Överallt i Kinda talas det om Pinnarpsbadet och att Kisaborna har ännu en het sommar framför sig utan tillträde till sin badplats. Jag har varit med om många frågor som väckt debatt i mina da´r, men inte samma känsla av uppgivenhet och hopplöshet – som när det gäller Pinnarps camping och Pinnarpsbadet.
Överallt talas det om hur kommunen lyckades med fadäsen att sälja Pinnarpsbadens camping, men glömde klausulen som säkrar Kisabornas fortsatta bad i Övre Föllingens fina och långgrunda sandstrand, i anslutning till campingen.
Överallt, nej kanske ändå inte. Men nästan. Sannerligen.
Armarna uppåt sträck
Jag råkade överhöra ett samtal vid macken, när jag tankade bilen häromkvällen, jag hörde i klädaffären att några stod och diskuterade saken, jag har fått telesamtal som bekräftar att saken dryftas, jag har fått mail, sms och jag vet med säkerhet att saken har tagits upp vid fikaborden i kommunhuset.
Hörde till och med att Pinnarp stod på dagordningen i kyrkan nyligen. Det var i samband med skolavslutning i kyrkan i onsdags, med alla somriga eleverna på plats, med lärare, skolpersonal, rörda föräldrar och anhöriga och andra nyfikna – som rektorn i sitt sommartal plockade upp badmössan.
Han bad de närvarande i kyrkan att läsa de artiklar på denna plats, som skrivits om Pinnarp, om de inte redan gjort det, samt uppmanade avslutningsvis de som vill ha kvar badmöjligheten vid Pinnarpsbadet, räcka upp handen.
Det blev ett enat armarna uppåt sträck i bänkarna. Tala om gensvar. Och tala om engagerad och bra rektor.
Saknar agerande
De enda som håller snattran är de som sitter på makten att göra något. Varför? Törs de verkligen inte agera?
Det är ju bedrövligt.
Vi läser på de officiella kommentarer på tidningens sociala forum att MC-rundan har naggats i kanten när det inte längre går att stanna och köpa en glass ens, en holländsk person som skäms över situationen, flera som sagt sig villiga att ta över driften, om en sommarstugeägare i närheten som hindrats att gå igenom campingen, men inte skulle drömma om att förbjuda campinggästerna att promenera över sin egen tomt, att det saknar vett och sans att någon får sätta upp bom med kodlås, och slutligen att campinginnehavarna gjort sig skyldiga till kontraktsbrott med utlovande nybyggen, cementhinder och maktmissbruk.
Sammanfattningsvis saknar de flesta ett agerande från Kinda kommun.
Det finns givetvis mängder med möjligheter för kommunen att hålla räfst och rättarting. Frågan är så viktig att alla möjligheter måste undersökas. Som en sista utväg upprepas återigen rådet att expropriera – att tvångsinlösa.
Ett första steg
Expropriationsbegreppet är förhållandevis svepande. Vanligtvis övergår äganderätt till fullo, men det finns även möjlighet att tvångsköpa delar av en fastighet, med tillhörande avstyckning, eller också kan – och nu börjar det bli riktigt intressant - andra rättigheter tillhörande äganderätten till en fastighet exproprieras.
Som exempelvis en nyttjanderätt, ett servitut eller tomträtt.
Eftersom expropriation är ett intrång i äganderätten krävs enligt 2 kap. 18:e paragrafen Regeringsformen att angelägna allmänna intressen tillgodoses. Ersättning ska även utgå med marknadsvärde.
Men en förutsättning är givetvis att någon ansvarig törs engagera sig.
Kom ihåg att även om en vandring är tusen mil lång, så börjar den alltid med ett första steg.