Isac Calmroth älskade filmen "Ondskan" när han såg den för första gången som tonåring. När han fick rollen i den nya tv-serien gjorde han sitt bästa för att utplåna minnet av Andreas Wilson i huvudrollen.

– Han gör den ju jättebra. Jag ville ju göra min egen grej, och jag utgick väldigt mycket från boken och från Fredrik T Olssons manus, säger han.

"Ondskan", som delvis bygger på Guillous egen uppväxt, handlar om 16-årige Erik, som pryglas av sin sadistiske far och som tar med sig ondskan hemifrån till skolgården. När hans uppträdande leder till relegering från skolan hamnar Erik på den fiktiva internatskolan Stjärnsberg, som visar sig vara en värld fylld av förtyck och pennalism.

För Isac Calmroth handlar serieversionen främst om Eriks kamp för att bryta mönstret och att ta sig ur våldsspiralen. Att ta fajten, men att göra det på rätt sätt.

– Det är lätt för honom att vända sig till våldet. Det är hela tiden en kamp. Så fort han kommer ut till Stjärnsberg vill han bara slå allihopa. Liksom låta hela världen brinna, säger han.

Brodern slogs

För att spela en tonårskille, fylld av hat och hämndbegär fick han leta i sin egen barndom. Från tiden då hans mamma gick bort när han själv var 14 år och hans lillebror Linton var 12.

– När min mamma dog, då kunde jag få en ilska och känna att ingen annan fattar någonting. Jag var inte våldsam, men min bror blev väldigt så, han var lack och han slogs. Han kunde verkligen ha hamnat snett, men det gjorde han inte. Jag tog mycket från honom, han hade den här vreden, ett sådant hat, minns jag.

Men att spela tuffing var också roligt, erkänner han.

– Jag har varit i slagsmål en gång på riktigt, och då fick jag så jävla mycket stryk. Det var kul att få stå där och låtsas att man är en hård jävel.

En annan inspirationskälla var Jan Guillou själv. Inför rollen studerade Isac Calmroth gamla tv-intervjuer med "Ondskan"-författaren. Han hittade något samlat och målmedvetet hos Guillou som han använde i rollen, förklarar han.

– För mig är Erik Ponti någon som kämpar och det såg jag i Jan Guillou också. Han är journalist och hamnar i fängelse, men det spelade ingen roll, han fortsätter ändå. Jag kunde känna igen mig själv i lite i envisheten. "Jag ska fan göra det här".

"Serien är mörk"

Jämfört med boken och filmen har seriens regissör Erik Leijonborg tagit ut svängarna med själva ondskan. Kanske särskilt med pappan, som gestaltas av Gustaf Skarsgård, tycker Calmroth.

– Serien är mörk och Gustaf är läskig alltså. Han är obehaglig och man fattar verkligen vilken ångest det är att bo där hemma. Och Silverhielm är också så ond. Han känns verkligen som en psykopat.

Något annat som utmärker serien är hur den tacklar de kvinnliga rollfigurerna. Eriks mamma, spelad av Ruth Vega Fernandez, får större plats. Likaså Marja i kökspersonalen, spelad av norska Thea Sofie Loch Næss, som Erik har en kärleksrelation med.

– Det tycker jag är nice. Det är en förbjuden kärlekshistoria som får större plats. Den känns tidlös och väldigt fin och Thea Sofie Loch Næss är så bra, säger Isac Calmroth.

"Ondskan" har premiär på TV4 Play den 2 november och i TV4 två veckor senare.