Yttrandefrihet är ingen självklarhet – den kräver skydd

Yttrandefrihet är något som många tyvärr tar för givet. Så befinner vi oss plötsligt i en värld med krig där ena sidan förbjudit yttrandefrihet.

Rätten att uttrycka sin åsikt, att gå ut på gator och torg och kunna benämna saker vid deras rätta namn är något vi tar för givet. Men hur skör yttrandefriheten är blir påtagligt under det pågående kriget i Ukraina, där ena sidan förbjudit yttrandefrihet.

Rätten att uttrycka sin åsikt, att gå ut på gator och torg och kunna benämna saker vid deras rätta namn är något vi tar för givet. Men hur skör yttrandefriheten är blir påtagligt under det pågående kriget i Ukraina, där ena sidan förbjudit yttrandefrihet.

Foto: Urban Andersson/TT

Krönika2022-03-26 08:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Magdalena Andersson klär sig som en tant. Ulf Kristersson är kort i rocken. Och Ebba Busch krävde hårdare restriktioner under pandemin för att strax gå på ett stort mingelparty. Eller. Jimmie Åkesson sjöng den oerhört osmakliga sången om hur Olof Palme gick på bio, tillsammans med andra likasinnade på en Finlandsfärja för en del år sedan. Och Lars Ohly gav inte upp att kalla sig kommunist förrän han som en av de sista förstod att kommunism inte förknippas med något annat än Sovjetdiktaturen och arbetsläger för de oliktänkande.

Jag kunde för all del ha tagit i ännu mer, men jag ser ingen anledning till att såra eller skada människor utan anledning. Poängen med ovanstående är att vi i Sverige har demokrati och yttrandefrihet. Jag kan säga och skriva vad jag vill, så länge jag inte bryter mot lagen om förtal eller hets mot folkgrupp eller något annat som i vissa fall står över yttrandefriheten.

undefined
"Demokrati och yttrandefrihet är något som många av oss i vardagen tyvärr tar för givet. Men så befinner vi oss plötsligt i en värld med krig i vårt närområde, där ena sidan stryper den lilla gnutta av yttrandefrihet som fanns kvar. "

Demokrati och yttrandefrihet är något som många av oss i vardagen tyvärr tar för givet. Men så befinner vi oss plötsligt i en värld med krig i vårt närområde, där ena sidan stryper den lilla gnutta av yttrandefrihet som fanns kvar. Konsekvensen är att kriget i Ukraina inte får benämnas som krig utan ska kallas för "specialoperation", och så med ens – framstår den svenska demokratin och yttrandefriheten som alldeles särdeles enastående. Vi får i princip uttrycka vad fan vi vill! Det finns en grundlag som ger oss den rätten.

Till en början gick människor i Ryssland ut och demonstrerade mot kriget i Ukraina. De gick ut i tusental och de greps i tusental. Tusental måste naturligtvis förstås mot det faktum att Ryssland har nästan hundrafyrtiofem miljoner invånare. Protesterna har alltså inte varit så väldigt omfattande, men det betyder å andra sidan att de människor som gett sig ut på gator och torg för kalla saker vid dess rätta namn, gjort en ännu mer beundransvärd insats. 

När sedan Marina Ovsiannikova, redaktör på statlig rysk tv, dyker upp i direktsändning med en skylt emot kriget i Ukraina, är det ytterligare ett exempel på civilkurage. En människa som inte låter sig tystas. Samma sak med geografiläraren Kjamran Manafly, som deklarerar att han inte tänker gå med på någon omskrivning av historien. Marina Ovsiannikova har hittills klarat sig undan med böter och möjligen är det ett skydd att hon syntes i direktsänd tv, medan Kjamran Manafly känt sig tvingad att fly landet.

Sveriges Television kallar hem utrikesreportern Bert Sundström. Efter någon vecka eller två är han tillbaka i Ryssland och då har SVT bestämt att han inte ska rapportera med annat språkbruk än det som Ryssland bestämt. Alltså inget krig i Ukraina, utan en specialoperation. Rätt eller fel? Jag vet inte, och egentligen spelar det ingen roll för allt förstås likafullt i en viss kontext och i Sverige vet vi att Ryssland invaderat Ukraina och håller på att lägga det i grus och då spelar det kanske ingen roll om Bert kallar saker vid dess rätta namn.

Och det går igen hos de demonstranter som håller upp ett vitt papper och som ändå blir gripna och bortsläpade av rysk polis. Är det inte fantastiskt! En människa håller upp ett vitt pappersark och alla förstår ändå vad han eller hon protesterar emot, och så blir de fängslade. 

undefined
Rätten att uttrycka sin åsikt, att gå ut på gator och torg och kunna benämna saker vid deras rätta namn är något vi tar för givet. Men hur skör yttrandefriheten är blir påtagligt under det pågående kriget i Ukraina, där ena sidan förbjudit yttrandefrihet.

I samband med KRIGET i Ukraina stängdes den statligt finansierade Russia Today från att sända i västvärlden. Sedan starten 2005 har tv-kanalen skickat ut nyheter med den ryska statens syn på världsläget som utgångspunkt. Stängningen förklaras med att det som visas är rysk propaganda. Alltså att Ukraina styrs av nazister, att Ukraina är en Nato-bas med uppgift att störta moder Ryssland och att den ryska specialoperationen handlar om att stoppa Ukraina från att nyttja kemiska och biologiska vapen för att mörda människor som identifierar sig som ryssar.

Bortsett från att det verkligen rör sig om rysk propaganda så menar jag att det är fel att stoppa Russian Today. Varför? Jag är för yttrandefrihet och jag har förtröstan i mina medmänniskor. Ge människor tillgång till full information och de kan själva avgöra vad som är rätt och fel.

Avslutningsvis: i mitt klädesval är jag ungefär lika ålderdomlig som Magdalena Andersson, och jag är ungefär lika kort i rocken som Ulf Kristersson.