– Du måste vara ofantligt rik?
– Jag har väl så jag klarar mig.
Ingvar Kamprad svarade blygsamt kring sin förmögenhet i en gammal intervju som grävts upp för SVT:s tvådelade dokumentärserie "Kamprads miljoner".
I det inledande kapitlet benämns Ikea-grundaren med epitet som "underbarn" och "den störste entreprenören i Sveriges historia". Hans mindre smickrande nazistkopplingar nämns knappt, men det är svårt att bedöma om detta är relevant, då dokumentären fokuserar på hans ekonomiska eftermäle.
De som stod honom nära säger att han "planerade sin död i 40 år". Ändå är detaljerna kring hans önskningar svårtydda utifrån en enda kort mening i hans testamente.
670 miljoner lämnade Kamprad efter sig och han ville att pengarna skulle gå till Norrlands företagsnäring. Hur ska pengarna fördelas, och vems tolkning av Kamprads vilja får företräde? Det kan låta som torra frågor, men "Kamprads miljoner" lyfter blicken för att visa pengarnas betydelse i ett Sverige som fortfarande är delat efter koloniseringen av Norrland. Huvudkonflikten står mellan stiftelsen som Kamprad lämnat efter sig, och hoppfulla företagare som vill få en chans att göra verklighet av sina idéer i en döende landsbygd.
Kamprads stiftelse har vissa sekteristiska drag, där den store ledarens frånfälle har skapat en personkult kring honom efter hans död, men kanske med selektiva minnen.
Dokumentären har en maklig rörelse, ibland på gränsen till sköldpaddstempo, men konflikten kring Kamprads förmögenhet speglar vad pengar skulle kunna göra i bortglömda landskap. Parallellt med den internationella framgångssagan om Ikea förstärks bilden av hur många goda idéer förspills på grumliga grunder.
Det är ett gediget porträtt av Sverige mot en fond av Norrlands koloniala historia, och även av Ingvar Kamprads ofta gåtfulla företagsamhet.
