Det var i början av 1960-talet som Storebrobåtarna nått sådan ryktbarhet att verksamheten formligen svällde ut genom den gamla ladugård, som till dess huserat båtbyggeriet. Hela 5 000 kvadrat uppfördes och i Storebromun kallades jättehuset kort och gott för Båtverkstán.
När övriga Storebrobor sov lyste det ut genom alla fönstren i de stora vita skeppen uppe på kullen. Båtverkstán och övriga verksamheten på bruket expanderade så kraftigt att det ordnades arbetsbussar från Vimmerby och Hultsfred.
I denna veva startades Båtbyggarskolan. Allt för att ordna yrkeskunskap och kompetens inom specialområdet. Storebrobåtarnas rykte bara fortsatte att förbättras och detsamma gällde Båtbyggarskolans.
För många trä- och båtintresserade ungdomar blev det något av en vinstlott att komma in på någon av de eftertraktade platserna på Båtbyggarskolan. Skolan sköttes exemplariskt som ett samarbete mellan Sevede kommun, Firma Örnmaskiner, sedermera Storebro Bruk, och skolledningen. All praktik fick göras tvärs över gatan, på Båtverkstán och varenda elev hade sitt jobb, sin yrkeskarriär, klar så snart tredje året var till ända.
Sedan började det knaka lite i fogarna efter det att Sevede kommun från 1971 hamnade i storkommunen Vimmerby. Känslan för Båtbyggarskolan liksom försvann. Det fanns till och med förslag på att flytta hela rasket till Vimmerby. Det sades från högsta skolledning i Vimmerby, på fullaste allvar, att eleverna inte ville bo på en så liten tråkig ort som Storebro.
Där någonstans gick allt fel.
Men det skulle bli värre. När Båtbyggarskolan blev till träteknisk linje som blev till Hantverksprogram och blev till en skola, vilken som helst ja, då gick allt snett. Elevunderlaget sviktade och de styrande politikerna hade mycket svårt att inse skolans roll.
Vi kan mycket enkelt konstatera att trots denna likriktning, i och med de nya benämningarna, så är det fortfarande ett varumärke för kommunen. Det är verkligen inte skolan det är fel på snarare de som är satta att marknadsföra den i stenhård konkurrens med andra framåt kommuner och gymnasieskolor runt om i landet.
Det är verkligen tråkigt att politikerna inte inser att Båtbyggarskolan inte är en belastning för kommunen, ekonomiskt, utan en gigantisk tillgång. När träbåtarna upplever en sällan skådad renässans är det höjden av tunnelseende att inte utnyttja situationen.
Med rätt person som ansvarig borde det vara en enkel match att fylla skolan med båtbyggarelever. Idag precis som då, med elever så duktiga i sin bransch att de är tryggade en försörjning resten av sina liv. Så erkänt, bevisat duktiga. De har ju gått på "Båtbyggarskolan" i Storebro, ett varumärke väl att jämföra med Carl Malmstens diton.
Vi har redan en kommunal tillgång i Storebro. I Glasriket försöker de förtvivlat skapa sina egna glasskolor. De tar år att bygga upp ett förnämligt rykte, men bara ett ögonblick att rasera det.
Politiker i Vimmerby, upptäck vilken tillgång som finns i Storebro, se till att tjäna pengar på det istället för att fullständigt okänsligt banka omkull det.
Då, på 1960- och 1970-talet hade Båtbyggarskolan ett upptagningsområde som omfattade i stort sett hela södra Sverige. Skolan var inte unik, men ytterst ovanlig. Och den hade garanterat bäst rykte av dem alla.
Lokalerna är ändamålsenliga och fortfarande perfekta för båtbyggande. Idén till Båtverkstáns utformning fick disponent Ivar Gustafsson på en resa på Amerikas östkust år 1960. Det är helt enkelt en kopia av Chris Crafts amerikanska fabriker.
Idén till nedläggning fick Vimmerbypolitikerna 45 år senare. I exakt samma tid som båttillverkningen såväl i Storebro som i landet blomstrar. Intresset inom branschen är rekordstort. Tala om tunnelseende, tala om dålig timing tala om att skjuta en inkomstmöjlighet under mattan.
Alf Wesik