"Farsan och brorsan brukade hämta mig på julaftonsmorgon och så körde vi ut för att jaga gran. Brorsan körde och farsan satt i baksätet och dirigerade."
Farsan och brorsan brukade hämta mig på julaftonsmorgon och så körde vi ut för att jaga gran. Brorsan körde och farsan satt i baksätet och dirigerade. Han jobbade som grävmaskinist och hade då möjlighet att under senare delen av december spana efter passande granar. De växte uteslutande i närheten av där han just då arbetade. Det var en tradition vi hade under den tid som brorsan bodde med farsan under sin studietid och jag firade julafton med dem.
När farsan dirigerat oss fram till den utsedda granen var det brorsans och mitt jobb att snabbt och effektivt såga ner granen och med ett minimum av tid surra den på takräcket och sedan kvickt ta oss därifrån. Farsan hängde ut genom sidorutan och sa åt oss att inte ödsla onödig tid. ”Rappa på nu”, sa han. Det handlade naturligtvis om ren stöld.
Traditionen att hämta gran höll i sig i ett antal år till dess farsan köpte en plastgran. ”Den barrar inte så mycket”, var hans lakoniska svar på den uppenbara frågan varför just den traditionen gått i graven. ”Dessutom kan jag ha den klädd året runt”, lade han till.
Inför en jul för en del år sedan frågade jag min mor om inte hon och jag och hennes man istället skulle åka till Spanien och låna en lägenhet. Det fanns två tankar bakom förslaget. Den ena var att moderskapet skulle slippa hålla på med allt julstök och få ta det lite lugnt för en gång skull. Det andra var att jag för ett ögonblick kunde fly den kalla nord och andas in lite medelhavsluft, dricka ett glas vin och äta ett par tapas.
Resan blev av och den blev mycket bra, men inte riktigt som jag tänkt mig. Moderskapet fick för sig att bjuda med sin svåger och svägerska, och de var inte heller några ungdomar. För att sammanfatta resan fungerade jag som pensionärslots under en vecka. Jag var chaufför, tolk, inköpare av matvaror, kock och diskare. Det ska för all del medges att jag propsade på att få laga maten. Det var ju initialt det som var ursprungsidén med resan. Och i slutändan hittade jag även lite tid till medelhavsluft, ett glas vin och ett par tapas. Även pensionärslotsar har rätt till egen tid.
Under en period i mitt liv var julen ett veritabelt elände. Min dåvarande sambo och jag bodde i Göteborg och förväntades fira jul med våra respektive familjer. Problemet var bara att de alla bodde på olika orter i vårt avlånga land. Min farsa bodde i Linköping, min mamma i Ronneby, medan sambons mamma ofta firade jul i Stockholm och hennes pappa bodde i Lund med sin nya familj. Det blev ett evigt farande för ingen fick förfördelas, det skulle vara rättvist. När vi slutligen landade i lägenheten i Majorna var vi utschasade och behövde återhämtning resten av året.
Om man vill slippa julfirandet, eller för all del någon annan högtid, så kan man se till att vara upptagen med arbete. Häromåret arbetade jag en nyårsafton. Jag var flygande reporter på P4 Östergötland och åkte på förmiddagen ut till en stjärnkrog för att prata nyårsmeny. Krogen skulle köra med det traditionella, hummer och oxfilé. Jag har förvisso alltid varit skeptisk till matlagningsprogram i radio, synintrycket är en viktig del av matlagningsprogram, men kockarna var trevliga och jag kunde ta bilder på råvarorna och skicka till programledaren Solena Helmersson, som lade ut dem på radions sociala medier. Solena och jag rattade sändningarna på egen hand fram till tidig eftermiddag och sedan gick vi hem och hade inga måsten eller krav på att fira in det nya året.
Det där med att hämta gran blev mer irriterande för varje år. Jag var inte bekväm med att åka ut till en julsömnig, öde arbetsplats och såga ner en gran, som sedan snabbt skulle surras fast i takräcket. Det var inte rätt. Många år senare fick jag reda på att farsan bara hittat på att vi skulle ut och stjäla gran. Han hade alltid gjort upp med markägarna och ibland behövt betala och ibland inte. För honom handlade det om att skapa dramatik, och det hade kanske varit spännande för en grabb, eller kanske vettskrämmande, men jag var några och tjugo när det begav sig. Kanske begrep han det, kanske var det därför han köpte plastgran.
Jag vill avsluta med att önska alla en riktigt god jul!