I verkligheten tillhör gamla Svedela en av världens absolut mest jämställda, demokratiska, rikaste och mest utvecklade länder.
Att med dessa förutsättningar montera ner, eller åtminstone försvaga, en av de allra viktigaste grundpelarna för ett land, nämligen lag och ordning, är uppseendeväckande.
Utan att veta säkert har jag en känsla av att samhällsbyggare i sekler jobbat för att förstärka vår grundtrygghet och förstärka samhällets möjligheter att till varje pris upprätthålla lag och ordning.
Numer är det mer regel än undantag att en stor del av brottsanmälningarna får ligga orörda tills dessa att de är så gamla att de kan avföras. Och tacka sjutton för detta - med färre och färre levande poliser och större och större geografiska organisationer - blir det bara en eländig sörja av alltihop.
För en generation sedan ungefär fanns det en polisorganisation med ytterst lokala enheter. Det fanns fjärdingsmän i varenda buske och en lokalkännedom gränsande till det perversa. På det ljuva 1960-talet fick motorismen ett ordentligt genomslag i Sverige och brottsligheten blev med ens betydligt mer rörlig. Därför förstatligades polisen 1965 i ett försök att samordna och göra den mer effektiv.
Verksamheten blev mer och mer centralstyrd och är 1990 hade det gått så långt att polisen kände att närarbetet blev lidande. Därför genomfördes närpolisreformen. Det skulle bli ett mer problemorienterat arbetssätt, som det så vackert hette. I klartext skulle brottsförebyggande insatser stävja kriminaliteten redan i sin linda. Fler poliser skulle vara synliga på gator och torg.
För att nå de uppsatta målen nyanställdes poliser så att det motsvarade en polis per tusen invånare. 16 i Vimmerby, 16 i Hultsfred, 12 i Kisa, 35 i Västervik, 16 i Eksjö och 135 i Linköping. Ja. det var i alla fall målet. Det byggdes nya polishus och hyrdes in lokaler för att husera alla dessa nya poliser.
Tanken var god. Det kostade mer men samhället skulle ändå tjäna på det såväl i fråga om reda pengar, som i trygghet.
Helt enkelt strålande.
Sedan tog det roligt slut.
Moment 22. Visst, och det bara fortsatte. Tvärtemot intentionen att skapa en lokal polis med en personkännedom gränsande till skvaller och därmed god kontakt med invånarna har vi fått en toppstyrd centraliserad polisorganisation.
Moment 22. Visst, och det bara fortsätter. För att försöka reda upp situationen uppmuntrar polisen numer medborgargarden i olika former. Visst det låter bra med grannsamverkan men det är ju egentligen så att invånarna sköter polisens jobb. Nästa steg är väl att grannar i ett villaområde går ihop och köper en egen ambulans, och sköter även den sysslan gemensamt, eller kanske en postbil, eller en brandbil. Nej, polisverksamheten ska skötas av utbildad personal som vi kan lita på sköter sitt yrke med såväl yrkeskunskap som integritet.
Försäljaren berättar för mig att han tittat på damen hela tiden inifrån sitt kontor för att se att allt gick rätt till. Men dagen efter upptäcktes ändå att just den bilen var stulen. Kvinnan hade helt enkelt bytt ut nycklarna. Hon hade snabbt och elegant skiftat nyckelring och lämnat tillbaka några andra, likadana nycklar.
Försäljaren ringde polisen och blev kopplad till alla stationer utom just Vimmerby. Han anmälde stöld av en bil i kvartsmiljonklassen.
Några dagar senare stötte försäljaren av en händelse på en polis bosatt i Vimmerby och ställde helt enkelt frågan om polisen sett till eller hört något om den försvunna bilen. "Vilken bil, vadå?", hade polisen svarat förvånat. Vimmerbypolisen, där stölden skedde, hade således ännu inte blivit informerad.
Ärendet hade därmed i praktiken lagts ner, innan det ens påbörjats. Ännu en prick i statistiken för ouppklarade brottsmål. Ännu en prick i statistiken för en misslyckad polisorganisation.
En metod för att få polisen tillbaka till kommunerna är att kommunalisera den. Jag tror dock inte att det löser problemet eftersom kommunerna, liksom polisen, har dålig ekonomi. Istället måste närpolisreformen genomföras i sin helhet som det var tänkt då på 90-talet.
Den distanspolisreform som vi nu ägnar oss måtte upphöra genast. Medborgarna har rätt till trygghet och förtroende, till lag och ordning.
Alf Wesik