Ja, i nån liten stad i Sverige eller i utlandet. Det skulle även kunna vara någon av alla de turister som flockas i våra städer under somrarna.

När de är på må-bra-vandring i till exempel Vimmerby, Västervik, Hultsfred, Eksjö, Kisa eller Linköping.

"Kolla här. Eller där. Se vilka fina miljöer de bevarat. Så vackert. Otroligt."

Det kan te sig som självklarheter för oss som är vana vid det. Som bor mitt i det vackra.

Tyvärr styrs inte mysighet och bevarande av någon naturlag. Det gäller således för oss alla att inte ta det vackra och unika för givet.

Centrumhandeln flyr

Ju mer bakåt vi har att ta hand om, desto viktigare är det att se framåt.

Alla ingrepp i våra städer måste ske med allra största omtanke. I takt med att världen och konkurrensen förändras och allt fler människor flyttar både sig själva, sina barn och sina arbeten in till de växande storstäderna blir småstädernas charm allt viktigare framgångsfaktorer.

Tyvärr verkar inte denna insikt delas av så värst många politiker och tjänstemän, som har andra värden att fightas emot, än charm och trivsel. Nämligen ekonomi, budget, tidsramar och tillgänglighet.

Jag blir inte förvånad på något sätt, när centrumhandeln i våra städer flyr ut till iordningställda jätteytor utanför städerna.

Det är lätt hänt att bunta ihop all handel i ett knippe och tro att en butik minus i centrum och en butik plus i köpcentrat är lika med lika. Lika med oförändrat resultat.

Platsar i elitgänget

Så är det inte. Båda behövs. Det är viktigt att nogsamt väga varje åtgärd inne i stadskärnorna mot nyckelfaktorer som kulturellt bevarande, inkomster från turismen, tillgänglighet för handelns kunder, parkeringsplatser, butiksutbud, restauranger och service.

Och då menar jag varje enskild liten åtgärd. Jag saknar det nödvändiga samarbetet mellan kommunen å ena sidan, och butiksägare, restauratörer och fastighetsägare å den andra.

Om vi inte passar oss himla noga, kan det vara för sent den dag vi upptäcker bristen.

Vi människor är i de allra flesta fall ganska bekväma av oss. Vi väljer de enklaste alternativen. De bilfria ideal, som ofta påtalas, är absolut inget att sträva efter. Men tillgängligheten får inte betalas med bevarandets valuta.

Det finns många områden inom den kommunala verksamhet som måste vara prioriterade. Enligt mitt sätt att se borde även park- och stadsmiljöförvaltningar hamna i elitgänget.

Rätt lagda stenar

Det handlar nämligen om inkomster och arbetstillfällen, när våra mindre orter runt om i landet blir allt mindre, när industrierna ofta koncentreras allt mer kring storstäderna. En levande centrumhandel är helt nödvändig för en stads utveckling och därmed även nödvändig för de externa köpcentrumen och industrin.

Turisterna och besöksnäringen är nödvändig för handeln. Mysiga gränder och pittoreska torg är nödvändiga för turismen.

Allt hör ihop. Och därför blir man beklämd när man i Västervik ser kunder som bilburna banditer. Därför blir man beklämd när man i Vimmerby ser 150 år gamla tuktade gatstenar brytas upp och ersättas med betongplattor.

Vi får absolut inte göra avkall på handikapptillgängligheten, men det finns både smartare och mer attraktiva sätt än att klä staden med betong. Storgatstenen och smågatstenen skapar atmosfär och tradition.

Rätt lagd fungerar den utmärkt för såväl tunga servicefordon, som bilister, gående, cyklister och rullstolsburna.

Parkeringsfrågan känns säkert för många gammal och uttjatad, men den är tyvärr mer aktuell än någonsin.

Och av avgörande betydelse för småstädernas framtid.