"Påsken kom tidigt det året. Den inföll redan i slutet på mars. På det svenska fältsjukhuset i Saudiarabien 1991 dukades det för påskbord på ett mer än överdådigt vis, som inte verkade känna några gränser."
Påsken kom tidigt det året. Den inföll redan i slutet på mars. På det svenska fältsjukhuset i Saudiarabien 1991 dukades det för påskbord på ett mer än överdådigt vis, som inte verkade känna några gränser. Inköpslistan bestod av fyra sorters sill, från den traditionellt inlagda till den då mer moderna senapssillen. Sedan var det sillsallad, rökt och gravad lax, rökt ål, fårfiol, kalvsylta, påskskinka, brunkål, Janssons frestelse, räkomelett, revbensspjäll, köttbullar, prinskorv och ännu mer. Det var på alla vis en fantastisk dignande buffé!
Det är i alla fall så jag minns det. Men minnet är som bekant dynamiskt, så jag kontrollerar på nätet. Jag får reda på att påsken 1991 inleddes med skärtorsdagen 28 mars och då blir jag tveksam. Det kan inte stämma. Som jag minns det roterade vi hem från det svenska fältsjukhuset redan 21 mars, alltså en vecka innan påsken. Vad är det jag blandar ihop påskfirandet med? Det som var två år senare, i Somalia?
Jag söker vidare på nätet och hittar en sida som tillhör Hans Zettby och redan när jag ser namnet måste jag le och nicka igenkännande. Löjtnant Zettby. Honom minns jag väl. Jag minns honom från det att jag gjorde lumpen på andra stabskompaniet på I4 i Linköping 1985 och 1986, med kapten "Länken" Andersson, löjtnant Skullman och fänrik Lambert. Zettby var kompaniadjutant, men jag minns honom kanske framför allt för att han var Catering Officier på det svenska fältsjukhuset i Saudiarabien under första Gulfkriget 1991. Han var alltså chef över köksdetaljen och direkt ansvarig för det påskfirande jag minns. Han, om någon, borde kunna hjälpa till att reda ut de datum jag inte får ihop.
Jag letar fram hans nummer på nätet och ringer honom. Han svarar, och som det är i dessa tider med telefonförsäljare med vanliga mobilnummer svarar han avvaktande, kanske lite misstänksamt, kanske lite hårt. ”Zettby”, underförstått: "vem är du, och vad fan vill du?" Efter att jag presenterat mig vänder allt. Jag har varit med om det tidigare, när det visar sig att vi varit på samma mission och kan referera till samma erfarenheter: ”Broder”, tjoar han. ”Vad roligt! Vad kan jag göra för dig? Jag gör vad du vill!” Det är naturligtvis rörande och kan säkert uppfattas som pubertalt för den som inte varit med, men jag har reagerat på samma sätt själv och jag skäms inte för det. För i grund och botten handlar det om speciella erfarenheter under ibland svåra omständigheter som man delar med endast ett fåtal som man tycker egentligen förstår. Naturligtvis är det på sitt sätt barnsligt, men jag skäms som sagt inte det minsta för det.
För Zettby råder inget tvivel om att vi firade påsk med ett överdådigt och överlastat påskbord. Herregud, det var ju han som ansvarade för allt och skrev inköpslistan. Han har den sparad och han skickar den till mig och där finns all sill, lax, ål och sylta nedtecknad med Zettbys egna kråkfötter. Han skickar även bilder från firandet. Tyvärr tvingas vi emellertid enas om att det är ett problem med datumen. Skärtorsdagen 1991 inföll var de facto 28 mars och missionen avslutades de facto 21 mars. Vi får ingen rätsida på datumen. Även Zettbys hustru Gunnel Andersson Zettby, som var med 1991, på postdetaljen, får frågan men kan inte heller förstå hur det kan vara bevänt.
Hans Zettby har kvar inköpslistan, och nog bullades det upp ordentligt när han ordnade påskbuffé.
Så kommer vi på det! Vi minns båda att markkriget inte tog längre än hundra timmar och det var inte speciellt konstigt. Den irakiska armén, som i början på augusti 1990 invaderat och ockuperade Kuwait, hade utstått hemska flygangrepp under hela januari sedan FN sanktionerat USA:s och de allierades attacker. I snitt 2 400 flyguppdrag per dag. Det är klart att markkriget inte tog lång tid. Den irakiska ockupationsarmén var sönderbombad. De allierade var överlägsna. När kriget var över ville den Saudiska regimen bli av med de västerländska trupperna så fort som möjligt. Skälet var att vi skilde ut oss så jämfört med de boende i landet. Kvinnorna på fältsjukhuset gick i uniformsbyxor och arméskjortor. Och det tillhörde inte vanligheten i landet. När kvinnorna från fältsjukhuset skulle åka in till huvudstaden Riad blev de tvungna att trä en ayab, ett svart luftigt tyg, över uniformen, annars kunde sedlighetspolisen ha synpunkter.
Delar av de saudiska myndigheterna ville alltså bli av med de utländska trupperna, däribland det svenska fältsjukhuset, och det skulle ske skyndsamt. Men Hans Zettby och hans köksdetalj hade redan beställt – och mottagit – maten till ett riktigt påskfirande. Vad skulle vi göra med all mat? Äta den förstås. Självklart skulle vi äta den. Det handlade bara om att tidigarelägga påsken en vecka eller så. Det var så det gick till, det året påsken inföll ovanligt tidigt.
Idag firar vi påsk. Vad som finns på matbordet varierar säkert och det är precis som det ska. Var och en bestämmer själv. Men jämfört med påskbordet i den saudiska öknen för mer än trettio år sedan finns det idag rätter som kanske är mer korrekta. Jag önskar er en synnerligen glad påsk.