"Det är naturligtvis inte mörkret, vätan eller vetskapen om att det ännu dröjer en månad innan det vänder, och då bara mikroskopiskt, ett litet pyttesteg mot det ljusa och livgivande, nej, så är det självklart inte."
Det är förmodligen fel att påstå att november är den sämsta av månader i Sverige. Det finns förmodligen en uppsjö av argument för att just november är den bästa av månader. Jag kan emellertid inte komma på ett enda argument. Det är naturligtvis inte mörkret, vätan eller vetskapen om att det ännu dröjer en månad innan det vänder, och då bara mikroskopiskt, ett litet pyttesteg mot det ljusa och livgivande, nej, så är det självklart inte. Strängt taget är frågan om det finns något som talar för novembers fördel. Men jag kan ha fel.
När jag tänker tillbaka på olika novembermånader så är det mest mörker. De månader som sticker ut är när jag inte varit i Sverige. I november 1988 reste jag från Mexiko söderut och ner genom Centralamerika. Jag kom till Frontera las Manos, på gränsen mellan Honduras och Nicaragua, och där var det i princip slut med allmänna transportmedel. De styrande sandinisterna hade helt nyligen vunnit kriget mot contras-gerillan, men det var fortfarande oroligt. Contras kom in i landet från sina baser i Honduras och slog till mot isolerade byar i norr.
Jag fick lift av en costarican som varit i USA och köpt en gul skolbuss som han fyllt med allehanda ting som han skulle sälja i hemlandet. Han pratade engelska och var förbannad över att han var tvungen att ha med sig en nicaraguansk soldat. Han såg det som kränkande. Jag såg det som betryggande, även om han var ensam med sin Kalasjnikov och med all säkerhet inte skulle kunna göra så mycket om det dök upp ett gäng contras.
Costaricanen var en stor fotbollsentusiast och berättade med stora gester att landet var mycket nära att ta sig till VM-slutspelet i Italien 1990. Jag nickade och log, önskade honom lycka till, men tänkte storvulet att vad ska de där att göra. De kommer få stryk varje match.
Jag blev avsläppt i utkanten av Managua, fick tag på en buss, och tog sedan en taxi och bad att få bli körd till centrum. Chauffören tittade på mig, men sa inget. Strax stannade han och sa att vi var framme. Utanför låg mörkret kompakt, och det fanns bokstavligen ingenting. Visst, vittrade ruiner och buskar, men inga byggnader. Jag skakade på huvudet och sa att det måste vara fel, men chauffören sa att det var rätt. ”El centro historico”, sa han. Jag skakade på huvudet igen och bad honom köra mig till ett hotell.
Jag var dåligt påläst och hade inte förstått att Managuas centrum raserades av en jordbävning julen 1972 och att det aldrig byggts upp igen. Dåvarande diktatorn Somoza hade fått internationell hjälp, men tyckt att pengarna gjorde mer nytta på ett bankkonto i Schweiz.
"När novembermörkret vällde in var det synnerligen sympatiskt att krypa upp i soffan och läsa världslitteraturen", minns krönikören en novembermånad han läste litteraturvetenskap i Stockholm.
November några år senare läste jag litteraturvetenskap i Stockholm. Jag hade haft tur och delade en lägenhet med två tjejer. Lägenheten låg på Krukmakargatan på Södermalm. Jag vill minnas att jag trivdes alldeles utmärkt. Det var lektioner på måndagar, onsdagar och fredagar. Övrig tid handlade om att läsa böcker. När novembermörkret vällde in var det synnerligen sympatiskt att krypa upp i soffan och läsa världslitteraturen. Från Homeros, via Dante och Cervantes, fram till Selma Lagerlöf och Joyce Carol Oates.
Som jag minns det var november vänlig mot oss det året. Det var inte särskilt kallt och det blåste inte nämnvärt. Ljusen glittrade i mörkret. Skyltfönstren var upplysta och julbelysningen var som vanligt tidigt på plats. Det var en privilegierad tillvaro med böcker, promenader, samtal och frekventa krogbesök. Och novembermörkret var snarast omfamnande.
"Som jag minns det var november vänlig mot oss det året. Det var inte särskilt kallt och det blåste inte nämnvärt. Ljusen glittrade i mörkret. Skyltfönstren var upplysta och julbelysningen var som vanligt tidigt på plats."
Årets upplaga av november har hittills varit varm. Meteorologerna pratar till och med om att det fortfarande är meteorologisk sommar i södra Sverige, Västsverige, Öland och delar av Gotland. Experterna är överens om att orsaken till det varma vädret stavas klimatförändring. Det bör ta till oss och agera på. Och det finns ingen som helst anledning att betvivla det faktiskt är så.
En bättre novemberdag, när dimstråken ligger som slöjor över fälten. Lite vackert kan det trots allt vara i november, även om krönikören tycker det är en utmaning att hitta faktorer som talar till novembers fördel.
Igår morse, innan jag satte mig för att skriva den här texten, gick jag ut på altanen. Jag tittade ut och ner mot sjön. Dimstråken låg som slöjor över fälten och genom dem skymtade sjön. Det var vackert och jag upptäckte strax att det inte var speciellt kallt, snarare ljumt. Det skulle bli en bra dag. Och det är nog bara att vika sig. Naturligtvis finns det ljusglimtar även den här månaden. Allt handlar om inställning.