Presentshopen har konkat och glamourösa Malou – Lidingös sämsta egenföretagare, jagas av kronofogden när hon under ett lugnande "skogsbad" bokstavligen snubblar över ett gigantiskt rånbyte.
Liana i sin tur lever i ekonomisk otrygghet medan hennes självömkande pojkvän Steffe sitter inne för rån utan att berätta var han gömt pengarna. Malou googlar pengatvätt och tar över ett sunkigt konditori där hon av en slump anställer, gissa vem? Jo, Liana.
Om Malou är traumatiserad av uppväxten i dysfunktionell överklass är Liana ständigt jagad av bristen på pengar och framtidsutsikter.
– De är två kvinnor i samma situation, men från olika bakgrund, därför ser man på dem med så olika ögon. De förhåller sig också till varandra på olika sätt på grund av fördomar, och klass, det tyckte vi var väldigt intressant att utforska, säger Levan Akin, regissör och en av manusförfattarna.
Penningtvätt och champagne
Tillsammans med Mattias J Skoglund och Sara Bergmark Elfgren har han jobbat i flera år med manuset. Själva idén uppstod när han och Mattias J Skoglund själva hade dåligt med pengar och började diskutera vad de skulle göra om de hittade en kasse med misstänkta kontanter. Men det finns knappast något coolt eller lyckat över Malous tvångsmässigt champagne- och shoppingindränkta penningtvätt. Beslutet att bli kriminell fattas i desperation snarare än som överlagd handling.
– Det är JÄTTEJOBBIGT, det är som att de är andfådda hela tiden, säger Helena af Sandeberg vars rollfigur greppar efter det ena halmstrået efter det andra.
"Deg" är skriven direkt för henne och för Bianca Kronlöf i de två huvudrollerna. De tackade ja långt innan manus eller finansiering var klara och beskriver de tre upphovspersonernas engagemang och ambitionsnivå som något utöver det vanliga. Bianca Kronlöf får också användning för sin tvåspråkighet i hetsiga gräl på finska med Lianas mamma.
– Jag är SÅ glad att det tagits med, det är så roligt att få ha med den här dubbelheten. När man man blir emotionell så svär man på modersmålet, säger Bianca Kronlöf.
Lianas hårdhet ser hon som en yta.
– Samhället har tvingat henne att bli så, alla sparkar en i fejset hela tiden. Egentligen är hon extremt hoppfull, kanske naiv, hon hade trott att den här relationen med Steffe skulle leda till något fantastiskt, hon hoppas att hennes mamma ska skärpa sig om och om igen. Hon vill vara en jättebra mamma.
Levan Akin ser ingen motsättning mellan att gå från sitt Guldbaggebelönade ensamprojekt "And then we danced" till en bredare tv-serie som denna.
– Man måste planera lite mer, men till syvende och sist vill man att folk ska tycka om karaktärerna och bry sig om dem.
Dessutom känner han igen sig i både Malous och Lianas strävan efter framgång och snygg yta.
– Vi lever i ett slags narcissismens högtid, det känns som att vi alla har en del av det i oss. Egentligen är vi väldigt skadade av kapitalismen, det är granska sorgligt.
