Om jag räknat rätt har jag haft något mer än ett trettiotal arbetsplatser. Den första var i en livsmedelsbutik i min uppväxts Vikingstad där jag jobbade extra på helger och på skolloven. Den senaste arbetsplatsen var på kommunikationsavdelningen på polismyndigheten i region Öst. Den nuvarande är på Vimmerby Tidning och sammantaget är det förmodligen fler arbetsplatser än genomsnittet, och det kan antagligen uppfattas som att jag är en synnerligen rastlös person eller någon som har svårt att stilla nyfikenheten.

Alla arbetsplatser är olika. De flesta är säkert trygga och välkomnande. Men så finns det dem som är fullständigt oacceptabla, som i grund och botten bryter ner människor, som gör det helt i onödan och vars resultat är en ekonomisk katastrof. För en del år sedan hamnade jag på en sådan.

Journalister är i allmänhet människor som är nyfikna och som ifrågasätter. Det ligger i yrkets natur. Som journalist kan du inte låta dig nöja i förstone. Du måste fråga vidare till dess du gått till botten. Problemet som kan uppstå är att journalisterna ger sig på varandra, att de ifrågasätter varandra, och det var i grunden det som var felet på den mycket dysfunktionella arbetsplats jag en gång hade hamnat på.

På varje mediaredaktion startar man dagen med ett morgonmöte. Förr i tiden gick man alltid igenom gårdagens arbete. I TV-sammanhang låg fokus på gårdagens huvudsändning. I tidningssammanhang om dagens tidning. Tanken är att bli bättre, att göra dagens TV-inslag bättre eller dagens tidningsartiklar bättre. Allt i god anda och i största samförstånd.

På den dysfunktionella redaktionen var morgonmötena som rena avrättningar. Reporter A kunde raljera och totalsåga reporter B:s TV-inslag. ”Det måste nog vara årets sämsta inslag som någonsin gjorts och dessutom sänts. Kanske världshistoriens. Och att det är du som gjort det är ingen högoddsare.” Medan reporter B kunde kontra med att hon höll med om att inslaget inte var något av hennes bättre, men att det berodde på att hon arbetat utifrån den mall som reporter A vanligen följde. Av naturliga skäl mådde inte medarbetarna bra i en sådan arbetsmiljö. Många upplevde en lättare form av ångest när de vaknade på mornarna och såg en ny arbetsdag framför sig. Den dysfunktionella redaktionen nådde aldrig några mediala höjder, och det är kanske inte så konstigt.

I samband med att jag lämnade den dysfunktionella redaktionen för en ny arbetsplats slog det mig att jag hade varit en del av problemet, att alla medarbetare på en arbetsplats har ett ansvar att göra vad de kan för att arbetsplatsen ska bli så bra som möjligt – att det är de som jobbar på en plats som bestämmer hur miljön ska vara, bra eller dålig. Det är aldrig någon annan som bestämmer det. Och det är något jag varit övertygad om sedan dess.

En god arbetsmiljö är också grunden för verklig framgång. Med piskan kan du nå en viss distans, men aldrig lika långt som med moroten. Eller bättre uttryckt. En medarbetare som trivs presterar bättre än en medarbetare som vantrivs. 

Grunden för framgång är en sund psykosocial arbetsmiljö där medarbetarna trivs.

Foto: Rebecca Forsgren Malmström

I en krönika vid årsskiftet skrev jag att Vimmerby Tidning under 2021 ökat antalet digitala prenumeranter med över tjugo procent. Jag visste redan då att det var en uppskattning lite i underkant, men eftersom vi inte hade de faktiska siffrorna ville jag vara på rätt sida. I veckan kom de faktiska siffrorna och de visar att Vimmerby Tidning ökat antalet digitala prenumeranter med det dubbla, med över fyrtiotre procent. Det är den näst bästa ökningen i hela NTM-koncernen och det gör mig väldigt glad.

Förklaringen till den enastående ökningen handlar naturligtvis om att Vimmerby Tidning lyckats erbjuda nyheter som berör och intresserar tillräckligt många människor i Vimmerby, Hultsfred och Mariannelund. Det handlar om medarbetare som är duktiga, drivna och dedikerade, från reportrar, deskredaktörer, nyhetschef, via sportredaktionen till opinions- och familjeredaktören. Men jag är helt övertygad om att fundamentet är en god arbetsmiljö där alla strävar åt samma håll, hjälper varandra, är prestigelösa och tycker det är roligt att gå till jobbet.

Självklart har vi alla våra svackor, självklart är vi inte alltid ense och självklart finns ett sunt inslag av konkurrens. Men så länge inställningen är att problem är till för att lösas och vi alltid gör det bästa vi kan så är grunden lagd för framgång. Och det gäller ju inte bara Vimmerby Tidning. Det gäller alla arbetsplatser. 

Slutligen, nej jag har inte glömt papperstidningen, den månar jag mer om än vad de flesta förstår.