En skördedans förevigad av mästerbildhuggaren Agne Lindblad.
Eksjö Museum må ha en unik Albert Engström-samling och Oskarshamns Museum sin fina avdelning för Döderhultarns välbekanta figurer. Men mitt i Södra Vi finns något mycket mer unikt: Agne Lindblad-muséet.
Lindblad, 1908-1939, var träsnidaren vars skicklighet imponerade på många i trakten men som aldrig riktigt blev känd förrän efter en alltför tidig död i lunginflammation. Med detaljrikedom och människokärlek dokumenterade Lindblad livet på landet och i de små småländska samhällena. Sådd, skörd, familjeliv och mänskliga utvecklingar snidades in med mycket humor och kärlek av den unge konstnären.
– När vi tog över allt från Sockenmuséet 2015 hade alla figurer stått helt utan skydd, berättar Inger Claesson, ordförande i Södra Vi Hembygdsförening.
– Till stor del är det tack vare färgen han målade figurerna med som gör att de är i så gott skick. Äggtempera är en blandning av ägg och linolja, och oljan bevarar ju trä väldigt väl. De flesta som kommer hit är intresserade av att se figurerna och ansiktsuttrycken. De är så speciella och detaljerade.
Doktor Anell utför en febermätning. Om patienten blev frisk till slut förtäljer inte historien.
Hon berättar att en del av de äldre besökarna till och med känt igen de som avbildats.
– Det absolut roligaste. En Elsa Antonsson var med oss länge och hon kunde minnas många av figurerna. “Det här var Doktor Anell”. Någon annan kände igen kvinnorna som står och pratar. “Det där är Edit Eriksson i Halsebo. Och hon med blå schalett heter Emma. Hon med brödet var piga hos Matilda.” Det är så himla roligt att det kommer folk och berättar. Men den tiden är snart förbi i och med att det var så länge sedan nu.
"En besvärlig man" heter denna skulptur. Man kan undra vad de båda tänker om varandra.
Både när det gäller Axel “Döderhultarn” Petersson och Agne Lindblad kan man undra om de varit förlagor för Astrid Lindgrens Emil och hans legendariska “Snickarbo’a”.
– Det finns inga belägg för att Astrid ska ha känt till Agne. Han var inte så känd, helt enkelt. Han spelade fiol och höll på med sitt finsnickeri. Han hade väl lite kontakt med vissa konstnärer här i trakten, men mer än så var det inte, förklarar Inger Claesson.
Allt tar en dag slut, och här fanns pastor Fries på plats än en gång för att trösta de sörjande.
Hon tycker att det har gått bra under åren, bortsett från pandemin, men att museet skulle behöva fler besökare.
–Vi kommer ha lite berättaraftnar och vandringar framöver. Det finns också mycket man kan arrangera för barn och ungdomar här. Agne Lindblads fina figurer är ju delar av en väldigt levande historia som är viktig att bevara.
Husförhör med pastor Fries, som många äldre besökare hört talas om.