Daniel Söderqvist
Inför presidentvalet i Mexiko 2006 pågick en parallell valkampanj. Det var zapatisternas talesperson subcomandante Marcos som reste runt i landet och frågade människor vad de ville se för utveckling på sina hemorter. Det ska ha gått till på så sätt att han placerade ett bord och en stol på ortens centrala torg och satte sig och frågade vad människorna ville och vad som inte var tillfyllest.
Ofta handlade det om saker som staten inte uppfyllde i sitt samhällskontrakt med medborgarna. Att det inte byggdes vägar eller skolor eller sjukhus. Att lag och ordning inte upprätthölls, att samhällen togs över av knarkkarteller och korrupta poliser.
Den mytomspunne Marcos satt vid bordet med sin balaklava nerdragen över ansiktet. Pipan stack ut genom hålet för munnen och puffade. Han nickade och lyssnade under en lång stund innan han slutligen började prata. Och hans budskap var ganska enkelt. ”Varför gör ni inte alla dessa saker själva? Om inte staten lever upp till sin del av samhällskontraktet finns det inget som hindrar att ni gör det själva".
Om vi bortser från subcomandante Marcos politiska inriktning, han är någon form av socialist, och hans deltagande i den väpnade konflikten i delstaten Chiapas i södra Mexiko där han är medlem i den mexikanska gerillan EZLN, så är hans tankar om att människor tillsammans kan lösa problem, intressanta. Och egentligen är det grunden för en fungerande demokrati där alla medborgare deltar och tar ansvar.
Det går naturligtvis inte göra någon direkt jämförelse, men förra veckan startade Vimmerby kommun projektet dialogtour som går ut på att ge alla invånare möjligheten att komma till tals om kommunens långtidsplanering. Vimmerby Tidning hade för ett par veckor sedan en artikel om ett möte i Tuna som var till för att förbereda Tunaborna inför det riktiga mötet som hölls förra veckan.
Idén med dialogtour är alltså att fånga upp synpunkter, tankar, förhoppningar och önskemål som finns ute i bygden, men också inne i tätorten Vimmerby, och föra in dessa i Översiktsplan 2050. Tanken är också att få fler medborgare engagerade och involverade i kommunens utveckling. I Hultsfreds kommun finns sedan tidigare ortsvandringen som kanske mer syftar till förbättringar på kort sikt, men som likafullt har samma grundtanke, att få fler involverade.
"I Vimmerby och Hultsfred bildar vi inga medborgargarden. Vi jobbar med grannsämja. Och nu öppnar alltså kommunen för oss att tycka till och vara med och påverka vår gemensamma framtid", skriver chefredaktören i sin lördagskrönika.
Jag slår en signal till Maria Bolin som leder projektet och arbetet med att samla in och sammanställa all information som kommer in på mötena. ”Det kan inte vara helt enkelt”, säger jag.” ”Nej,” säger hon. ”Helt enkelt är det inte.” Hon berättar att de bland annat förberett med en enkät som invånarna kan fylla i och som är lätt att sammanställa digitalt, att de har en karta där det går att pricka ut var man inte vill att det byggs, eller var man vill att det byggs och att de naturligtvis tar med sig det människor säger under sammankomsterna.
När medborgarnas synpunkter är sammanställda arbetas de in i Översiktsplan 2050 där ett förslag till plan presenteras hösten 2022. De synpunkter som kommer in beaktas och översiktsplanen korrigeras under 2023 och en färdig plan hoppas kommunen kunna presentera våren 2024. Många invänder säkert att de sista bitarna i processen är onödigt byråkratiska, att det borde gå att arbeta fortare, och det är kanske möjligt, men till syvende och sist är det bättre att det går lite långsammare och blir rätt, än det omvända.
I mitten på 2010-talet tröttnade invånarna i olika städer i provinsen Michoacán i Mexiko på den knarkkartell som terroriserade dem dagligdags. Polis och militär klarade inte av att upprätthålla lag och ordning så till sist gick invånarna samman och körde ut kartellen. Det blev åter möjligt att gå ut om kvällarna. Av naturliga skäl kunde den mexikanska staten inte acceptera att invånarna själva tog över våldsmonopolet. Jag är på intet sätt någon försvarare av beväpnade medborgargarden, men – jag har förståelse för att de här människorna gick samman och tog saken i egna händer när de tyckte att de inte längre kunde hoppas på att staten skulle skydda dem enligt det tänkta samhällskontraktet.
I Vimmerby och Hultsfred är vi mer fridsamma. Vi bildar inga medborgargarden. Vi jobbar med grannsämja. Och nu öppnar alltså kommunen för oss att tycka till och vara med och påverka vår gemensamma framtid. Nästa möte är på torsdag i Storebro.