En notis i nyhetsflödet. Vad som döljer sig bakom rubriken och det lite luddiga innehållet i polisanmälan, vet vi inte så mycket om. Men grannar har de flesta av oss och nog finns det anledning attvårda grannsämjan.
I veckan publicerade vi en notis om en osämja mellan några grannar i Vimmerby. En person i ett flerfamiljshus hade anmält en granne för trakasserier, som ska ha pågått sedan 2019. Enligt Ulf Gollungberg vid polisen var anmälan emellertid ganska luddig: ”Man anser sig ha blivit trakasserad och menar att grannen varit på med olika saker och varit otrevlig. Det är inte så konkret men vi måste sätta en rubricering. Det är tveksamt om ärendet når upp till den rubriceringen”, sa han till Vimmerby Tidning då och någon större klarhet har hittills inte framkommit, vilket inte betyder att upplevelsen ska förringas.
Jag försöker vanligen skriva om något vi tagit upp i Vimmerby Tidning. När jag själv inte kommer på något frågar jag den utmärkta kollegan tillika redaktören för debatt- och opinionssidan, Rebecca Forsgren Malmström. Det gör jag ofta. Och den här gången uppmärksammade hon mig på notisen om osämjan mellan de två grannarna. Eller möjligen att en granne uppträtt dåligt mot en annan. Rebecca Forsgren Malmström påminde mig om att jag måste haft massor av grannar under åren med tanke på hur mycket jag flyttat. Men det hade jag inte tänkt på. Alltså började jag fundera och minnas.
När jag bodde i Falun var det en granne som bjöd mig på kålsoppa och en sup. Jag minns inte hur vi kom att talas vid. Men jag tror det var när jag kom ut från den gemensamma tvättstugan en söndag. ”Hej”, sa den äldre kvinnan. ”Är det du som jobbar på TV?” Jag arbetade på TV4 Bergslagen och syntes emellanåt i de lokala sändningarna så det kunde jag inte förneka. ”Det stämmer”, sa jag. ”Roligt att se dig på riktigt,” sa damen och sträckte fram handen för att hälsa. ”Men du är inte lika lång som du verkar på TV.” Inte heller det kunde jag neka till.
"En kväll när jag kom hem sprang jag på min granne. Eller mer sannolikt hade hon stått bakom dörren och väntat på mig. Oavsett vilket så öppnade hon dörren när jag höll på att öppna min och hälsade."
Efter det hälsade vi på varandra och pratade om vardagliga ting, så som goda grannar gör. I december det året bytte jag emellertid jobb och var med och startade TV4 GävleDalarna. Innan jag hittat någonstans att bo pendlade jag mellan Falun och Gävle, vilket betydde tidiga mornar och sena kvällar. En kväll när jag kom hem sprang jag på min granne. Eller mer sannolikt hade hon stått bakom dörren och väntat på mig. Oavsett vilket så öppnade hon dörren när jag höll på att öppna min och hälsade. Jag berättade att jag bytt jobb och att jag var på väg att flytta. Den äldre kvinnan nickade. ”Det var tråkigt att höra, men jag förstod nog att det var något sådant. Men hur gör du med maten? Det blir sena kvällar.” Jag ryckte på axlarna. ”Så är det, men det är bara för en kortare tid”, sa jag.
Den vänliga grannen skakade på huvudet. ”Så kan vi inte ha det”, sa hon. ”Jag har kålsoppa som jag kan värma. Kom med mig in.” Jag försäkrade att det inte var nödvändigt, men grannen gav sig inte. ”Sjåpa dig inte. Kom nu.” Jag följde med in och det dröjde inte många minuter förrän jag hade en rykande tallrik med mustig kålsoppa framför mig. Bredvid låg en smörgås med mycket smör och grovt skivad ost. Efteråt frågade hon om jag ville ha kaffe, men jag skakade på huvudet och tackade nej. ”Men ett glas sherry tackar du inte nej till?” Innan jag hann svara ändrade hon sig. ”Nej, det ska du inte ha. Du ska ha en sup! Då sover du skönt. Men får bara en, du ska ju köra bil imorgon.”
"Det vore fel att säga att den goda grannen stod och väntade varje kväll när jag kom hem under de fjorton dagar jag pendlade innan jag hittade ett boende i Gävle. Men det var ganska ofta. Det var genomgående god och vällagad husmanskost. Köttbullar, kalops och falukorv, och så alltid en sup, men bara en."
Det vore fel att säga att den goda grannen stod och väntade varje kväll när jag kom hem under de fjorton dagar jag pendlade innan jag hittade ett boende i Gävle. Men det var ganska ofta. Det var genomgående god och vällagad husmanskost. Köttbullar, kalops och falukorv, och så alltid en sup, men bara en. Jag skulle ju köra bil dagen efter.
Precis som många har jag haft en del grannar genom åren. Men jag har aldrig reflekterat över det. Inte annat än att det är viktigt att ha bra relationer med grannarna. När jag flyttade till Lillstugan sa ett grannpar att det viktigaste som finns är goda grannar, och det har de naturligtvis helt rätt i. Och egentligen är det ganska enkelt. Det är de som bor grannar med varandra som bestämmer hur grannsämjan ska vara. Det är ingen annan. Och det handlar egentligen bara om att vara lyhörd och att vara tydlig.
När jag flyttade till Norrköping för första gången lyssnade jag mycket på Lasse Winnerbäck. Och jag spelade ganska högt. Olyckligtvis visste jag inte att det var synnerligen lyhört. En dag fick jag ett telefonsamtal från min hyresvärd. Han var bekymrad. Han berättade att grannen i våningen under hade hört av sig och berättat att jag spelade musik väldigt högt. Han undrade om det stämde. Jag kunde bara krypa till korset och säga att det stämde, att jag inte förstått hur lyhört det var och att jag omedelbart skulle gå ner till grannen och be om ursäkt och därefter se till att sköta mig. Missförståndet reddes ut och grannsämjan blev omedelbart mycket bättre.
När krönikören flyttade till Norrköping spelade han Winnerbäck. På hög volym. Lite för högt, tyckte grannen under.
Avslutningsvis. Jag åkte aldrig bil mellan Falun och Gävle. Jag åkte tåg. Jag tror den goda grannen var väl medveten om det. Hon ville däremot inte vara ansvarig för att jag drack mer än en sup en vardagskväll, och det ville inte jag heller. Vi var båda omtänksamma om mig.
