"Jag vet att det är många som är trötta på allt prat om det digitala, och det kan jag också bli understundom. Jag tycker om prasslet av tidningspapper och trycksvärtan på fingrarna. Jag har alltid tyckt om att jobba mot en tydlig deadline", skriver krönikören, som förklarar syftet med digitalt fokus.
När jag arbetade på TV4 i Norrköping slutade vi sända live från TV-stationen i Norrköping 2008. Allt skickades till Stockholm och bandades för att sedan sändas därifrån. Det betydde att vi skickade inslagen och telegrammen varefter de blev färdiga. Ett inslag kunde skickas klockan 15:00 på eftermiddagen, programledaren gick in i studion och spelade in en påannonsering till inslaget som kunde spels upp när det var dags för sändning. Vid 15:30 skickade vi ett telegram med bilder och programledaren i Stockholm gick in i studion, läste in telegrammet och så lades bilderna på. Alla segment fick en kod så rent faktiskt fanns det ingen nyhetssändning förrän ett datorprogram plockade ihop alla koder och skickade ut sändningen enligt kodningen klockan 18:30. Det var viktigt att programledaren inte bytte något klädesplagg mellan de olika bandningarna för annars hade det sett konstigt ut. Röd klänning med scarf, röd klänning, utan scarf. Kavaj på, kavaj av. Och i början var det en del barnsjukdomar och kunde se ganska festligt ut.
På sin tid var det något alldeles nytt och med det nya vi kunde få ut flera reportrar som kunde göra flera inslag eller så skapade vi utrymme för att göra fler granskande inslag, allt för god och genuin journalistik. Det vi tappade var snabbhet. Redaktören kunde inte springa in i sändningen med det senaste. Programledaren kunde inte sitta tyst under sändningen och få det senaste i öronsnäckan för att sedan ge det senaste till tittarna. ”Vi har just fått in nyheten att…” Eftersom allt var bandat.
För en del år sedan arbetade jag på SVT Öst och de gick igenom samma utveckling. Alla sändningar bandades, allt för att frigöra tid och resurser för att få flera reportertimmar för att kunna göra mer och bättre journalistik. Här låg fokus på sajten. Den snabbaste nyhetsförmedlaren. Rent faktiskt betyder det att SVT-lokalnyheter gör nyheter för sajten och sedan får TV-gänget sätta ihop en sändning utifrån det som finns på sajt. Det är därför det allt som oftast är gubbar och gummor som pratar och väldigt få nytagna bilder på något annat.
Tidningsbranschen har gått, och fortsätter att gå igenom en liknande utveckling. För Vimmerby Tidnings del var det mest uppenbart vad gäller rapporteringen av sporten när vi fick tidigare trycktider 2020. Vi kunde ha, och har, ögonblicklig matchrapportering på sajten, men fick rapportera om matchen i papperstidningen betydligt senare. Inte sällan ett dygn senare.
Det paradoxala är nämligen att det analoga går mycket långsammare nu än det gjorde tidigare, medan det digitala går fortare än vad som emellanåt är nyttigt. Förr var radion och text-tv de snabbaste nyhetsförmedlarna. De kunde omedelbart lägga ut om något nytt braskande hade hänt. Tidningarna hade sina deadlines och kom ut dagen efter. TV:n hade sina fasta sändningstider, såvida man inte körde extrasändningar på grund av någon särskilt stor händelse.
Det handlar om att "frigöra tid och resurser för att få flera reportertimmar för att kunna göra mer och bättre journalistik".
Till en början var kvällstidningarna verkligen kvällstidningar, de dök upp i affärer och kiosker på eftermiddagen, men efterhand kom de ut redan på morgonen även om de hade en betydligt senare pressläggning än morgontidningarna. Det betydde att det som stod i tidningen hade hänt dagen innan. Men i slutet på nittiotalet försökte åtminstone Aftonbladet att göra en kvällsbilaga där saker som hänt samma dag fanns med. Det var av naturliga orsaker ett storstadsfenomen, och försöket lades ner ganska snart. Och med facit i hand var det en ganska dum idé. Eller snarare en gammalmodig idé i en tid av snabb förändring som enbart pekade mot det digitala.
Jag vet att det är många som är trötta på allt prat om det digitala, och det kan jag också bli understundom. Jag tycker om prasslet av tidningspapper och trycksvärtan på fingrarna. Jag har alltid tyckt om att jobba mot en tydlig deadline. Hinner vi få med nyheten innan pressarna drar igång? En gammal dröm har alltid varit att få springa in på redaktionen och skrika stoppa pressarna. ”Stoppa pressarna! Jag fick loss nyheten som måste med!”
"De flesta tidningar grundades på 1800-talet och blev då varje människas egendom och då stannar siffran på knappt två hundra år. Det är en kort tid i mänsklighetens historia."
Men för att sätta in tidningen i ett annat perspektiv. Sveriges äldsta tidning hette ”Ordinari Post Tijdender.” Den kom ut 1645. Sveriges äldsta dagstidning som fortfarande kommer ut är Norrköpings Tidningar, som grundades 1758. Tidningar i den form vi känner dem har alltså funnits i lite drygt trehundrafemtio år. De flesta tidningar grundades på 1800-talet och blev då varje människas egendom och då stannar siffran på knappt två hundra år. Det är en kort tid i mänsklighetens historia. Jämför man den tidsrymden med hur länge vi använde oss av runstenar är det inte särskilt länge. De första runstenarna går tillbaka till 300-talet efter vår tideräkning. De senaste höggs in i graniten i mitten på 1100-talet.