Att hinna med alla är en omöjlighet, i alla fall om man ska skriva artiklar också

Vi lät istället slumpen delvis avgöra och hamnade först vid Nygård utanför Gamleby, närmare bestämt hos Lore Nynnell och Agneta B. Lind som ställde ut tillsamman. De hade under lördagen och söndagen en stilla rännil av besökare.

– Det är det som är så fantastiskt! Vi har hunnit samtala med de flesta och många har kunnat gå här relativt ostört och kunnat ta in platsen, säger Lore Nynnell.

Hon arbetar just nu i sten. Ett väldigt block väntar på verktygen i den vackra trädgården. Hur det kommer att se ut är ännu inte klart, Nynnell låter det formas under tiden. Hon vill att besökarna ska ha tid att njuta.

– Jag döper inte mina verk, då blir det intellektuellt istället för en upplevelse, förstår du? frågar hon.

Hennes konst är mjuk och hård på samma gång, det får mötas på i samma verk.

Inne i Galleri Nynnell samsa Lore och Agneta B. Lind, som är textilkonstnär.

– Mötet mellan våra material blir spännande, de är så väsenskilda, men fungerar ihop, säger Agneta B. Lind.

Hon ställer ut sina vattenvävar, inspirerade av bäcken bakom huset där hon bor.

– Förr kanske jag kunde arbeta utan en plan men ibland blev det katastrof. Nu måste jag veta vad jag vill göra innan jag sätter igång, säger hon.

I skogarna kring Blekhem ligger Katrineberg. Här har Monica Löfsved Pettersson sitt hem och sin ateljé. Hon är självlärd akvarellist, kanske mest känd för sina spindelnät och blommor.

– Näten får symbolisera livet, som kan vara så bräckligt, säger hon.

Och snart vävs en ny tråd på Monicas eget nät. Hon ska flytta från trakten, närmare barn och barnbarn och barnbarnsbarn och utställningen ser ut att bli den sista här.

Monica Löfsved Pettersson har också haft bra med besökare.

– Och liksom "rätt" sorts besökare, som tar sig tid och förstår vad jag vill förmedla.

Stillhetens galleri på Nya Kyrkogården har också varit välbesökt. Helena Savio är fotograf och visar landskapsbilder till nyskriven musik av Hans-Arvid Mattsson.

– Det här är bland det vackraste jag varit med om! Folket kommer hit och sitter och lyssnar och tar in bilderna i 20 minuter. Det är otroligt sällsynt och en ynnest att få vara med om, säger hon.

I hennes fotografier av havet döljer sig "under ytan" ett mijlöbudskap.

– Att fotografera landskap där vågorna har med sig skräp upp på land vore tråkigt. Vi måste vara rädda om våra hav.