Det som sker i Ukraina är onödigt och djupt tragiskt

Små pojkar som leker med tennsoldater och ritar kartor växer vanligtvis upp och slutar leka. En del gör det emellertid aldrig och det får oerhörda konsekvenser.


"Små pojkar som leker med tennsoldater och ritar kartor växer vanligtvis upp och slutar leka."

"Små pojkar som leker med tennsoldater och ritar kartor växer vanligtvis upp och slutar leka."

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Krönika2022-02-25 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På geografilektionerna delade magistern ut svartvita kartblad över Europa. Övningen gick ut på att fylla i vad länderna hette och var de låg. Det delade Tyskland, det stövellika Italien, det snett avlånga Tjeckoslovakien och i öster det väldiga Sovjetunionen. När övningen var genomtröskad ett par gånger och ländernas konturer var igenkända använde vi kartbladen för påhittade krig. Hur den svensk armén landsteg i Polen och krigade sig söderut. Det gjorde oss tillfreds när vi på kartbladen kunde se hur de nya rikena bredde ut sig. Det var på sjuttiotalet och vi gick i mellanstadiet och var lagom barnsliga pojkar.

Förra veckan ringde en god vän till mig och sa att han var bekymrad över situationen i Ukraina. Han sa att han inte kunde sluta att tänka på det och att han kände att det faktiskt kunde bli krig. Jag sa att krig hade det varit alltsedan 2014, när Ryssland annekterade Krimhalvön, och där delar av Luhansk och Donetsk togs över av rebeller som inte vill tillhöra Ukraina. Det var visserligen ett så kallat lågintensivt krig, alltså där båda sidor ligger nergrävda och stridsberedda, där man ytterst sällan skickar iväg en granat eller två – men krig var det likafullt.

undefined
"Jag kunde aldrig tänka mig att en normalbegåvad person vid sunda vätskor ens funderade på att starta ett fullskaligt krig 2022. Med facit i hand är det bara att konstatera att jag understundom är mer än lovligt naiv."

Min gode vän höll med, men invände att han faktiskt menade ett fullskaligt krig. Ett krig med flygräder, pansarslag och tusentals döda och tiotusentals drivna på flykt. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men förmodligen att de ryska truppsammandragningarna runt Ukrainas gräns kanske mer borde betraktas som ett sätt att förbättra förhandlingsläget för att uppnå garantier för att Ukraina aldrig ska bli Natomedlemmar, att USA och västvärlden ska förstå att Ryssland känner sig trängt och vill ha en buffertzon mellan sig och väst, något som de historiskt alltid eftersträvat. Kort sagt, att jag aldrig kunde tänka mig att en normalbegåvad person vid sunda vätskor ens funderade på att starta ett fullskaligt krig 2022. 

Med facit i hand är det bara att konstatera att jag understundom är mer än lovligt naiv. 

Man ska vara försiktig med historiska paralleller. Likafullt har Ryssland flera gånger när de gått in i andra länder, bland annat Georgien 2008 och i just Ukraina 2014, gjort det med argumentet att "skydda etniska ryssar". Argumentet är detsamma som Nazityskland använde vid Münchenöverenskommelsen 1938, där de hävdade att de ville värna de etniska tyskar som bodde i Tjeckoslovakiens västliga delar. Frankrike och Storbritannien gick med på Hitlers krav, körde över Tjeckoslovakien, och gav bort de delar som Tredje riket ville ha. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain kom hem till London och pratade triumferande om "peace in our time" – fred i vår tid. 

I mars 1939 tog tyskarna resten av det som idag är Tjeckien – och i september samma år bröt andra världskriget ut. Det betyder varken att jag tror på ett nytt världskrig eller att Putin måste stoppas med alla tillbuds stående medel. Man ska som sagt vara försiktig med historiska paralleller. 

undefined
"Små pojkar som leker med tennsoldater och ritar kartor växer vanligtvis upp och slutar leka."

Små pojkar som leker med tennsoldater och ritar kartor växer vanligtvis upp och slutar leka. En del gör det emellertid aldrig, de fortsätter sina lekar, men i de allra flesta fall betyder det inget. Det får inga konsekvenser som handlar om människors liv eller död. Tyvärr händer det emellanåt att en liten pojke, som inte slutat att rita kartor och med stora tindrande ögon och som i sin makthunger låter saliven rinna ner över hakan, hamnar i en position där kartan är något mer än en bit papper, där kartan faktiskt beskriver områden där människor av kött och blod bor, verkar och lever.

Skillnaden mellan naiva mellanstadiegossar och Rysslands president Vladimir Putin är naturligtvis på många sätt oöverskådlig, men i slutändan ändå inte, för uppenbarligen sitter Putin och stirrar på kartblad och ritar sig prövande fram.