– Jag vill göra en personlig film, men inte privat. Då kan andra relatera och förstå. Det här med att drömma sig bort, man söker upp någon som man beundrat och ser att bilden man haft inte alltid stämmer helt överens, säger Elisabeth Gustafsson.
Under sin uppväxttid i Vimmerby höll hon inte på med film alls, då var hon mer inne på teater och det fortsatte även under universitetstiden. När hon var 26 år gammal hade hon tröttnat på teatern och bestämde sig för att flytta till Paris, där hon sedan bodde i fyra år. Nu bor hon i Stockholm men spenderar en stor del av sina somrar hos sin mamma i Vimmerby.
– Jag har aldrig varit rädd för att prova på saker. Pappa var en entreprenör och stöttade mig i det, säger Elisabeth Gustafsson.
Nu arbetar hon på sin första dokumentär efter att tidigare främst ha jobbat med drama och barnfilmer. Dokumentären ska bli i långfilmsformat och visas på bio och hon hoppas kunna visa den i Vimmerby när den är klar. Dokumentären kommer att spegla en del av hennes uppväxt i Vimmerby och därför är hon nu på jakt efter gamla filmer från Vimmerby som visar vardagslivet under 60- och 70-talet.
– Jag vill visa på kontrasten mellan min uppväxt här i Vimmerby, hur jag gick på gården och mockade skit och längtade till något annat, och min sysslings liv i Mali.
