Ibland blir man förvånad över att inte andra olycksdrabbade områden i vårt samhälle, med långt värre statistik än vad som noteras i trafiken, ägnas lika mycket uppmärksamhet. Är just trafikfrågan särskilt laddad?

Vidare blir man förvånad över att inga kostnader verkar vara omotiverat höga för trafikbefrämjande åtgärder, även om resultatet i vissa fall är högst diskutabelt. Jag menar att det allra viktigaste arbetet för att den olyckliga trafikstatistiken har visat en så anmärkningsvärd bra utveckling, och förhoppningsvis fortsätter att så göra står industrin själva för.

Säkerhet har blivit ett allt viktigare försäljningsargument och därför lägger tillverkarna otroligt stora resurser på att skynda på utvecklingen.

Jag tycker denna utveckling är enastående bra. Fabrikanterna sköter den materiella utvecklingen, eftersom trycket från samhället är så stort, och därmed kunderna. Därmed konkurrenskraften.

Men parallellt borde samhället se till att infrastrukturutvecklingen är lika snabb. Jag vet att alla satsningar på landsvägar och järnvägar är så enormt gigantiska att det är svårt att ens föreställa sig. Det är bra att satsningarna ändå fortsätter och att fler verkar inse att infrastrukturutvecklingen ändå varit eftersatt under en lång tid.

Det fanns faktiskt en tid, kan jag meddela, när det verkligen var kvalitetsskillnad på "svenska" landsvägar och på vägstandarden utomlands. Tyvärr är det skillnad idag också, men av diametralt motsatt skäl.

Ett område där det endast handlar om pengar är viltstängsel. Jag har själv frågat höga representanter från väghållande myndigheter och fått stängslens betydelse verifierad. Men i samma ögonblick jag ställt följdfrågan om varför det då inte sker en snabbare byggnation av stängsel utefter alla våra riksvägar i första hand, och länsvägar i andra hand, så får jag en hoper forskningsrapporter visad framför näsan.

Som sägs visa att satsningen ekonomiskt inte står i proportion till vad samhället tjänar i färre offer och mindre lidande.

Prioriterat område

Jag ställer mig ändå tveksam till detta argument. Själv far jag runt mycket på vägarna och min egen erfarenhet är att just viltfaran är det enskilt största orosmomentet. Särskilt vid färd i mörker och allra helst vid körning i gryningen.

Vi ser också statistiken över antalet viltolyckor. Eftersom bilarna blivit så mycket bättre, med en rad elektroniska hjälpmedel, kanske skadenivån i snitt sjunkit, men just upplevelsen att kollidera med ett vildsvin, ett rådjur, eller en stor älg, hjälper ingen elektronik för. Det handlar om personliga trauman.

Vi ser i pressen att natten till i lördags skedde otroligt nog 49 viltolyckor runt om i Kalmar län. Solen går för närvarande ner klockan 15:45 i Kalmar och upp klockan 7:35. Det är i runda slängar 16 timmars mörker. Med 49 olyckor innebär det drygt tre per timma, eller ungefär en olycka per kvart.

Det är otroligt mycket. Så enormt många olyckor att ekonomiskt ansvariga, allmänheten, lobbyverksamheter, politiker och tjänstemän - borde tänka om. Det borde vara ett mycket högre prioriterat område, att se till att viltstängsel byggs ut.

Fler vildsvin

Kalmar län toppar statistiken över viltolyckor. Försäkringsbolaget If har gjort en undersökning som visar att det sker "18,9 olyckor per tusen bilar till och med september i år". Det är lite oklart exakt hur den statistiken ska uttydas, men det är ändå lätt att förstå, att det är otroligt många olyckor.

Normalt sett är det rådjur, vildsvin, älg och hjort som oftast är inblandade i viltolyckor, men i år har antalet kollisioner med vildsvin ökat kraftigt eftersom det är ett så kallat ollonår. Ekollon är dessa svins favoritföda.

Jag vet att riksväg 23/34 på sträckan Linköping till Kisa just nu rustas upp, som det heter genom att den byggs om till 2+1-väg med mötesseparerande mittbarriär, men det finns inte i planerna att bygga viltstängsel på hela sträckan. På samma vis saknas viltstängsel på riksväg 134 på hela vissa delar av sträckan mellan Västervik och Eksjö, och Jönköping.

Även söder om Kisa, på RV 23/34, saknas de välsignade stängslen. Tänk om..., tänk om när det gäller prioritering.