Januari – fattigaste månaden under året

För de allra flesta är det bara januari som är lite kämpig. Men för en del är de flesta månader som januari, medan januari är en veritabel katastrof när pengarna verkligen är slut.

Krönika 22 januari 2022 10:00
Detta är en ledarkrönika.

Ambitionen var hög. Jag skulle komma i form och jag skulle göra det genom att springa till och från arbetet. Det behövde på inga vis gå fort, bara jogga i lugn och ro dit, ställa mig under vattenstrålarna i omklädningsrummet och så stiga in på avdelningen nyduschad och fräsch. Kanske dra en kam genom håret.

Jag jobbade natt på Nacka sjukhus och det var sommar så det var oftast bra väder för en joggingtur. När jag kom hem på morgonen duschade jag igen, kokade havregrynsgröt som jag åt med socker och mjölk, och gick och lade mig och sov. Skulle jag jobba även kommande natt sov jag längre, om inte bara ett par timmar så att jag kunde vända tillbaka dygnet.

 

När det inte var sommar läste jag litteraturvetenskap på universitetet och försörjningen bestod av studielån och det jag tjänade på sjukhuset där jag jobbade extra. Det var alltså ingen fet budget jag hade, men det var mycket som drog i den stora staden. Konserter, teater, bio, men mest fest naturligtvis. Och för att kunna göra så mycket som möjligt gällde det att allt det andra bara kostade ett minimum. Hyran var låg och bra, det var ett stort hus med rivningskontrakt, som jag delade med andra som hade ungefär samma ekonomiska förutsättningar. Huset låg i närheten av det sedan ett år tillbaka invigda Nacka Forum. Rummet som var mitt var spartanskt inrett med madrass på golvet och en stol där jag kunde lägga mina kläder. Resten av kläderna hade jag i en kappsäck. Böckerna hade jag på ett bord. Mycket mer behövdes inte. Vi hade ett gemensamt tv-rum och ett gemensamt kök.

Något som verkligen gick att spara på var maten, alltså att äta så billigt som möjligt. Jag kan inte minnas att jag någonsin funderade på att bli vegetarian för att spara på matkostnaderna, men i efterhand borde det varit ett alternativ. Istället lade jag mig till med olika rätter som inte kostade så mycket.

 

En favorit var ris, majs och makrill i tomatsås. Riset var billigt och om man kokade det i buljong blev det extra gott. När riset var färdigt slog jag i majsen och burken med makrill och rörde runt. Jag år direkt ur kastrullen med en knäckemacka med smör. Det var inte alls dumt. Framför allt var det billigt och det var det som var viktigt. Strömming var också var billigt. Orensad ännu billigare och på huvuden gick det alldeles utmärkt att koka en god buljong. Till det potatismos. Det blev också billigt. Pannkakor mättade bra och kostade inte så mycket. Samma sak med blodpudding.

"Det går att göra soppa på allt", påminde en kollega så sent som häromdagen. Det har hon naturligtvis helt rätt i, men det var inget jag förstod då. Det gör jag idag. Nu kokar jag vatten, lägger i en buljongtärning och så får resterna gå ner i buljongen. Den överblivna pastan, köttfärssåsen, pastasåsen, en korv, och det går alltid att fylla på med potatis, lök, paprika och vad för grönsaker som finns i kylskåpet.

Omelett på rester fungerar på samma sätt. Lägg resterna i en stekpanna, stek dem en stund. Vispa upp några ägg och slå i resterna, rör runt, och slå tillbaka allt i stekpannan. Kryddningen är valfri, själv tycker jag om salt och peppar, och vitlök.

 

Idag skriver vi tjugoandra januari och rent statistiskt är den här lördagen den lördagen vi har minst mängd pengar. Julfirandet åderlät oss som vanligt hårt, så var det nyårsfirandet som alltid blir dyrare än vad vi tänkte oss. Nu är det helgen innan den efterlängtande januarilönen och då är det oftast ebb i kassan.

För de allra flesta är det bara januari som är lite kämpig. Det är också då vi får möjlighet att experimentera med maträtterna som inte kostar så mycket och känna oss duktiga. Men för en del är de flesta månader som januari, medan januari är en veritabel katastrof när pengarna verkligen är slut långt innan den efterlängtande dagen i den första månaden när det äntligen kommer nya pengar.

 

Vimmerby Tidning har i några artiklar på sistone tittat närmare på hur stort problemet med försörjningen är i slutet på januari, framför allt i slutet på andra året med pandemin. Lyckligtvis visar våra artiklar att det inte skiljer sig så mycket från andra år. Försörjningsstödet ska inte ha ökat, inte heller de som behöver söka hjälp bland ideella organisationer eller från kyrkan. Och det är onekligen glädjande. Fast det hjälper naturligtvis inte de som är drabbade. De som behöver vända på varje krona och som ändå inte får det att gå ihop i slutändan. Framför allt i den brandskattade månaden januari.

 

I det stora huset i Nacka var alltså planen att leva så billigt som möjligt för att ha råd med allt det andra. Under en tid gick det bra, de små medlen gick åt till besök på Dramaten, Operan och så alla studentfester och krogbesök. Men i längden blev det naturligtvis helt hopplöst att aldrig kunna köpa sig en finare bit kött, eller någon gång skaldjur, eller varför inte lite svamp och göra en god sås till det goda köttet, att hela tiden vara hänvisad till ris, majs och makrill i konserv, eller strömming eller pannkakor.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa
Daniel Söderqvist krönika

Daniel Söderqvist: Det är dumt att tänka på alla invandrare som en grupp

Det är dumt att tänka på alla invandrare som en grupp

Daniel Söderqvist: När fisket i Östersjön blev militärstrategi

När fisket i Östersjön blev militärstrategi

Daniel Söderqvist: Vi har de politiker vi förtjänar – på gott och ont

Vi har de politiker vi förtjänar – på gott och ont

Daniel Söderqvist: Pressfrihet – en hörnsten i demokratin

Pressfrihet – en hörnsten i demokratin

Daniel Söderqvist: Hjältemod och civilkurage i verkligheten • "Rätt ska vara rätt"

Hjältemod och civilkurage i verkligheten • "Rätt ska vara rätt"
Visa fler