Kommunallagen 1991:900 2 kap 2 paragrafen; "Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar (alltså invånare, red) lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat."
Om kommunala tjänstemän och politiker skulle åka till Tibro för att spana in sophätmningen och kanske få några idéer för hur den sysslan ska kunna förbättras i Kinda, hade jag förstått syftet. Fast med viss tveksamhet.
Men att resa till Kenya i Afrika, en hel delegation, för skattebetalarnas pengar - nej, det är ju befängt, det är att handskas otroligt oansvarigt med invånarnas kronor och ören.
Inkomster till en kommun kan ramla in från tre håll, via kommunala avgifter, vid statsbidrag och framför allt via skattsedeln. Men alldeles oavsett var pengarna kommer ifrån gäller det att handskas lika vördsamt med dem. Att pyttsa ut dem så rättvist det bara går till alla, exakt alla, invånare.
I tider när skolverksamheten nagelfars i förtvivlad jakt på att spara, när allt färre omsorgspersonal, tvingas jobba allt hårdare, när invånarnas tvingas betala en förhållandevis hög kommunalskatt - ja då ser det verkligen illa ut att vissa tar sig liknande friheter.
När vissa personer i Kinda kommun väljer att resa till Afrika, och andra invånare i samma kommun, tvingas betala notan. Även om en del av kalaset kommer tillbaka i form av statsbidrag - så rör det sig om skattemedel.
Ja, jag kan inte se annat än att det rör sig om ett solklart brott mot Kommunallagen, 2 kap, 2 paragrafen. Här behandlas definitivt inte alla invånare lika - enda sättet för kommunledningen, om den nu är sugen på en resa till Afrika, det är att se till att varenda Kindabo får göra samma sak. Först då behandlas alla lika.
Jag kan hjälpa till med ett litet, litet råd om sophantering - släng de här planerna i soptunnan, och ägna istället den värdefulla tiden åt viktiga frågor i den egna hemkommunen.
Om de beslutande framhärdar, om den utvalda ledningsgruppen, trots allt reser till Kenya, så visar de för det första en sällsynt dålig timing, de struntar dessutom helt i att föregå med gott exempel, samt negligerar de fullständigt kommuninvånarnas intelligens.
Det handlar om tre resor för sammanlagt elva politiker och tjänstemän. Den totala kostnaden hamnar på nära nog en miljon kronor och resa ett, som planeras till slutet av oktober har som målsättning att Kindaborna ska "lära känna Kenya".
Möjligtvis skulle man kunna motivera en resa av detta slag om resan skulle tillföra andra Kindabor något i form av inkomster, arbetstillfällen etcetera - men inte heller några sådana plusvärden kan vi finna.
Dessutom måste vi räkna med att de personer som är ute och reser måste ersättas på sina kommunala poster och på sina jobb, av vikarier. Det blir således ytterligare kostnader.
Kinda kommuns ledningsgrupp skulle kunna utmärka sig genom att exploatera fler villatomtområden för fler pendlare till och från Linköping, exploatera fler industritomter för sugna företagare med natur och närhet till storstad som lockbete, ledningsgruppen skulle kunna jobba aktivt för att stimulera handels- och butiksnäringen i Kisa, Horn och Rimforsa, i den stenhårda konkurrensen med Linköpings enorma köpcentra. Och så vidare, och så vidare.
Glöm aldrig, aldrig att alla invånare ska behandlas lika. Enligt lag.
I en situation när vissa invånare inte ens vågar drömma om att resa på semester över huvudtaget, på grund av praktiska eller ekonomiska skäl - i det läget är ingen bra idé att utmärka sig som den kommunen som arrangerar äventyrsresor till Afrika för särskilt utvalda.
Alf Wesik