Från att ha varit en fråga om budgetproblem och om nattbemanningens vara - har det istället blivit en fråga om vackra ord. Från i stort sett alla mindre orter i tidningens spridningsområde får vi rapporter om ilskna reaktioner. Det är såväl samhällsorganisationer, som direkt berörda, som klagar och protesterar.
De menar att politikerna nu måste sätta ner foten. Att politikerna och partierna helt enkelt måste tala ur skägget och berätta hur de vill ha äldreomsorgen i framtiden. Vi har krävt detta tidigare på denna plats och våra krav har strukits under från allt fler invånare.
Även länsstyrelsen, som är kommunernas tillsynsmyndigheter i dylika frågor, kräver svar på en rad frågor.
De svar vi hittills fått från politikerna är istället så vackra att ögonen tåras. Superlativen staplas på varandra och särskilt gångbara är orden "trygghet", "omsorg", "personal" och "god vård".
Nej, tyvärr kommer knappast någon att tröttna i den här frågan. Den blir för övrigt mer och mer aktuell för varje dag som går. Vi går mot ett allt äldre samhälle - i takt med att medelåldern stiger, liksom medellivslängden. Sverige är idag det land i Europa som har störst andel 80-åringar eller äldre. Sverige är också det land i Europa - eller rättare sagt EU - som procentuellt lägger mest pengar på äldreomsorgen, mätt i andel av BNP
Men vad är egentligen de extra åren värda om de inte kan ske under något så när värdiga former?
Eftersom just ordet "värdig" är ett värdeord, långt ifrån deskriptivt, så är självklart tolkningen fri. Det som är värdigt för en person kan vara ovärdigt för en annan, och vice versa.
När vi i gårdagens tidning skriver om ett fall där en äldre medborgare fastnat i sin säng och han fått vänta i flera timmar på att komma loss så betraktar i alla fall jag det som ovärdigt. Bara tanken att sitta eller ligga fastlåst är skrämmande. Tankarna kommer in på skräckskildringar från dåtidens vård-, omsorgs- och förvaringsmetoder.
Eller hur var det han så träffande uttryckte saken, Tage Danielsson, när han beskrev det osannolika haveriet i Three Mile Island..?
Jag tror att många som har ett trygghetslarm, eller larm över huvud taget, ganska ofta drar sig för att dra i det. Bara för att slippa vara till besvär. Bara för att ha dragit i larmet i onödan. Bara för att slippa vara en belastning.
Och detta är säkert särskilt vanligt om personalen inte finns rakt utanför dörren, utan istället hetsar runt i sin bil någonstans ute i natten, för att hinna med alla sina besök. Någonstans långt, långt borta. Det är säkert ännu vanligare då.
"Det går säkert över." "Det blir säkert bra." "Bara det blir morron så."
I denna mäts faktorer som god vård, fallolyckor, användande av läkemedel, personalresurser, kostnader och äldreomsorgens innehåll. Det är givetvis omöjligt att jämföra två länder eller två kommuner, eftersom förutsättningarna så markant skiljer. Men siffrorna kan i alla fall ge en bild av var vi befinner oss och vartåt det barkar.
När det gäller bostadsstandard inom särskilt boende, så ligger Vimmerby på en inte bara dålig placering, utan rentav usel. 8,8 procent av de äldre inom denna omsorgsform har ett boende som omfattar minst 1 rum och kokmöjlighet, wc samt dusch/bad. Riksgenomsnittet ligger på cirka 75 procent och grannkommuner i regionen på följande; Eksjö 100 procent, Västervik 55 procent, Kinda 95 procent, Ydre 75 procent och Hultsfred 97 procent.
Sammanfattning: När det gäller bostadsstandard inom Särskilt boende finns det bara sex kommuner i landet som är sämre än Vimmerby. Och bara två kommuner som är bättre än Eksjö?
Källa Socialstyrelsen 2007.
När det gäller kostnader ligger Hultsfred på 15 procent under riksgenomsnittet, Kinda ligger alldeles på riksgenomsnittet, Ydre 10 procent över, Västervik 12 procent under, Eksjö 8 procent under, Vimmerby 6 procent under. Denna sistnämnda siffra kan även tolkas som indikation på hur stor satsningen egentligen är på äldreomsorgen, i förhållande till andra kommuner. De flesta av "våra kommuner" är således mycket snåla, Kinda undantaget.
Källa SKL 2006.
Så skippa de vackra orden, kläm fram med planer och framför allt tala ur skägget. Redovisa var ni står i den här frågan som är så viktig.
Vrid tillbaka fokus på människan. På våra äldre medborgare.
Alf Wesik