Fredag förmiddag föll domen mot tidigare centerpartisten och kommunpolitikern Erik Paulsson. Han döms för våldtäkt mot barn, grov fridskränkning, grovt sexuellt övergrepp mot barn, köp av sexuell tjänst, narkotikabrott samt olaga hot. Straffet är fem år i fängelse.

Vimmerby Tidning väljer alltså att publicera Erik Paulssons namn nu när domen fallit och ännu en gång är det på sin plats att förklara hur vi resonerat. Som jag skrev förra lördagen så är pressetik ingen exakt vetenskap och det blev extra komplicerat när det i det här fallet handlade om två olika åtal som inte alls hör ihop, men som avhandlades samtidigt och där åklagaren och försvarsadvokaten var samma personer.

I augusti förra året kom åtalet mot Erik Paulsson för dödshotet mot Ingela Nilsson Nachtweij. Vimmerby Tidning intervjuade Erik Paulsson, han fick kommentera åtalet och han framträdde med namn och bild. 

I våras åtalades Paulsson misstänkt för bland annat barnvåldtäkt, fridskränkning och sexköp. Då namnpublicerade vi inte, vi skrev att en Vimmerbybo i fyrtioårsåldern misstänktes för de brotten. Det fanns två huvudskäl till att vi inte namnpublicerade då, eller ens skrev att det rörde sig om en lokalpolitiker. Först och främst var Paulsson inte dömd, men vi ville också värna den personliga integriteten för offret så mycket som möjligt, eftersom offret var ett barn när de misstänkta brotten inleddes. Vi skrev inte heller om vad för kön det var på barnet och det gör vi inte nu heller. Offret ska skyddas så långt det bara är möjligt.

När tingsrätten beslutade att ta de två åtalen samtidigt blev det en smula problematiskt för oss. I åtalet om dödshotet hade vi redan namnpublicerat – och det går naturligtvis inte att göra det gjorda ogjort. Hur skulle det se ut om vi ena dagen skriver ut namnet för att nästa anonymisera? Framför allt i dessa tider när allt finns på nätet. Vi fick således behandla de två åtalen separat. I det ena fanns en "misstänkt Vimmerbybo i fyrtioårsåldern" och i det andra fanns Erik Paulsson. För det måste gå att ha två tankar i huvudet samtidigt, även om en del läsare fullt förståeligt höjde ett förvånat ögonbryn när de läste i Vimmerby Tidning att det var samma åklagare och försvarare i de båda åtalen som pågick mer eller mindre samtidigt.

Lägg därtill att olika medier gjorde olika bedömningar om hur de skulle rapportera om de båda åtalen. Ett media valde att kalla den misstänkte för ”lokalpolitiker i norra Kalmar län”, ett annat skrev om ”politikern i Vimmerby som nyligen uteslutits från sitt parti” och så kanske ett tredje som skrev om ”välkänd Vimmerbybo ställd inför rätta”. Men som jag också skrev förra lördagen, varje media ansvarar för sina egna publiceringar och jag ska inte recensera dem.

Nu väljer emellertid Vimmerby Tidning att skriva ut Erik Paulssons namn. Det gör vi eftersom domen är avkunnad och eftersom Paulsson är att betrakta som en offentlig person och nu väger allmänintresset tyngre än den personliga integriteten.

För mig som ansvarig utgivare känns Vimmerby Tidnings kurs på det pressetiska havet tryggt, också när det stormar. Likt ett större fartyg följer vi vår utlagda kurs och stävar lugnt på, allt medan mindre farkoster kastas fram och tillbaka mellan vågorna. Än hit och än dit.