Skolpolitikern Jan Björklund vill ha bättre kontroll i skolan, bland annat genom återinförande av betyg i lägre årskurser, tydligare läroplaner, fler speciallärare, riktiga lärlingsutbildningar och krav på studiedisciplin. Varje gång han framför dessa krav, så får han svidande kritik.
För att reda ut saken en gång för alla beställdes en utredning av Skolverket, med uppgift att jämföra skolan och analysera kunskapsutvecklingen, med andra länder. På en punkt visade utredningen att Björklund hade fel - och det var beträffande ordningen i skolan. Den är inte så alarmerande dålig som Jan Björklund anfört.
Detta trots att 500 skolor per år eldhärjas. Detta trots att vi i pressen bara under de två senaste dagarna kunnat läsa om ett fall där en tioårig elev krossade revbenen på en lärare när denne försökte ta mobiltelefonen. Och ett fall där en femtonårig elev klippte av håret på sin lärare.
Detta medför att krav på förändringar nu kan genomföras med stöd av fakta. Tuffare krav än vad vänstern och socialdemokraterna propagerat för så länge jag minns. De kan framställas med initierade fakta i ryggen.
Vad kan vi lära oss av detta? Jo, bara för att massor av politiker påstår en hoper saker, så behöver det inte vara rätt och riktigt. Det är mycket säkrare att grunda sina uppgifter på fakta.
Samma sak gäller omorganisationerna inom Försäkringskassan. Trots att drabbade invånare har klagat år efter år, och egentligen bara kunnat notera ständiga försämringar, så har politiker framhärdat i rakt motsatt riktning.
Återigen ett fall där det visar sig att politiska ståndpunkter bör grunda sig på verkligheten, fakta och erfarenhet, istället för valfläsk och amatörtyckander.
Som att strunta i att gå till tandläkaren och hoppas på det bästa. Nej, det är ingen bra taktik.
Bättre att bita ihop, knalla iväg till tandläkaren och gapa stort. Det kan vara lite otäckt när tandis kontrollbesiktar garnityret, men å andra sidan slipper man borra i framtiden.
När det gäller kommunernas skötsel och framtid så finns också olika modeller att välja. Antingen gå på magkänsla och politiska floskler - eller också fakta. Det finns många företag som specialiserat sig på att analysera läget i de svenska kommunerna.
Det går ju aldrig att säga kategoriskt att något är rätt eller fel. Men med vedertagna beräkningsmodeller och vedertagna ekonomiska teorier kan politiker och tjänstemän även i mindre kommuner dra en massa viktiga slutsatser.
Det rör väsentliga frågor som befolkningsutveckling, antal tomma lägenheter, belåningsgrad, sysselsättningsgrad, skatteinkomster, förvärvsfrekvens med mera.
Kinda var en kommun i djup kris för några tiotal år sedan. Mest beroende på flera olyckliga affärer, borgensåtaganden som löstes ut - och framför allt luddig politisk ledning. Erfarenheten säger att det är mycket viktigare att ha en stark politisk majoritet för att sköta en kommuns utveckling på bästa sätt, än politisk hemvist eller färg. Det finns egentligen inget som säger att en socialdemokratiskt styrd kommun klarar sig bättre, än en borgerlig - eller tvärtom.
Däremot är det mycket viktigt att ha en klar majoritet i första hand och duktiga politiker och tjänstemän i andra hand. Det visar sig att ledande politikers och ledande tjänstemäns personliga egenskaper, är det allra viktigaste verktyget för en positiv och hållbar utveckling.
Sedan kan det naturligtvis skilja mellan olika ideologiska ställningstaganden, men det har ingen större betydelse i det stora hela. Det är mera sättet på hur det utförs, som är avgörande.
Om kommunledningen lyckas bibehålla samma framgångsrika kurs finns det goda möjligheter för invånarna att förvänta sig bra kommunal service, en bra prisutveckling på fastigheter och villor och en rimlig skattenivå. Detta innebär i sin tur att befolkningsutvecklingen, som idag är en av få negativa punkter i analysen av Kinda, kommer att vända uppåt.
Med ytterligare utbyggda kommunikationer till Linköping dröjer det inte heller lång tid innan den natursköna kommunen i söder blir attraktiv för jobbpendlare till storstaden. Den så kallade förvärvsfrekvensen är mycket hög och i stigande. Det innebär att människor i arbetsför ålder har hög snittinkomst.
Jag tror att de flesta har intrycket att Kinda kommun har ett fåtal stora industrier som bär upp hela näringslivet. Så är det inte. Räknat per tusen invånare finns det 155 arbetsställen, alltså företag i en eller annan form. Bara 44 kommuner i landet är bättre.
Genom en klar strategi ska en något sned åldersfördelning inom kommunen kunna hejdas. Idag är det så att den så kallade samhällsbyggnadsgenerationen, alltså personer mellan 26 och 44 år, i högre grad flyttar från, än in till kommunen.
Liknande analyser i andra kommuner visar att Åtvidaberg har en hel del att arbeta med för att vända trenden, att Västervik inte är fulländad på något sätt, men mycket duktigt folk i ledningen av kommunen indikerar på en mycket bra framtid för kustkommunen. I Hultsfred finns det en hel del att fila på, liksom i Vimmerby.
Linköping har en mycket bra trend, och ingående i den så kallade fjärde storstadsregionen, styrs kommunen av andra förutsättningar.
När det gäller kraftfull ledning av en kommun så präglas den av klar politisk majoritet, handlingskraft hos ledningen samt en bra avgiftspolitik.
Det märkliga är att många kommuner, även några av de uppräknade i stort behov av ändrad kurs, inte vill ha någon djuplodande analys genomförd. Förmodligen är det så att de inte törs möta verkligheten. Det är verkligen anmärkningsvärt.
Kan det kanske vara så att våra ledande politiker och tjänstemän är rädda för att gå till tandläkaren också..?
Alf Wesik