Det mÄste ha varit i januari 2004. Nyheten som dominerade de salvadoranska medierna var köldknÀppen som drabbat den nordvÀstliga delen av landet uppe i bergen i delstaten Chalatenango, eller möjligen i den norra delstaten Sensuntepeque. I tidningarna fanns bilder av nÄgot som definitivt var hagel, men som beskrevs som snö, och det fanns en oro över att mÀnniskor kunde frysa ihjÀl eftersom temperaturen rört sig ner mot tio grader.
NÀr jag lÀste artiklarna och sÄg pÄ tv-inslagen tyckte jag till en början att det hela var en smula mÀrkligt. Om jag lÀst pÄ rÀtt kan det hagla nÀr det Àr relativt varmt, men för att det ska snöa krÀvs en lufttemperatur ner mot nollan. Och att nÄgon skulle frysa ihjÀl vid över tio graders vÀrme Àr en omöjlighet.
OvanstÄende beskrivning Àr naturligtvis vÀldigt vÀstcentrerad eller rent av kolonial, det vill sÀga att det bara Àr vi i vÀst som Àr förnuftiga och alla andra korkade. Men det varken anser jag eller Àr min poÀng. Det handlar snarare om att vi sÀllan reflekterar över det vanliga. Det Àr först nÀr det blir ovanligt som vi börjar fundera eller reagera. Och det gÀller i högsta grad vÀdret.
I ett land som El Salvador Àr det vanligen runt trettio grader varmt Äret runt. I december och januari gÄr temperaturen ner lite grann och runt jul kan det vara ner mot tjugo, men att det sjunker ner under femton eller att det faller stora hagel tillhör det ytterst ovanliga. AlltsÄ blev det en stor nyhet nÀr det hÀnde.
Med samma logik blir det stort nyhetspĂ„drag nĂ€r Europa och Sverige drabbas av extremvĂ€rme som varit fallet den senaste tiden. PĂ„ Vimmerby Tidning har vi uppmĂ€rksammat det i en rad artiklar den hĂ€r veckan, och det Ă€r inte omöjligt att mĂ€nniskor som har sitt ursprung i andra lĂ€nder undrar vad den stora uppstĂ„ndelsen egentligen handlar om. âDet Ă€r varmt? Ja, men det Ă€r vĂ€l skönt.â
En tidigare arbetskamrat kommer frÄn El Salvador. I början av sin tid i Sverige kunde han inte förstÄ varför inte mÀnniskor tog skydd frÄn den vÀrsta solen en varm sommardag nÀr de exempelvis vÀntade pÄ bussen. Varför de envisades med att stÀlla sig mitt i solgasset och vÀnda upp ansiktet mot solen. Han kunde inte förstÄ varför inte alla försökte komma undan solen och in i skuggan dÀr det var avgjort svalare. Efter nÄgot Är förstod han. I Sverige Àr vi svÀltfödda pÄ sol och nÀr den vÀl dyker upp sÄ vill vi ta varje chans att vara i dess strÄlar. Efter ytterligare nÄgot Är var han den förste att stÀlla sig att lapa sol nÀr helst tillfÀlle gavs. OcksÄ han lÀngtade efter solen.
Som sÀkert framgÄtt tycker jag mycket om solen och vÀrmen, och dagar nÀr det Àr över trettio grader tycker jag Àr sÀrdeles njutbara. Men dÄ Àr det ocksÄ viktigt att gÄ ner i tempo, att jobba lÄngsammare. En möjlig förklaring till min vurm för det varma Àr kanske just det, att man Àr tvingad att jobba lÄngsammare. I skrivande stund sitter jag pÄ altanen och blickar ut över sjön som i kvÀllningen har lagt sig. Spegelblank. NÄgon enstaka bÄt som i makligt tempo trollar efter gös. Det Àr fortfarande över trettio grader och snart ska jag ta ett svalkande kvÀllsdopp.
Alla tycker inte om det varma. Alla mĂ„r inte bra i det varma. För en del kan det varma vara livsavgörande. Jag minns hur illa farsan for nĂ€r det var riktigt varmt med sitt oregelbundet slĂ„ende hjĂ€rta, och mĂ„nga Ă€r de Ă€ldre som inget annat önskar Ă€n att temperaturen ska gĂ„ ner sĂ„ de kan dra ner pĂ„ all vattenmelon, glass och chips, för att fĂ„ i sig nog med vĂ€tska och salter â och Ă€ntligen Ă„tergĂ„ till en mer normal diet.
Det har varit varmt tidigare i Sverige. I juni 1947 var det 38 grader i MÄlilla. Det varmast mest uppmÀtta nÄgonsin. Det har vi alla lÀrt oss de senaste dagarna. Och mÄnga var ocksÄ med nÀr det hÀnde och minns. De senaste Ärens extremvÀrme och torka Àr emellertid ett uttryck för klimatkrisen. Den vi sjÀlva i vÄr okunskap drivit fram, men som vi ocksÄ har en liten, liten möjlighet att minimera om alla drar Ät samma hÄll och gör det nu.
Slutligen vill jag lyfta den person som uppmĂ€rksammade villabranden i Vimmerby natten till torsdagen. Hur han inte bara larmade rĂ€ddningstjĂ€nsten utan ocksĂ„ sĂ„g till att de som lĂ„g och sov i huset vaknade och kunde ta sig ut. Enligt rĂ€ddningstjĂ€nsten kan det ha varit helt avgörande. Vimmerby Tidning försökte hitta honom för att göra en intervju, men han fanns inte att finna. Ănnu en anonym hjĂ€lte dĂ€r vi bara kan nicka och sĂ€ga: âBra gjort! Mycket bra gjort!â