"Jag vet att det Àr mÄnga som Àr trötta pÄ allt prat om det digitala, och det kan jag ocksÄ bli understundom. Jag tycker om prasslet av tidningspapper och trycksvÀrtan pÄ fingrarna. Jag har alltid tyckt om att jobba mot en tydlig deadline", skriver krönikören, som förklarar syftet med digitalt fokus.
NÀr jag arbetade pÄ TV4 i Norrköping slutade vi sÀnda live frÄn TV-stationen i Norrköping 2008. Allt skickades till Stockholm och bandades för att sedan sÀndas dÀrifrÄn. Det betydde att vi skickade inslagen och telegrammen varefter de blev fÀrdiga. Ett inslag kunde skickas klockan 15:00 pÄ eftermiddagen, programledaren gick in i studion och spelade in en pÄannonsering till inslaget som kunde spels upp nÀr det var dags för sÀndning. Vid 15:30 skickade vi ett telegram med bilder och programledaren i Stockholm gick in i studion, lÀste in telegrammet och sÄ lades bilderna pÄ. Alla segment fick en kod sÄ rent faktiskt fanns det ingen nyhetssÀndning förrÀn ett datorprogram plockade ihop alla koder och skickade ut sÀndningen enligt kodningen klockan 18:30. Det var viktigt att programledaren inte bytte nÄgot klÀdesplagg mellan de olika bandningarna för annars hade det sett konstigt ut. Röd klÀnning med scarf, röd klÀnning, utan scarf. Kavaj pÄ, kavaj av. Och i början var det en del barnsjukdomar och kunde se ganska festligt ut.
PĂ„ sin tid var det nĂ„got alldeles nytt och med det nya vi kunde fĂ„ ut flera reportrar som kunde göra flera inslag eller sĂ„ skapade vi utrymme för att göra fler granskande inslag, allt för god och genuin journalistik. Det vi tappade var snabbhet. Redaktören kunde inte springa in i sĂ€ndningen med det senaste. Programledaren kunde inte sitta tyst under sĂ€ndningen och fĂ„ det senaste i öronsnĂ€ckan för att sedan ge det senaste till tittarna. âVi har just fĂ„tt in nyheten attâŠâ Eftersom allt var bandat.
För en del Ă„r sedan arbetade jag pĂ„ SVT Ăst och de gick igenom samma utveckling. Alla sĂ€ndningar bandades, allt för att frigöra tid och resurser för att fĂ„ flera reportertimmar för att kunna göra mer och bĂ€ttre journalistik. HĂ€r lĂ„g fokus pĂ„ sajten. Den snabbaste nyhetsförmedlaren. Rent faktiskt betyder det att SVT-lokalnyheter gör nyheter för sajten och sedan fĂ„r TV-gĂ€nget sĂ€tta ihop en sĂ€ndning utifrĂ„n det som finns pĂ„ sajt. Det Ă€r dĂ€rför det allt som oftast Ă€r gubbar och gummor som pratar och vĂ€ldigt fĂ„ nytagna bilder pĂ„ nĂ„got annat.
Tidningsbranschen har gÄtt, och fortsÀtter att gÄ igenom en liknande utveckling. För Vimmerby Tidnings del var det mest uppenbart vad gÀller rapporteringen av sporten nÀr vi fick tidigare trycktider 2020. Vi kunde ha, och har, ögonblicklig matchrapportering pÄ sajten, men fick rapportera om matchen i papperstidningen betydligt senare. Inte sÀllan ett dygn senare.
Det paradoxala Àr nÀmligen att det analoga gÄr mycket lÄngsammare nu Àn det gjorde tidigare, medan det digitala gÄr fortare Àn vad som emellanÄt Àr nyttigt. Förr var radion och text-tv de snabbaste nyhetsförmedlarna. De kunde omedelbart lÀgga ut om nÄgot nytt braskande hade hÀnt. Tidningarna hade sina deadlines och kom ut dagen efter. TV:n hade sina fasta sÀndningstider, sÄvida man inte körde extrasÀndningar pÄ grund av nÄgon sÀrskilt stor hÀndelse.
Det handlar om att "frigöra tid och resurser för att fÄ flera reportertimmar för att kunna göra mer och bÀttre journalistik".
Till en början var kvÀllstidningarna verkligen kvÀllstidningar, de dök upp i affÀrer och kiosker pÄ eftermiddagen, men efterhand kom de ut redan pÄ morgonen Àven om de hade en betydligt senare presslÀggning Àn morgontidningarna. Det betydde att det som stod i tidningen hade hÀnt dagen innan. Men i slutet pÄ nittiotalet försökte Ätminstone Aftonbladet att göra en kvÀllsbilaga dÀr saker som hÀnt samma dag fanns med. Det var av naturliga orsaker ett storstadsfenomen, och försöket lades ner ganska snart. Och med facit i hand var det en ganska dum idé. Eller snarare en gammalmodig idé i en tid av snabb förÀndring som enbart pekade mot det digitala.
Jag vet att det Ă€r mĂ„nga som Ă€r trötta pĂ„ allt prat om det digitala, och det kan jag ocksĂ„ bli understundom. Jag tycker om prasslet av tidningspapper och trycksvĂ€rtan pĂ„ fingrarna. Jag har alltid tyckt om att jobba mot en tydlig deadline. Hinner vi fĂ„ med nyheten innan pressarna drar igĂ„ng? En gammal dröm har alltid varit att fĂ„ springa in pĂ„ redaktionen och skrika stoppa pressarna. âStoppa pressarna! Jag fick loss nyheten som mĂ„ste med!â
"De flesta tidningar grundades pÄ 1800-talet och blev dÄ varje mÀnniskas egendom och dÄ stannar siffran pÄ knappt tvÄ hundra Är. Det Àr en kort tid i mÀnsklighetens historia."
Men för att sĂ€tta in tidningen i ett annat perspektiv. Sveriges Ă€ldsta tidning hette âOrdinari Post Tijdender.â Den kom ut 1645. Sveriges Ă€ldsta dagstidning som fortfarande kommer ut Ă€r Norrköpings Tidningar, som grundades 1758. Tidningar i den form vi kĂ€nner dem har alltsĂ„ funnits i lite drygt trehundrafemtio Ă„r. De flesta tidningar grundades pĂ„ 1800-talet och blev dĂ„ varje mĂ€nniskas egendom och dĂ„ stannar siffran pĂ„ knappt tvĂ„ hundra Ă„r. Det Ă€r en kort tid i mĂ€nsklighetens historia. JĂ€mför man den tidsrymden med hur lĂ€nge vi anvĂ€nde oss av runstenar Ă€r det inte sĂ€rskilt lĂ€nge. De första runstenarna gĂ„r tillbaka till 300-talet efter vĂ„r tiderĂ€kning. De senaste höggs in i graniten i mitten pĂ„ 1100-talet.