”Det där får jag inte prata med dig om, det har min chef varit tydlig med”.
Personen på andra sidan tråden är avdelningschef på en offentlig verksamhet i Västervik. Året är 2015 och jag vill prata med honom om ett tips jag fått.
”Det är olagligt”, svarar jag. ”Din chef får inte förbjuda dig att prata med mig, har du det skriftligt?”
Det hade han inte. Vi släppte det och gick vidare.
Det är faktiskt enda gången en myndighetsperson så tydligt avböjt att svara på mina frågor med hänvisning till restriktioner från dennes chef.
I Nyköpings kommun försökte chefer avtala bort meddelarfriheten med sin personal. Det avslöjades av Sörmlands Media nyligen.
Personalen inom skolverksamheten i kommunen hade fått skriva på ett avtal där det framgick att de bryter mot lagen och riskerar fängelse om de avslöjar sekretessbelagda uppgifter. ”Inom skolverksamheten gäller inte den s.k. meddelarfriheten (…) Det är därför förbjudet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till tidningar, radio och TV.”, går det att läsa i avtalet.
Meddelarfrihet är något av det finaste vi har i Sverige. Det är en grundlagsskyddad rättighet offentligt anställda har. De är fria att prata med journalister, och de är fria att ”läcka” sekretessbelagda uppgifter utan att riskera vare sig straff eller reprimander från sina chefer. Ingen på myndigheten får efterforska i källan, alltså att försöka ta reda på vem det är som läckt till media.
Syftet med att offentligt anställda helt riskfritt ska kunna blåsa i visslan är för att motverka korruption och för att avslöja andra typer av felaktigheter som inträffat inom den myndighet man verkar i.
Det här med sekretessen tycker vissa är lite krångligt, och ibland motsägelsefullt. Många offentligt anställda har ju tystnadsplikt enligt offentlighet- och sekretesslagen. Men enkelt uttryckt kan man säga att meddelarfriheten står över den lagen. Den har så kallat företräde.
Och det gäller vid muntligt vidarebefordrade uppgifter. Att lämna ut sekretessbelagda handlingar kan vara brottsligt. (Om man vill ta del av en sekretessbelagd handling kan man begära ut den ändå och i slutänden får en domstol avgöra vilka uppgifter som får lämnas ut och vilka som fortsatt ska hållas hemliga).
Man kan också säga att meddelarfrihet i princip alltid råder. De enda undantagen gäller utlämnande av uppgifter som kan äventyra exempelvis rikets säkerhet, uppgifter som är stämplade som ”kvalificerad sekretess”. Det är också förbjudet enligt lag att publicera uppgifter som kan äventyra rikets säkerhet.
Värt att nämna i detta sammanhang är också att på vår sida om staketet råder absolut källskydd. En journalist som avslöjar en källa, medvetet eller omedvetet, riskerar att dömas till fängelse.
Slutligen. Sekretessavtal för anställda inom skolvärlden är inte ovanliga. De finns överallt. Men det får inte förekomma formuleringar som gör att den anställda får uppfattningen att meddelarfriheten inte gäller. Man kan inte avtala bort en grundlagsskyddad rättighet. Och rättigheten gäller alla. Medarbetare som chef. Det har ingen betydelse.
Jobbar du inom en offentlig verksamhet och känner igen dig detta? Har ni skrivit på ett liknande avtal som i Nyköping? Hör gärna av dig så kan vi prata om det.
