Öppna BVC i Ankarsrum
Det är naturligtvis ingen stor sak i sig, för lyckliga nyblivna föräldrar som svävar på moln, eller i princip lika lyckliga, fast blivande föräldrar, att ta sig de extra milen från kommunens södra delar och in till Västerviks sjukhus.

Vad är väl några mil extra i bilen, eller bussen, när det gäller en så fantastisk sak, som ett nytt liv?

Jo, en hel del, faktiskt. Det handlar om en symbolisk fråga om hur samhället - det vill säga främst politiker från alla läger, från alla håll och kanter - vill att att vi ska leva våra liv i framtiden. Det handlar om att antingen ska allt centraliseras, vilket ur ett snävt teoretiskt perspektiv - åtminstone väldigt kortsiktigt - är bättre rent ekonomiskt.

Eller också att vi alla är med och tar ett gemensamt ansvar för att hela landet ska leva. Att Ankarsrum ska få chansen att leva vidare, liksom Hjorted, Totebo, Blankaholm, Gladhammar och alla andra småorter och byar i Västerviks kommuns södra delar. I hela Sverige.

För så är det ju, det kan vi i alla fall vara ense om, att det inte enbart är de boende i dessa orter som har glädje av att samhällena inte förvandlas till tomma spökbyar. Vi har under en längre tid sett både möjliga och omöjliga serviceorgan, butiker, bensinstationer, post, skolor, banker, och andra inrättningar försvinna en efter en.

Inte kompatibelt
När det nu drivs igenom någon sorts kortsiktig besparingsiver även i landstinget så sker det med ett perspektiv som inte är särskilt långvarigt. Det är självklart allas ansvar att se till att de beslut som fattas idag - inte är de bästa för enbart idag, utan även för i morgon, övermorgon, nästa år och om tio år.

Det finns säkert massor av utredningar som visar att såväl skolundervisning teoretiskt sett egentligen är bättre i större skolor, med mer resurser, bättre utrustning och vackrare gardiner. Liksom det finns undersökningar som visar detsamma om vården.

Det kanske till och med är så att vi alla får vara beredda på att i framtiden enbart kunna räkna med vård, skola och omsorg i större befolkningscentrum. Ja, den utvecklingen är högst trolig.

Problemet är bara att ofta är det så att teori och praktik inte går ihop. Det liksom skär sig, som en i övrigt god sås kan göra. Eller som nya tidens språk skulle forma utvecklingen - det är inte kompatibelt.

Ingen vet hur
Vi måste helt enkelt belöna de enskilda politiker och partier som vågar ta beslut tvärt emot de självklara. Som vågar gå emot ekonomernas snusförnuftiga tabeller och siffror, som vågar ta fighten med tjänstemän på olika nivåer, de som ofta har en tendens att trivas bättre bland sin statistik än i verkligheten.

Vi måste belöna de politiker som vägrar att enbart segla med förliga vindar, utan vågar ta beslut om att ta ut kursen mot vinden ibland, att våga kryssa sig fram till målet.

Hela denna tankegång illustreras av situationen i Ankarsrum med omnejd. Sedan den 2 september finns således inte barnavårdscentralen längre. Beslutet att avskaffa denna för de kanske viktigaste i vårt samhälle, nämligen nyblivna föräldrar, så innerligt viktiga inrättning bara fanns där i landstingets beslutande tjänsterum en dag.

Ingen vet riktigt hur beslutet kommit till och hur det beretts i våra sedvanliga demokratiska forum. Det sägs att beslutet att lägga ner BVC i Ankarsrum inte grundas på ekonomiska skäl, utan helt enkelt kommit till därför att någon tjänsteman tycker att vården är bättre i Västervik, att resurserna är kraftigare.

Halvdagsäventyr
Då ställer vi oss frågan vad det krävs för resurser, kunskap och utrustning för att väga ett sprattlande litet knyte på knappa tio kilo. Det är ju jättebra att det finns dessa makalösa kalibrerade kunskaper inne i Västervik - och de måste självklart finnas tillhanda för föräldrar även i Ankarsrum och Blankaholm, som plötsligt har behov att träffa en psykolog, en specialistläkare eller nåt annat liknande.

Men för alla övriga, de som bara ska vägas etcetera - för dem blir ju dessa så viktiga men ytterst enkla besök ett fruktansvärt tids- och resursslöseri.

Debattören Lena Svensson från Ankarsrum som skrivit en mycket bra debattartikel i ämnet pekar på det faktum att ett besök för vägning, som lika gärna kan ske i ett väntrum nånstans, eller på den egna köksvågen, förvandlas till ett halvdagsäventyr, och en ofrivillig utflykt till Västervik.

Det är ju bra att landstinget tycker att alla invånare är värda att få komma till bästa tänkbara vård. Men då undrar man ju om logiken. Är nästa steg att även alla nyblivna föräldrar i Vimmerby ska resa till Västervik för att där finns en Familjecentral med bättre resurser än "hemma i Vimmerby"?

Eller ve och fasa, är nästa steg att tjänstemän så till den milda grad värnar om Ankarsrumsbornas, Västerviks- och Vimmerbybornas, trygghet att de plötsligt tar beslut att hädanefter ska alla resa till Universitetssjukhuset i Linköping för att väga sina barn?

Våga belöna
Det är inte meningen att nyblivna Ankarsrumsföräldrar ska ta ansvar för att hela Sverige ska fortsätta att leva. De har med all sannolikhet viktigare saker att tänka på, som blöjbyten och trilskande bröst - men hela den här historien borde få politiker att reagera.

Vi är tacksamma för att kristdemokraten Gudrun Brunegård reagerat starkt, liksom centerpartisten Eva-Lena Fungmark. Men de måste få stöd. De måste belönas för sitt engagemang. Det handlar således varken om jättebesparingar eller jättefördyringar - utan om ett nytt förödande tänkande i vårt samhälle.

Centraliseringar av olika slag ger oftast kortsiktiga vinster - men på sikt förödande förluster, såväl ekonomiskt som vad gäller samhällsformationer i stort, liksom livskvalitet för såväl stadsbor, som glesbygdsbor.

På riktigt lång sikt hotar liknande korkade beslut inte bara Blankaholm och Ankarsrum utan hela Västerviks kommun.