Ett av de största idrottsögonblicken i mitt liv var femmilen på skidor vid OS i Sarajevo 1984. På den tiden fick varje land välja en åkare i fyra olika seedningsgrupper. De bästa åkarna startade alltid i den sista startgruppen. Sveriges stora stjärna var Thomas Wassberg.
I den tredje gruppen startade den då unge Gunde Svan, som var känd för att alltid starta snabbt för att emellanåt inte hålla hela vägen.
När Gunde Svan kom till den första passeringen hade han sin vana trogen gått ut hårt. Han ledde stort. Ryssar, norrmän och finnar var tydligt frånåkta. När Thomas Wassberg närmade sig den första passeringen visade det sig att han åkt ännu snabbare än Svan. Helt otroligt! Han som alltid brukade starta långsamt och sedan öka. Min lillebror och jag hoppade i soffan. Vi skrek förmodligen. Wassberg var den stora idolen. Med största sannolikhet undrade vår mamma och pappa vad det var för jäkla liv i källaren.
På måndag är det den internationella kvinnodagen. För en del är den förlegad. För andra har vi fortfarande en lång väg att gå innan vi är jämlika på riktigt. Oavsett vad någon tycker måste jag tyvärr konstatera att tidningar i Sverige generellt är dåliga på att ha en jämn balans mellan kvinnor och män i sin rapportering. Vimmerby Tidning är dessvärre inget undantag. En egen studie gjord under ett år visar att vi betydligt oftare synliggör män än kvinnor. Drygt 70 procent av de vi intervjuar eller porträtterar på bild är män. Att det sedan är ungefär lika illa i andra tidningar eller i radio och TV, hjälper oss inte.
Det finns många förklaringar till att det ser ut som det gör, att män oftare innehar maktpositioner, att det är män som begår de flesta brotten, att män lättare ställer upp på intervjuer, men det är bara förklaringar, det är ingen ursäkt. Naturligtvis måste målet för Vimmerby Tidning vara att vi har en mer balanserad bevakning mellan könen. Målet måste vara hälften kvinnor hälften män, för det är så samhället ser ut, och det är det vi ska spegla.
För att vi lättare och fortare ska nå målet har Vimmerby Tidning anslutit sig till något som kallas för Mediemätaren. Det är en extern tjänst, som vi börjar med på måndag och som dagligen kommer mäta balansen mellan kvinnor och män i vår rapportering. Varje dag kommer vi kunna följa hur många män och hur många kvinnor vi porträtterar. Att få den mätningen till oss varje dag ger oss en direkt påminnelse, och en automatisk knuff ut från gamla hjulspår.
När Wassberg slutligen frustande och med istappar i skägget efter fem mils skidåkning kom i mål hade han slagit Gunde Svan med 4,9 sekunder. Ett av mina största idrottsögonblick någonsin.
Ett lika stort idrottsögonblick var för två år sedan vid VM i Seefeld när Stina Nilsson i stafetten gick ut först på sista sträckan, hur det tog längre än vi trott innan Therese Johaug kom ifatt henne, hur Stina sedan hängde med, hur Johaug försökte sig på ett ryck i sista backen, men hur Stina följde och hur Stina sedan spurtade förbi på upploppet och GULD för Sverige.
Idrottsupplevelsen gör ingen skillnad på kön. Den är lika stor oavsett om idrottaren är kvinna eller man.
Avslutningsvis:
Jag hade hoppats på en oförglömlig upplevelse i torsdags i samband med dam-stafetten. Så blev det inte. Likafullt är hoppet det sista som överger människan, så idag sitter jag klistrad framför TV:n och hoppas på medaljer för de svenska tjejerna. Och en fin idrottsupplevelse.