Sämre i Vimmerby så tillvida att gamla politiska försyndelser nu ger sig tillkänna i form av en kraftigt försämrad ekonomisk ställning. Ekonomin inom kommunen är så svajig att diskussionerna går i kors, redan innan förslag till åtgärder har presenterats.
Vad ska det inte bli sen?
Att det nu krävs mer än krafttag har redan deklarerats från kommunalrådet Micael Glennfalk med flera. Och det är bra - tyvärr har dessa uttalanden också fått till följd att oron och missnöjet spridit sig bland personer inom förvaltningar, som verkligen inte har någon anledning att känna så.
Bland personer som verkligen inte har bidragit till kommunens usla finanser. De har inget med den saken att göra. Nada.
Det är viktigt att detta förhållande verkligen klargörs från ledande politiskt håll. Och det snabbare än kvickt.
Viss personal är fredad, eftersom de utför vad lagen säger att de ska utföra. De ska absolut inte behöva bli lidande av att kommunens ledande politiker under flera mandatperioder inte kunnat hålla fingrarna ifrån syltburken.
Gång på gång, år efter år. Jag betecknar detta som mycket allvarligt eftersom de styrande verkar sakna förmåga att inse den skada detta medför.
Det är knappast personalen på omsorgsgolvets fel - att kommunens tillgångar dräneras. Felet måste sökas högre upp, förmodligen i elitskiktet.
Den toppolitiker som inte inser detta, utan fortsätter tillbedja staplar och diagram, hamnar i en situation där han, eller hon, inte bara får invånarna emot sig, utan även personalen. Det är urusel politik, en urusel strategi.
Skär i kommunens totala utgifter, men skär på rätt ställen, så omsorgspersonalen och andra lagstadgade grundåtaganden, kan skötas på ett mänskligt sätt.
Som detta med kostnader för rullatorer?
Inte ska man väl straffas för att man blir sjuk, att man blir mindre rörlig med åren. Inte ska man väl straffas för att man blir gammal...
Bättre så tillvida att Mörlunda har fått en ny förbifart som gör att timmerbilar och dånande personbilar susar förbi samhället på mer behörigt avstånd. De anas bara där borta i fjärran någonstans.
Sämre i Hultsfred så tillvida att näringslivet, butiker och handel i Mörlunda, kanske dör på kuppen. De som i alla år hojtat efter förbifart, av typen "bilar är hårda, människor är mjuka", upptäcker redan efter ett par månader, den bittra eftersmaken. Nu avlöser olika aktioner varandra för att trafikströmmarna ska ledas in i samhället igen.
Handeln har redan protesterat och nu är det centern, som dessutom är styrande parti i kommunen, som höjer stämman. Partiet ställer sig bakom kraven på bättre skyltning, bättre infarter, bättre belysning - och ökad möjlighet för butiker och andra, att saluföra sin varor och verksamheter utmed riksvägen.
Nu ska representanter för Trafikverket bjudas in. Riksdagens Trafikutskott ska uppvaktas. Eftertänksamhetens kranka blekhet, pockar verkligen på.
Det är naturligtvis bra att vägstandarden i Sverige förbättras, att satsningar på infrastrukturen får plats bland alla prioriteringar. Men alla måste inse att det inte är så enkelt, att allt kan målas i svart eller vitt. Det gäller att hitta balans i färgskalan.
De hårda bilarna innehåller mjuka människor.
Bättre såtillvida att kommunen äntligen, äntligen, kommit till något sorts beslut angående Villa Björksund.
Sämre i Kinda så tillvida att beslutet verkar vara omöjligt att genomföra i praktiken. En folkomröstning måste anses vara höjden av demokrati. När detta verktyg används i en liknande, förhållandevis enkel fråga måste vi konstatera att folket verkligen fått tillfälle att påverka in absurdum.
Men nu gäller det att handla också, få frågan ur världen, ge Rimforsaborna chansen till frid. Låta tiden läka alla sår.
Det finns betydligt viktigare saker att ägna kraften åt. Till exempel förhindra att Kisa samhälle drabbas av Mörlunda-syndromet, se ovan.
Jag har väl inte alla detaljer klart för mig, men det känns märkligt att genomfarten genom samhället, har förvandlats till en permanent arbetsplats. Redan innan den senaste ombyggnationen är invigd, påbörjas ändringsarbeten.
Trafiken stoppas upp och det enda som flödar obehindrat är miljonerna.
Alf Wesik