Ledare: Allt viktigare att jobba för lokala handelns bevarade

Som till exempel att socker inte är bra för kroppen, eller att sotare syns bättre i snön än bagare, fast bagare syns bättre på natten. Eller att lägre hastighet minskar risken för personskador i trafiken. Samma undersökning visar att det bästa är att stanna bilarna helt.

Jag menar, det är ju självklarheter, alltihop. Jag är, av samma skäl egentligen, motståndare till alla opinionsmätningar som sköljer över oss. Alla resultat beror nämligen på hur frågan ställs och vem som ställer den.

Men när det gäller centern och antalet anhängare börjar jag ändå misströsta på allvar. Partiet håller ju på att försvinna helt. Och det är ju verkligen inte bra. För mångfalden och för demokratin. För landsbygden.

Jag såg tidigare partiledaren Maud Olofsson hos Skavlan härom kvällen. Vad fantastiskt trevlig hon var. Och så klok och så rolig.

Lätt i ett sådant läge att bli nostalgisk och säga att allt var bättre förr. Om man med "bättre förr" endast jämför parametern centerns väljarstöd. Jamen, i så fall var det verkligen bättre förr.

Fast inte på Olofsons tid. Inte heller hon lyckades presentera en politik som fick skarorna att flockas av lusta och nerv och stöd.

Ett spel
Vi får hoppa baklänges en bra stund för att hitta ett parti som lockade såväl i opinionen som vid valurnorna. Och jag tror inte det har så mycket med utstrålningen att göra - för nog strålar Annie Lööf lika mycket som Maud Olofsson, som i sin tur strålar mer än Fälldin. Och tänk bara på tråkmånsen Lennart Daléus, vem minns honom egentligen? Han var svår att urskilja ens i strålkastarsken.

Nej, vi måste tillbaka till Thorbjörn Fälldins dagar för att hitta ett brett folkligt stöd. Eller till Gunnar Hedlunds långvariga partiledarskap. Då var det ordning på torpet.

Nu när den senaste mätningen visade smått oerhört otroliga 2,8 procent, så är det inte bara kris. Det är katastrof. Visserligen går partiet fortfarande hyggligt bra ute i vissa kommuner. Men även här börjar det krackelera i kanterna.

Och tacka sjutton för det, när politiken snarare blivit ett strategispel - än känslor, utbrott och djupa suckar. Åsikter och utspel bestäms snarare av mediaexperter och spinndoktorer, än Annie, Stefan och Fredrik. Tyvärr tror jag det gått så långt att dessa rådgivare skulle kunna hoppa mellan i princip vilket parti som helst och göra samma jobb. Med exakt samma agenda.

Strunta i miljön
Skär närmast korven, eller hur var det han sa till slaktarŽn, den snåle smålänningen?

Jag tänker på centerns 2,8 procent, det är en pytteliten del av korven det. I princip bara själva snutten, där snöret sitter. Men det finns ändå något att grabba tag i.

Centern har en organisation och en folklig förankring som få partier. Därför mullrar det ute i bygdegårdarna för närvarande. Något måste göras. Men vad?

Mitt råd är att strunta i miljön. Mitt råd är att strunta i skolfrågorna. Strunta även i vården och omsorgen. Och strunta i jämställdheten.

Varför? Jo, för att detta är ämnen lika självklara som statistik och utredningar, som jag inledde den här betraktelsen med. Den människa finns inte idag, som inte tycker att miljön är jätteviktig, liksom skola, vård, omsorg och jämställdhet. Smeten blir alltför jämntjock och smaklös.

Levande handel
Av just samma anledning vinner nya enfrågepartier, jag vill inte kalla dem missnöjespartier, enkelt framgångar. "Ja, men de har ju ingen åsikt i de viktiga frågorna", svarar skeptikerna. Strunt samma, svarar jag, eftersom de "viktiga frågorna" oftast består av självklarheter.

Mitt råd är att centern istället ska presentera frågor, eller snarare svar, som i förstånde kan tyckas vara av marginellt intresse. Men som garanterat engagerar.

Vad behöver människor på landet? Jo, de behöver få sin post, de måste kunna ringa och surfa snabbt på internet, de måste kunna tanka sin bil. Vänta, de måste handla också - som batterier, strumpor, lättmjölk, glödlampor, spolarvätska och surkrämschips.

Varför inte börja med butikerna? Folk har äntligen upptäckt att det är viktigt att värna om den lokalproducerade maten. Den är viktig för miljön, för sysselsättningen, för trivseln.

Nu är det dags att börja kämpa för den närproducerade handeln. När tog ett parti senast ställning för handelns bevarande i glesbygd? Tja, never, tror jag?

Vad kan vi då göra för att kunna behålla våra affärer på de mindre orterna? Behålla butiker och fackhandeln, servicebutiker och mackarna?

Strategiskt viktiga
Jag har ingen patentlösning, men Annie Lööf borde med hjälp av alla sina kretsar, kvinnoföreningar, lokalavdelningar och ombudsmän, och alla spinndoktorer, kunna ta fram ett åtgärdspaket. Så att inte bara maten i framtiden är närproducerad utan även butikerna.

Starta med upphandlingen, kommuner har möjlighet, utan att bryta upphandlingsreglerna, att köpa mat lokalt, då bör det även gå att köpa andra pryttlar lokalt.

Fackhandeln och butikerna på våra mindre orter är strategiskt viktiga. Inte bara viktiga för vanliga invånare, de är livsviktiga för övrigt näringsliv, för industrier som är beroende av arbetskraft. Personal som då och då får barn, som måste kunna utbilda sig, få jobb på hemorten, bilda familj och därmed skjuta till nytt syre och få befolkningssiffror att peka uppåt.

Med en sådan politik skulle centern återigen locka landsbygdsväljare, och därmed massor av stadsväljare. Kommunpolitiker runt om, tänk efter vad ni kan göra för att inom kommunallagens råmärken, bevara och utveckla den lokala handeln.

Matchstraff
Noterar samtidigt att Kinda kommuns kommunekolog Anders Tingvall ger sig ut på riktig sank mark när han i en tidningsartikel kraftfullt motsäger folkpartiledaren Lars Karlsson i samma kommun, när Karlsson påstår att Eon:s planerade vindkraftpark utanför Horn och Hycklinge "hamnar i en av kommunens mest värdefulla naturmarker".

Ja, i och för sig, det är klart att Anders Tingvall har rätt. Ingen mark kan vara "mest värdefull", men i nästa andetag kliver han rakt ner i den egna varggropen, när han tvärsäkert slår fast; "marken har ett lägre naturvärde än resten av Kinda".

Jamen, herregud, med reservation för att citatet i lokaltidningen stämmer, borde det vara rött kort och utvisning för en kommunal skatteavlönad tjänsteman att säga så.

Nästan lika väljarfientligt som kommunalrådet Pia Tingvall, Kinda, som i en TV-intervju med märkligt nollställd blick frågade reportern från Östnytt; "vilka motståndare till vindkraft talar du om..?".
Matchstraff, tack.

Det blir trångt i det utvisningsbåset.

Alf Wesik