En ogästvänlig syn av staket med spetsiga pinnar, vägbommar och förbudsskyltar. Men här är hindren inte till för att hindra ett visst klientel att ta sig ut i friheten – nej, här är hela arrangemanget till för att stänga ute resten av världen.
Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom det rör sig om Kisas allmänna badplats Pinnarp vid sjön Övre Föllingen, ett par kilometer ut från samhället utmed RV 134.
Det var av den anledningen som vi gårdagens tidning krävde åtgärder i form av en expropriation – en tvångsinlösen.
Stängt samhälle
Det hela strider så mycket mot den svenska öppenheten, mot allas vår rätt, mot strandskydd och naturupplevelser som det bara är möjligt. Vi är vana vid och mycket stolta över den tradition som utländska turister uppskattar med vårt land, exempelvis tyskar, holländare och danskar, nämligen fri rörlighet i vår natur, så länge det sker inom ramen för den frikostiga Allemansrätten.
I utlandet och särskilt i USA har det vuxit upp Closed eller Gated communitys där huvudsyftet är att skapa en egen skyddad värld för en viss grupp medborgare som är inkluderade i den egna stängda gruppen, och tvärtom skydda sig mot ”allt ont” utanför. Olika grader av utestängdhet förekommer.
Det är väl helt okej, för de som önskar leva ett så inskränkt liv, men då ska det ske på ett sätt så att inte samhället i övrigt drabbas.
I Kisa och vid Pinnarpsbadet har vi fått en typ av Closed eller Gated community.
Det är verkligen anmärkningsvärt. Särskilt som ansvariga tjänstemän och politiker i Kinda verkar stå fullständigt handlingsförlamade.
Juridisk tolkning
Det finns en rad exempel på händelser som var och en är så allvarliga att Pinnarpsärendet måste flyttas allra längst fram på kommunens handlingsprogram.
Särskilt som hela agerandet av allt att döma baseras på olaglig grund. I alla fall om vi ska tro på en expert i form av kommunjuristen Peter Olsson, som granskade lagstiftningen på hösten år 2014.
Kindaborna och vem som helst har visst rätt att bada vid Pinnarpsbaden – och vid alla andra sjöar i kommunen.
Dåvarande kommunalrådet Pia Tingvall (C) stödde sig mot juristens tolkning och utlovade en prövning i högre instanser.
Någon sådan har inte genomförts och det är just denna handfallenhet som nu retar invånarna.
Kommunjuristen Peter Olsson kommer fram till att badstranden faller under Allemansrätten, men att kringarrangemang som parkeringar, tillfartsvägar, toaletter och liknande inte gör det.
Men detta faktum talar inte till ägarnas fördel, paret Annika och Dennis Seeger.
Betalt för städning
Förhållandet ger nämligen kommunen argument nog för att agera. Allmänheten har en badstrand, men har ingen reell möjlighet att använda den. Kommunen behöver mark till en egen parkering och till en infartsväg för att allmänheten ska kunna ta sig dit.
Detta innebär i klartext att en expropriation är såväl möjlig som motiverad.
Situationen i Kisa är lika osmaklig som unik. Enligt de uppgifter som vi har tillgång till finns inte någon annan campingplats i landet som stänger ute allmänheten på det här sättet.
Paret Seeger har i vår tidning tidigare sagt att anledningen till att de diskvalificerar Kindaborna är att deras blotta närvaro ger campingägarna ett par timmars extra städjobb varje dag. Och att Kindaborna hellre kissar bakom björkarna än betalar fem kronor för ett toabesök.
Kommunen har kontrat med att erbjuda betalning för extrajobbet, i storleksordningen 100 000 kronor per säsong – men ägarna har avböjt.
Glasklart fall
Det är dags att sluta dalta och gå från ord till handling. Kisaborna måste genast få tillgång till den badstrand som använts av mamma, mormor och mormorsmor.
Jag har under tisdagen fått kritik från förnärmade politiker som reagerat mot att jag kallat dem inkompetenta.
Tyvärr, jag har kollat upp saken, det är sannerligen inkompetent att skriva avtal om försäljning av Pinnarp – och glömma klausulen där det framgår att Kindaborna även i framtiden måste ha tillgång till badet.
Jodå, glasklart fall av inkompetens, jag insisterar.