Att hitta sin egen nisch kan leda till positiv kedjereaktion

Vem är stark och vem är svag? Vad är litet och vad är stort? Ingen av dessa frågor har något definitivt svar. Allt är relativt, som han så riktigt konstaterade, Albert. Men att Gränna är litet och Jönköping stort, kan vi ändå kanske vara överens om. Den ena orten är så stor att den rymmer såväl gigantiska köpcentrum, som sprudlande centrumliv. Ändå drar kanske Gränna lika mycket för alla dem som inte har direkta planer att göra stora inköp.

Ledaren2012-11-21 08:00
Detta är en ledare.

Gränna har inte så många invånare, cirka 2 500 totalt, men massor av charm, massor av historia och massor av turistattraktioner. Och så Grännaknäcke, förstås. Jönköping har cirka 90 000 invånare. Linköping cirka 105 000.
Det går givetvis inte att jämföra Vimmerby och Västervik på samma sätt. Men kanske ändå. Västervik har lyckats dra många av de stora kedjorna till sig. Inte Vimmerby. Västervik har cirka 21 000 invånare och Vimmerby 8 000.
Skillnaden är inte så stor att det bör motivera varför så många butiks- och handelskedjor lockas till kuststaden, men inte Vimmerby. Det måste vara något annat också.

Alltid grönare
Vi ska i sammanhanget veta att etableringen av kedjor i utkanterna av städerna, som skett i Västervik, inte är enbart av godo. Risken är uppenbar att handeln i centrum drabbas, att attraktionskraften i centrum minskar - och därmed ortens attraktionsvärde. Vilket på sikt innebär att såväl kedjor som invånare flyttar.
Det är lätt att bländas av omsättningssiffror, antalet anställda i dessa stora butiker, och inte minst den byggboom som själva etableringen medför. Det är viktigt att liknande etablering sker med eftertanke. I Jönköping höll det på att sluta med förskräckelse när A6 gjorde patron ur och exercisplanerna ersattes av parkeringsplatser. Centrum tömdes på småbutikerna och först under senare år har de rest sig igen.
Jag håller med kommunalrådet Micael Glennfalks beskrivning som att han med avundssjuka konstaterar att Västervik fått ännu en stor kedjeetablering, men att han hört från Västerviksfolk, att de istället är avundssjuka på Vimmerby, som lyckats behålla sin småstadscharm och sina centrumbutiker.

Konkurrens om själar
Det gäller för alla städer att hitta sin egen nisch och lämpliga markområden för eventuella kedjeetableringar, vilket bland annat näringslivschefen Patrik Kinnbom, jobbar med. En lösning för Vimmerbys del skulle ju kunna vara att försöka inrikta sig på den typen av kedjor som söker lokaler centralt.
Dragkampen om invånarna kommer att bli ännu hårdare i framtiden. Vi ska alla veta att antalet möjliga invånare är konstant. Om invånarantalet ökar i en kommun, minskar det i en annan. Och så länge så många dras till de riktigt stora städerna blir de flesta landsbygdskommuner förlorare.
Bästa sättet att något så när klara invånarkonkurrensen, vilket Vimmerby gjort mer än hyggligt, är att se till att a) den kommunala servicen och tryggheten är inte bra utan perfekt, samt b) att näringslivet stimuleras och utvecklas. Utan dessa förutsättningar kan vi glömma såväl handel som kommunala extravaganser.

Viktig marknadsföring
Detta innebär att kommunen, alltså politiker och tjänstemän, rent mentalt måste försöka hitta tillbaka till ruta ett igen och se till att förutsättningarna enligt punkt a och b ovan, uppfylles. När så skett kan istället handeln ägnas all uppmärksamhet.
Beskrivningen att Stadskärnan är staden skyltfönster, såg jag i en artikel i Dagens Samhälle. Utredarna varnade i artikeln för externa köpcentrum och en bunt andra hot mot levande stadskärnor. De hänvisade till en nyutkommen bok av nätverket Svenska Stadskärnor och Fastighetsägarna.
I boken tipsas förutom dessa hot om att städerna, även de mindre, ofta är tillväxtmotorer för en levande landsbygd. För att staden, läs stadskärnan, ska lyckas måste till varje pris invånarna vara med på noterna. Annars försvinner i ett nafs den i särklass största och viktigaste marknadsföringskapaciteten; nämligen invånarna själva.
De slutar helt enkelt vara "goda ambassadörer" för sin egen hemstad.

Som förr igen
Vad är då receptet för en levande stadskärna, enligt handboken "Utveckla din stad - En guide för städer med ambitioner" av Rudolf Antoni, Jeanette Berggren och Tomas Kruth?
Jo, att se långsiktigt på centrum, att skapa en miljö där det myllrar av liv och rörelse. Det ska vara en tät stadsmiljö, en tät bebyggelse med kontor, butiker, restauranger och bostäder. Det ska vara ett folkliv på gatorna större delen av dygnet, det ska gärna finnas vattenblänk, bänkar och skulpturer och det ska vara öppet, i butikerna alltså.
Dessutom måste det finnas bra tillgång till P-platser.
Jag gjorde förresten en intressant notering för en dryg vecka sedan. Det inträffade en lastbilsolycka på RV 23/34 mellan de båda infarterna till Södra Vi. Riksvägen fick stängas av under några timmar och trafiken leddes igenom samhället, precis som förr alltså. Det var kväll när jag själv passerade, klockan var runt 19, det var mörkt och lite småruskigt väder, ändå var det folk ute och gick. Massor av folk.
De ville se och uppleva den plötsliga aktivitet som genomfartstrafiken skapade. Hur jag vet det? Jo, jag stannade och frågade ett halvdussin spatserande Södra Vi-bor.
Och utanför den trevliga lilla livsmedelsbutiken fanns inte en enda ledig parkeringsplats.

Alf Wesik