Poeten, journalisten och aktivisten John Ross föddes i New York i mars 1938. Som tonåring blev beatnickrörelsen hans första passion med förebilder som Kerouac, Cassady och Ginsberg. Kanske var det därför han gav sig ut på vägarna och redan på slutet av femtiotalet hamnade i Mexiko, närmare bestämt uppe i bergen vid sjön Pátzcuaro i delstaten Michoacán. Han bodde där mellan 1956 och 1962, då han återvände till USA och blev en av de första att vägra att åka till Vietnam och kriga, vilket resulterade i fängelse.
I början på nittiotalet återvände han till Mexiko och blev ganska snart återkommande krönikör i den mexikanska dagstidningen La Jornada, samtidigt som han skrev flera böcker om det moderna Mexiko där han lade ut texten utifrån ett vänsterperspektiv. Jag kommer att tänka på honom när jag återvänder till Mexiko City för att anträda resan hem till det vintriga Sverige i slutet på förra veckan. Jag kommer inte ihåg hans namn, men när jag går till den anrika restaurangen Café Blanca frågar jag den äldsta medarbetaren om en grånad amerikan som brukade vara stammis och svaret kommer blixtsnabbt, John Ross. ”Du måste mena John Ross”, säger en vithårig man som hanterar kassan.
Det var i februari 2006 och jag hade åkt till Mexiko för att göra ett reportage om det stundande presidentvalet i juni för tidskriften Latinamerika som jag jobbade för sedan ett par år tillbaka. Eftersom det i Latinamerika inte finns någon statsvetare som är egentligt fristående från de olika partierna behövde jag samla på mig röster från olika statsvetare eller journalister för att väga upp de disparata ståndpunkterna. Av olika skäl hade jag inte hunnit göra speciellt mycket research så jag fick börja med att sätta mig på ett internetcafé och göra mina sökningar. Jag hittade en artikel i DN av Rasmus Malm som bland annat nämnde John Ross. Han skulle kunna bli en bra pusselbit i den mosaik jag hade tänkt mig.
I artikeln nämndes till min stora lycka på vilket hotell John Ross vanligen bodde i den stora staden. Hotell Isabel. Jag letade fram telefonnumret till hotellet och ganska snart hade jag Ross på tråden. Han tackade mig för frågan, men gjorde tydligt att han inte hade tid med någon intervju, inte nu när han stod i begrepp att färdigställa nästa bok. Jag framhärdade och sa att han ändå måste äta. ”Du måste ju äta”, sa jag. ”Låt mig bjuda dig på lunch så kan vi ta ett snack då.” Han tystnade för ett ögonblick och sa sedan att det var ju helt riktigt, äta behövde han och det brukade han göra på ett ställe som heter Café Blanca, men som i folkmun kallades Casa Blanca. ”Det ligger på Avenida 5 Mayo”, sa han. ”Men jag har inte mer än en halvtimme.”
Mexiko City är en av världens största städer med nästan tio miljoner inne i själva staden och över tjugo miljoner i storstadsområdet. Likafullt visade det sig att den restaurang John Ross föreslagit låg på samma gata som jag bodde på, cirka två hundra meter från mitt hotell. En alldeles enastående tur! Jag behövde alltså inte krångla med adress och taxi. En kvart innan den överenskomna tiden promenerade jag stillsamt till restaurangen.
Den senaste tidens opinionsmätningar hade visat en klar ledning för vänsterkandidaten Andrés Manuel Lopéz Obrador, av många kallad AMLO. Mycket talade för att han skulle vinna valet. Jag frågade Ross vad han trodde och han svarade mycket säkert att högern aldrig skulle tillåta det. ”Antingen kommer de fuska bort segern eller också kommer de att döda honom”, blev hans direkta svar. Jag antecknade, men hade hört samma analys från vänstersympatisörer tidigare. Det är alltid valfusk eller att folket inte begriper som brukar vara svaret om de förlorar. Det brukar förvisso också högern göra, säga att det är valfusk om de förlorar.
Jag fick ihop mina olika röster och kunde skriva ut reportaget. I juni det året vann högerns kandidat Felipe Calderón med minsta marginal. AMLO överklagade resultatet, men de internationella valobservatörerna ansåg att valet gått rätt till, med endast ett fåtal anomalier. Sex år senare förlorade AMLO ytterligare ett presidentval innan han 2018 vann och installerades som president 1 december 2018.
Tillbaka på Casa Blanca och den vithåriga gamla mannen som omedelbart mindes John Ross. ”Men han dog”, säger han. ”När hände det”, frågar jag. ”Det är ganska många år sedan. Tio kanske.” Jag gör en sökning och får fram ett antal nekrologer. Där går det att läsa att John Ross dog av levercancer i januari 2011 uppe i bergen vid sjön Pátzcuaro i delstaten Michoacán.