"Anarkist" är ett ord många förknippar med autonom vänster, antifascistisk aktion eller sångaren Mattias Alkberg. Men det finns en annan sorts anarkister, som har tagit idéer om självstyre och remixat dem med Ayn Rands nyliberala bibel "Och världen skälvde" för att utmejsla en ideologi om att "privatisera allt" och aldrig betala skatt.
Filmaren Todd Schramke började följa ett gäng statslösa frihetssökare 2015 när den första "Anarchopulco" gick av stapeln. En konferens som samlade likasinnade anarkokapitaliser, kryptoevangelister och libertarianer. Platsen där de alla kunde vara sig själva för en stund var en av världens farligaste städer, Acapulco, Mexiko.
På gatorna rann blodet från kartellernas uppgörelser, men på hotellet flödade kokainet och bokbål brann medan barnen skanderade "fuck the state!". 2018 var konferensens mest framgångsrika. Då boomade bitcoin och gjorde hälften av kärngruppen i "Anarchapulco" till miljonärer. Konferensen började också locka politiska högdjur som Ron Paul och hiphopgruppen Wu-Tang Clan.
Filmaren Todd Schramkes djupa insyn i rörelsen mynnar ut i ett fascinerande dokument över en västvärld där många människor tappat förtroende för nationalstaten och vänt sitt hopp till pyramidspel och konspirationsteorier.
"The anarchists" följer flera av de viktigaste anarkisterna. Som "Anarchapulco"-grundaren och kryptoaktivisten Jeff Berwick som alltid har ett glas vitt vin, en cigg eller vejp i handen. Hans lojale underhuggare Nathan Freeman hatar USA:s skolsystem, som han menar skapar ”auktoritetstrauma", och flyttade familjen till Acapulco för att bli konferensens utopiske projektledare.
Vissa av fansen blir desillusionerade över att "Anarchapulco" är så pass toppstyrt, exempelvis Lily Forester och John Galton, två amerikaner som rymt till Mexiko för att undvika åtal i USA för cannabissmuggling.
Historien tar en mörk vändning då en PTSD-skadad krigsveteran blir konferensens kokainkran. En konflikt med kartellen skapar en hotbild mot andra medlemmar och slutar med en blodig uppgörelse.
"The anarchists" är en plågsam uppvisning av hybris och dålig självinsikt (inte minst vad gäller klädval och ansiktsbehåring). Anarkisterna har "genomskådat" världen med en provocerande besserwisserattityd. Den här dokumentärserien är en stark påminnelse om hur samma mentalitet ofta förebådar en bubbla som spricker.