Det är snart 50 år sedan Ingmar Bergmans tv-serie "Scener ur ett äktenskap" hade premiär, med de påstådda effekterna att rekordmånga gifta par inspirerades till skilsmässa och att regissören tvingades skaffa hemligt telefonnummer för att inte bli nedringd av tittare som ville älta sina relationer.
Det är ett verk som har stått emot tidens tand. Utöver ett antal teateruppsättningar i olika länder har den förblivit oberörd av den rådande ivern att göra nyversioner av befintligt material.
Fram till nu.
– Jag anser att det är det enda som Bergman gjorde som över huvud taget går att göra på nytt, säger Hagai Levi, som intervjuas i samband med att han besöker årets Bergmanvecka på Fårö.
– Det går till exempel inte att göra om "Det sjunde inseglet". Det vore bara löjligt. "Scener ur ett äktenskap" är en universell berättelse filmad på enkelt vis. Presentationen bygger bara på manuset och skådespeleriet, och det är nog därför jag ens vågade överväga att ta mig an den.
Uppväxt i kibbutz
Hagai Levi var 18 år när han såg "Scener ur ett äktenskap" för första gången. Han växte upp i en kibbutz i Israel och hade ingen tv hemma. Att sitta i den gemensamma tv-lokalen och bevittna detta relationsdrama från ett land långt, långt borta lämnade stora avtryck. Den tonårige Levi kunde inte förklara exakt vad det var han hade bevittnat, men han förstod att det var någonting "oerhört stort".
Ingmar Bergman skulle komma att bli en av de stora inspirationskällorna för Hagai Levi när han skrev dramaserien "Hos terapeuten", som senare nådde en större publik när HBO köpte rättigheterna och producerade nyversionen "In treatment".
Cirkeln slöts när Levi fick ett mejl från Ingmar Bergmans yngste son Daniel Bergman som skrev att det fanns planer på att filma "Scener ur ett äktenskap" på nytt, och skulle han i så fall vara intresserad?
– Det är ett ögonblick jag minns mycket väl. Jag kommer till och med ihåg detaljer som vad jag gjorde med mina händer, vad jag sade, och så vidare. Det var så stort, säger Hagai Levi.
Han bjöds in till Bergmanveckan för första gången 2013 och blev då så förtjust i Fårö att han återvände på semester med sin familj.
– Man kan säga att jag kan den här ön rätt bra nu, säger han och skrattar.
"Vad är poängen?"
Men bara för att någonting går att göra behöver det inte betyda att det faktiskt bör göras. Sedan ögonblicket det blev känt att Hagai Levi skulle bjuda upp den svenske mästaren till dans har hans väg kantats av tvivlare – den störste och mest vokala av dem alla har varit han själv.
– Många, inklusive jag själv, har undrat varför jag gör detta: "Vad är poängen? Den finns ju redan, det är bara att titta på originalet." För att över huvud taget kunna gå vidare med projektet var jag tvungen att lära mig att avsky Bergman, säger Hagai Levi.
– Jag var tvungen att tvinga mig själv att tycka att originalet har brister, att det är dåligt och att jag kan göra det bättre.
Genom arbetet öppnades en dialog med den ursprunglige skaparen upp. I sin vilja att både hedra och kanske överträffa originalet tvingades israelen att utforska de mörkaste skrymslena i sin själ när han följde Bergman steg för steg.
– Ingmar Bergman kunde genomlysa mänskliga relationer med en brutalitet och grymhet av ett slag som jag aldrig vågat mig på tidigare. Jag har varit där själv, jag har gått igenom en skilsmässa, men det har tidigare funnits gränser i konsten jag aldrig skulle gå över.
"Fascinerande djupdykning"
Att blunda för svärtan var aldrig ett alternativ, enligt Hagai Levi.
– Reglerna jag satte för mig själv var tydliga. Jag fick inte ta bort en scen bara för att jag tyckte att innehållet var obehagligt. Det blev en fascinerande djupdykning i mig själv när jag föreställde mig om, och i så fall hur, jag skulle reagera i de olika situationerna. Personligen är jag mycket mer reserverad än rollfigurerna i serien.
TT: Känner du dig tacksam till Ingmar Bergman eller känner du att ni behöver vara ifrån varandra ett tag nu?
– Jag tror inte att jag skulle kunna känna mer tacksamhet gentemot någon annan. Det har varit en otrolig upplevelse.