I måndags kammade filmen Clara Sola hem fem guldbaggar på den årliga filmgalan. Filmen vann pris för bästa film, regi, manus, foto och bästa ljuddesign. Det går förstås att hävda att det inte går att tävla i film, eller för all del i någon annan konstform, att tycke och smak är individuellt. Och det äger naturligtvis sin riktighet. Själv har jag inte sett någon av filmerna som var nominerade. Den jag emellertid sett fram emot är den nya inspelningen av Utvandrarna. Men hur det ska gå att göra något annat eller nytt som kan mäta sig med Jan Troells mästerverk förstår jag inte, även om också det handlar om tycke och smak. Mitt tycke och min smak.
Som vanligt hölls det många tacktal. En del var långa, en del korta. En del framfördes av någon som var märkbart nervös, medan andra framsades utan darr på rösten. Sedan utnämndes Clara Sola till vinnare i kategorin årets film och en av filmens producenter, Nima Yousefi, klev upp på podiet.
Dagens Nyheter återgav början på tacktalet när Nima Yousefi prisade Svenska Filminstitutet för den frigjorda syn på vad svensk film kan vara.
– Fan, vad fantastiskt Sverige är! När två människor – jag med rötter i ett konservativt Mellanöstern och Nathalie från ett religiöst Latinamerika – får göra en spansktalande film i en liten bergsby i Costa Rica! Och sedan vinner vi bästa svenska film. Wow!
Det är bara att hålla med. Vad gäller yttrandefrihet, pressfrihet och demokratisk frihet är det få länder som kan tävla med Sverige. I lördags demonstrerade drygt artontusen människor i Stockholm mot vaccinationspass, och det kan de göra i Sverige, det är inget konstigt. Att dessutom medlemmar från den nynazistiska organisationen NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, taktfast och med isblå blick, marscherade med och slutligen hängde upp banderoller på Sergels Torg – det understryker bara hur stark yttrandefriheten och demonstrationsrätten är i Sverige. Den svenska grundlagen skyddar NMR:s rätt att föra fram sina åsikter så länge de inte bryter mot någon annan lag, regel eller påbud, som hets mot folkgrupp, störande av allmän ordning eller uniformsförbudet.
Att sedan NMR själva inte vill ha ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet, pressfrihet och rätt att demonstrera, att de inte tror på allas lika värde, att de kämpar för en auktoritär stat, det understryker ännu en gång det svensk samhällets tolerans. Eller som den franske upplysningsfilosofen Voltaire påstås ha uttryckt sig: ”Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”
Det är viktigt att påpeka att NMR endast utgjorde en mycket liten del av de som deltog i demonstrationen i lördags. Icke desto mindre. Vem vill marschera tillsammans med dem och direkt eller indirekt förknippas med deras människosyn?
Det är också viktigt att påpeka att alla har rätt att bestämma över sin egen kropp. Det finns inget tvång att vaccinera sig. Det finns ingen lag som föreskriver det. Men allt handlande får konsekvenser, och ett sätt att hålla smittan under så mycket kontroll som möjligt är att vaccinera sig och för att veta vem som är vaccinerad är vaccinpass en enkel lösning.
Olyckligtvis finns det människor som slår på stora trumman och jämför vaccinpass med den gula stjärna som den judiska befolkningen tvingades bära på sina rockar, kappor och jackor i Nazityskland innan de skeppades iväg till koncentrationslägren och förintelselägren. Jämförelsen har gjorts länge och varje gång den dyker upp blir jag beklämd. Hur är det ens möjligt att göra jämförelsen? Det är inte bara en jämförelse som inte är görlig, som inte har någon mening, den är också direkt osmaklig och förringar den brutala omfattningen av Förintelsen.
Ibland har den dykt upp i sin råa skepnad rakt av: ”Det är precis samma sak, det går att jämföra.” Och ibland syftar den snarare till att se vad som hände med judarna efter att de tvingats gå runt med de gula Davidsstjärnorna, underförstått: ”Snart kommer alla utan vaccinpass skeppas iväg till läger.” Hur det är möjligt att tro på något liknande övergår mitt förstånd.
Återigen är det viktigt att påpeka att det endast är ett fåtal som verkligen och på fullt allvar hävdar att jämförelsen är giltig.
I torsdags skrev vi 27 januari. Då var det Förintelsens minnesdag.