Han stod på lagårdsbacken och såg hur grannar och människor han aldrig sett bjöd på hans fars gård. Någon höjde handen och priset gick upp. Så höjde någon annan handen och priset steg ytterligare. Det var naturligtvis bra att priset steg, men samtidigt betydde det att hans barndoms hem, hans framtid och dröm försvann, eller åtminstone drastiskt ändrade kurs och satte segel mot okänd destination. Familjegården, som gått i arv i hundratals år, skulle snart tillhöra någon annan. Det sved i ögonen, men han tänkte inte gråta. Han var ju trots allt 17 år och man.
När auktionsförrättaren räknade till tre och slog klubban i bordet brast det för honom. Han knuffade sig fram till den av grannarna som bjudit högst och avgått med segern. Han knöt näven och ropade högt:
”Jag ska åka till Amerika och tjäna pengar och köpa tillbaka gården!”
Först blev det helt tyst, sedan startade skratten. Till en början försiktigt, men förvånansvärt snabbt steg det till ett bullrande muller. Alla skrattade.
Skratten fick honom nästan att förtvivla och börja gråta och springa därifrån, men köparen höll upp armarna och äskade på tystnad. Han steg fram och log, och leendet var inte elakt. Han lade handen på hans axel.
”Om du kan få ihop tillräckligt med pengar så lovar jag dig att du ska få köpa tillbaka gården.”
Med det storslagna löftet for han till Amerika.
Alla tidningar inom NTM-koncernen har gett sina läsare löften, något vi kallar läsarlöften. Nu är det dags för Vimmerby Tidning att ge er läsare läsarlöften:
”Vi lovar att fokusera på lokala nyheter som berör och betyder något för er läsare. Att vara korrekta, snabba och balanserade i vår rapportering. Vi är på plats där det händer, när det händer.”
Det går med all säkerhet att säga mycket om läsarlöften, men för mig betyder de två saker. Det första är att ni läsare får veta vad ni kan förvänta er av oss, att ni förstår vad vi vill och att ni kan kontrollera hur väl vi lever upp till det vi lovar. Det andra är att vi på Vimmerby Tidning är tydliga med vad vi vill, att vi berättar hur vi tänker när vi arbetar. För oss är inriktningen kanske känd sedan tidigare, men med skrivna löften hjälper det också oss att hålla rätt kurs.
Några exempel. När vi i veckan rapporterade om branden i ett hus i Vimmerby så vill jag påstå att vi uppfyllde löftet. Nyheten berörde, vi var korrekta och vi var där när det hände. Det var också en nyhet som var mycket läst. Ett annat exempel är den omfattande vandaliseringen i Hultsfred, också i veckan, där vi inte bara på ett korrekt sätt berättade att det hade hänt, vi kunde också i bild visa var det hänt och vilka konsekvenser det fått – bland annat ett förstört spa.
Kontakten mellan tidningsmakare och läsare är alltid av godo. Med läsarlöftena får vi ett gemensamt verktyg, ett gemensamt mätinstrument, något vi kan utgå från när vi diskuterar tidningens innehåll.
På våren 1912 korsade den nu vuxne mannen, hans hustru och de tre barnen Atlanten hem till Sverige, Småland och Vimmerby. Släktgården var tillbakaköpt. Grannen som avgett löftet om att han skulle få köpa tillbaka gården hade stått vid sitt ord. Det hedrar honom. Löften är till för att hållas.
Avslutningsvis vill jag förekomma alla släktingar som har invändningar mot hur jag beskrivit den unge mannens vedermödor. Jag vet att händelseförloppet inte riktigt gick till så som jag beskrivit det. I bästa fall har jag förbättrat en redan bra historia.