Sedan "Let's dance" drog i gång 2006 har barnprogramledaren Markus Granseth tittat drömskt på paren som studsat förbi i tv-huset, under en tid när TV4 hyrde in sig i SVT:s lokaler. När han till slut själv fick frågan om att vara med, tackade han ja direkt, trots ett hektiskt vårschema.

I program som "Bolibompa" och "Sommarlov" har Markus Granseth flera gånger visat upp sin fuldans, men han är helt ny vad gäller riktiga dansstilar, som tango och jive.

– När jag var liten var jag blyg och osäker, men i gymnasiet tänkte jag "strunt samma" och började spexdansa på fest. Sedan har jag gjort det en hel del i tv, bara släppt loss kroppen på ett sätt som känns kul. Men det här är en helt annan värld, med en massa regler, säger han.

"Sjukaste jag gjort"

Förra veckan skulle deltagarna tolka ett av sina mer oväntade intressen i dansen, vilket ledde till att Markus Granseth dansade tango inspirerad av programmering, till Basshunters hitlåt "Boten Anna" från 2006. Låten valdes av produktionen, och kändes inte helt rätt för tillfället, tycker han i efterhand.

– En arg tango till "Boten Anna"! Det var det sjukaste jag har gjort, det är konstigt att dansa till. Men man vill göra sitt bästa och inte gnälla.

Blivit tävlingsmänniska

Det slutade med att han hamnade näst sist förra veckan, medan Henrik Fexeus tvingades lämna tävlingen.

I veckan är det Disneytema som gäller, vilket Markus Granseth tycker passar honom bättre. Alla har blivit tilldelade varsin figur, själv har han fått sin favorit, djungelbjörnen Baloo.

– Han har en sådan härlig inställning till livet, säger Markus Granseth, och syftar till citatet "Var nöjd med allt som livet ger".

– Jag tycker att jag är ganska bra på det, jag försöker att vara tacksam när jag ska lägga mig, jag tackar dagen. Samtidigt ska man inte alltid vara nöjd, ibland måste man ta tag i vissa saker. Men jag försöker ofta påminna mig själv om att det jag har räcker.

Tidigare i livet har Markus Granseth tagit tävlingar med ro, men efter förra veckans slutduell har någonting hänt.

– Jag trodde inte att jag var en tävlingsmänniska, men nu när jag har investerat så mycket tid i det här märker jag att det har förändrats. Jag blir förvånad över mig själv, säger han, och fortsätter:

– Skulle det vara tack och adjö plötsligt tror jag man behöver några dagar för att landa. Det är en så stor karusell och det är viktigt för en. Jag vill jättegärna gå vidare.