"Jag tycker bilden av människor som klär upp sig lagom mycket och beger sig till sin vallokal, som plockar åt sig valsedlar och sedan stiger in i lokalen och ställer sig i valbåset för att strax avge sina röster, slicka igen kuverten och så slutligen lämna över röstsedel, kuverten och visa upp sin legitimation – jag tycker den bilden är vacker", skriver krönikören.
Min gode vän var också berättigad att rösta, men han avstod. Och i efterhand så spelade det inte så stor roll, eftersom vi hann hem innan valdagen. Om jag minns rätt gick vi på en finare restaurang för att äta gott för det hade vi med oss hemifrån att man skulle göra efter att ha deltagit i ett demokratiskt val. Väl där ifrågasatte jag hans rätt att också äta någon av de finare rätterna eftersom han ju inte hade röstat.
När det var val tre år senare röstade jag i Rydsskolan i Linköping. Jag var skriven hos farsan och brorsan bodde hos honom så vi gick alla gemensamt till Rydsskolan och röstade. Efteråt gick vi hem och lagade en fläskstek med god brunsås som vi åt med kokt potatis och gelé. Jag minns inga grönsaker, och det kan vara så att vi glömde dem.
Det är förmodligen fel att säga att jag alltid upplevt valen som högtidliga och viktiga. Det har emellertid vuxit fram med åren. Jag tycker bilden av människor som klär upp sig lagom mycket och beger sig till sin vallokal, som plockar åt sig valsedlar och sedan stiger in i lokalen och ställer sig i valbåset för att strax avge sina röster, slicka igen kuverten och så slutligen lämna över röstsedel, kuverten och visa upp sin legitimation – jag tycker den bilden är vacker. Och hur de därefter går hem och äter en god middag, dagen till ära, och sedan parkerar sig framför tv:n för att följa valutgången.
Jag inser att bilden må vara vacker, men i många stycken påhittad eftersom det egentligen aldrig gällt mig. Möjligen valen 1991 och 1994 eftersom jag då var tillräckligt gammal för att hänge mig åt en sådan bild, men inte senare då jag bevakat valen som journalist och alltså inte haft möjlighet att spatsera till och från någon vallokal.
Jag tror att grunden för bilden är min idé om den svenska demokratin. Att vi alla som har åldern inne kan avge en röst som är lika mycket värd som någon annans röst. Att vi har möjlighet att bestämma och påverka vår gemensamma framtid. Och att med rätten att rösta också kommer ett ansvar. Genom att lägga rösten på ett parti så har jag också ställt mig bakom en idé eller vision om hur jag vill att samhället ska vara.
"Självklart ska alla rösta, och vill man inte rösta på något parti så finns möjligheten att rösta blankt och det är faktiskt också en röst."
I Sverige har valdeltagandet i modern tid varit högt. På sjuttiotalet var det över 90 procent, sedan sjunker det och är under 80 procent på nittiotalet för att sedan öka och vara över 87 procent vid senaste valet 2018. Den legendariske tidningsmannen Herbert Tingsten lär ha förfäktat tanken om att lågt valdeltagande inte nödvändigtvis betyder att människor inte känner sig delaktiga, det kan lika gärna kan tolkas som att de är nöjda och tillfreds med sakernas tillstånd och därför inte tycker sig behöva rösta.
Kanske är det så. Följer man å andra sidan grafen genom åren kan man likafullt konstatera att valdeltagandet gått upp varje gång det varit jämt mellan de olika blocken. Och utifrån ett demokratiperspektiv måste det anses som något bra ju färre som inte röstar, ju färre som frånsäger sig sin demokratiska rättighet tillika skyldighet. Självklart ska alla rösta, och vill man inte rösta på något parti så finns möjligheten att rösta blankt och det är faktiskt också en röst.
Imorgon är det valdag. Vimmerby Tidning bevakar valet på sajten i form av live, tv och artiklar. Missa inte det.