Sett i relation till danskarna är svenskar inte dumma, konstaterar Lars von Trier. Men han tillägger lika snabbt:

– Det ska bli intressant att se om några svenskar känner sig träffade.

TT talar med Lars von Trier under filmfestivalen i Venedig via zoomlänk, regissören befinner sig själv i Köpenhamn. Han talar långsamt, påtagligt märkt av Parkinsons sjukdom – och berättar att han länge grubblade över om han skulle åka till festivalen.

– Men jag trodde att jag skulle få svårt att klara resan, och att Venedig skulle kännas för klaustrofobiskt. Jag tänker ofta på boken och filmen ”Döden i Venedig”, och på Dirk Bogarde som sitter på stranden och tittar på den unge pojken. Att se gamla filmer ger mig fortfarande glädje, de är mina favoriter, de har en annan mening för mig, de betyder något i livet. Så är det inte med nya filmer.

"Känner mer nu"

Han berättar att han nyligen såg om sin film "Melancholia" från 2011, där Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourgh och Alexander Skarsgård spelade stora roller.

– Jag känner mer för den nu än när jag gjorde den.

I ”Riket: Exodus” avslutas den komiska skräckberättelsen om Rigshospitalet i Köpenhamn. Att det har dröjt 25 år beror bland annat på att huvudrollsinnehavaren Ernst-Hugo Järegård avled. I den nya säsongen dyker Mikael Persbrandt upp som son till Järegårds karaktär.

– Jag blev vän med båda. Ernst-Hugo och jag talades vid varje vecka. Vi skämtade om att göra en film om Ingmar Bergman, och vi spånade om vilka som skulle kunna spela Bibi och så vidare. Vi föreställde oss hur Bergman satt på toaletten och mådde dåligt. Det var inte meningen att vi skulle göra den, men vi hade kul.

"Drack för mycket"

Att jämföra Ernst-Hugo Järegård med Mikael Persbrandt är svårt, konstaterar han.

– Men det fanns en period i mitt liv då jag drack för mycket, och då tänkte jag att jag ringer Persbrandt, han har haft det ännu värre än jag. Han hjälpte mig att komma in på rehab, och vi blev vänner. Han är en god man, även om han ibland hamnar riktigt i skiten. Jag skrev rollen i "Riket: Exodus" för honom, han gjorde den mer nyanserad. För mig är han en stor skådespelare.

Hur framtiden ser ut rent filmmässigt vet Lars von Trier inte, bara att om han ska filma igen, ska det handla om biofilm och inte om tv.

– Jag måste lära mig att leva med sjukdomen. Det ska jag för helvete klara. Den går inte att kontrollera, men det finns en massa möjligheter med medicin. Det finns vissa lägen som gör att man talar otydligt. Men för helvete, jag ska vara glad att jag inte befinner mig i en skyttegrav i Ukraina.