Politikerna i rådets arbetsutskott har satt sig ner med räknesticka och kollegieblock och kommit fram till att kommunanställda rökare kostar det offentliga 7,2 miljoner kronor per år. Detta eftersom rökarna tar ständiga pauser, samt medverkar till en ökad sjukdomsrisk för sig själva såväl som för andra.
Visst, det är ju bra att det kommer en himla massa bra förslag med jämna mellanrum. Och detta är ju ett typiskt bra förslag - det sparar ju både pengar åt kommunen och bidrar till en friskare personalstyrka. Kanon.
Alla ickerökande kommunanställda kostar dessutom kommunen och skattebetalarna cirka 450 miljoner kronor per år. Föser vi ihop alla kommunanställda i en stor klump så blir den både bred och hög - och kostar skattebetalarna 552 miljoner kronor om året, det vill säga 1,7 miljoner kronor om dagen, eller 215 000 kronor i timmen.
Rent ekonomiskt vore det bättre om Folkhälsorådet ägnade sin granskning åt vad alla rökare gör när de inte röker, och vad alla arbetskamrater gör när rökarna är ute och blossar.
Förresten borde någon kolla också om det inte går att effektivisera toabesöken under dagen. Om vi säger att en genomsnittlig kommunalare går på toan cirka en kvart om dagen så blir kostnaden för detta 17,2 miljoner kronor om året.
Om bara de kommunanställda kunde hålla sig under arbetstid skulle vi kunna bygga en simhall i Storebro för inbesparade toalettpengar. En hall varje år.
Kan någon begripa hur den ekvationen går ihop? Alltså färre och färre kommuninvånare, mindre och mindre anslag - men större och större förvaltningar.
Det senaste lappskojset är att barn- och ungdomsförvaltningen tar över Vimarhems gamla lokaler, som flyttat till Lögstadsgatan. Samtidigt flyttar socialen in i barn- och utbildningsförvaltningens lokaler och kulturförvaltningen, som hittills praktiskt nog har huserat en trappa upp i biblioteket, flyttar till socialens gamla kontor.
Alla dessa omflyttningar kan inte heller gå kostnadsfritt förbi. Hela stadshuset ska renoveras för fem miljoner kronor - och dessutom ska Plenisalen få nytt möblemang. Det nuvarande är nämligen ursprungligt, det vill säga från 1976 då stadshuset byggdes.
Men tanken var mycket god. Det är ytterst välplanerat och det finns alla chanser till en massa gemensamma funktioner, exempelvis för växel, administration, reception, personal, ekonomi och personalutrymmen.
Nu skärs denna fina organisation i strimlor. Som hela havet stormar ungefär. Och med förvaltningar utflyttade över hela staden krävs det många fikarum och många receptioner.
Förresten, Plenisalens möbler ska bytas ut - i dagar när de flesta andra kommuner och offentliga inrättningar slåss för att kunna behålla sina gamla inredningar, av kulturella och estetiska skäl. Plenisalen stolar är således 30 år, sånär, själv har jag en renässensstol i hallen därhemma, den är 400 år ungefär. Håller fint än.
Antalet resande och därmed lönsamheten står ju, som alla vet, i direkt relation till möjligheten för Stockholmspendling. Det har varit svårt att få ihop tidtabeller med ett privat företag som ska samsas med ett halvoffentligt. För Kalmar läns del är tågtrafiken livsviktig, och för tågtrafikens del är Stockholmstrafiken livsviktig.
Alf Wesik