Alltsammans ryms inom regeringsallinansens budgetplaner, som bland annat rymmer satsningar på infrastruktur. Om vi tillåter oss ett scenario enligt de för regionens mest fördelaktiga villkoren så blir det en sammanhållen markant förbättrad resesituation mellan Linköping och Stockholm.
Vi talar här om en satsning i storleksordningen 25-30 miljarder kronor för Ostlänken och kanske 20 miljarder för Ostlänkens Sörmlandsdel. För att få full effekt på dessa åtgärder krävs även ett tredje plattformsspår vid Nyköpings central, fyra nya mötesstationer mellan Järna och Kolmården, dubbelspår Kolmården till Åby samt tillhörande stationer och linjeomläggning vid Åby. Allt detta är kostnadsberäknat till knappa 4 miljarder kronor.
Detta innebär att den totala satsningen på höghastighetsbanan landar på bortåt 60 miljarder kronor.
Genom dessa åtgärder skulle tågen klara hastigheter upp till 300 km i timmen utan korglutning och ytterligare 20 km i timmen med korglutning. Vissa av de uppräknade åtgärderna kan utföras etappvis men för att nå verklig effekt krävs en stor del av åtgärderna.
Det finns självklart andra planer på samma tema men det viktigaste är att resandetid, avgångsfrekvens och säkra avgångstider.
Det finns idag ingen anledning att försöka hitta varken vem som är skyldig till den här ynkligt försenade hanteringen, eller vem som är "skyldig" till motsatsen, en ordentlig och framtidssäker infrastruktursatsning.
Då kunde regionen ha blivit allra först med järnväg i Sverige, men på grund av bytänkande på Linköpingsbänken och tveksamheter i överkant stoppades de planerna.
Nu verkar allt vara bäddat för en minnesvärd dag i Linköping, och det är fritt fram för dagens ledande lokala politiker att sola sig i glansen. I detta jättelika infrastrukturprojekt finns självklart EU med som en spelare, med EU-kommissionens stomnätsplan som ska vara klar 2030.
Alf Wesik