Det bra med såna här debatter är att åsikter fram och tillbaka kommer upp till ytan. Felet är att dessa nya fakta aldrig användes till något.
Hur bra argumenten än är, så tenderar resultatet alltid bli jag och du, aldrig vi.
Vi märker det över allt i samhället - och allra mest förstås bland politiker. De för oftast ett resonemang som om de själva och deras politiska inställning, är fulländade. Typ världens räddning.
De politiska motståndarna framställs som kompletta korkskruvar, som domedagsprofeter.
I Hultsfred är Rockparty, deras festivaler och de festande ungdomarna antingen himmelriket på jorden, eller också ett pestsmittat skyddsområde. Inget mitt emellan, inget typ; "visst är det bra med festivalerna för hela samhället, men de medför en massa problem också. Hur ska vi löse dem så att det bäst passar båda parter?".
För så är det ju, nästan alla i samhället vill vi samma sak, att våra liv blir bättre, att vi får leva friska och krya och glada med vänner och familjer under så trygga premisser det bara går.
Detta vill jag och detta vill du, detta vill vi.
Men de framställs som om vissa är mer politiska medvetna och bara värnar kulturhistorien. Som om andra bara vill kunna ta sig fram med sina rullstolar eller rullatorer till varje pris. Och struntar i hur det ser ut.
Jamen, så är det ju inte. Det behöver man inte vara någon Einstein för att begripa.
Även funktionshindrade vill självklart ha det vackert och mysigt omkring sig, de värnar naturligtvis lika mycket om de inre värdena, som vilken dunderestet som helst. Liksom alla rullstenskramare garanterat vill att rörelsehindrade ska kunna ta sig fram på ett vettigt sätt.
Men just denna mångfasetterade sanning är synnerligen svår att hitta när man tar del av Bevara Vimmerby grävskope-jippo, eller den andra sidans parkett-sals-golvs-talibaner. Lätt överdrivet, alltså.
Det enda rätta vore naturligtvis att ta vara på båda sidors goda förslag, och samtidigt helt enkelt glömma de onyanserade överdrifterna.
Jag har själv renoverat ett urgammalt hus, och det var en ständig balansgång på slak lina. Bevara, eller inte bevara - ett givande och ett tagande.
För hur tjusigt det än är att leva i ett museum, så funkar det inte. Och dessutom är det så att de gamla tingen, de gamla byggnadskonstruktionerna, framstår som än mer fantastiska om de mixas med moderna lösningar.
Ibland ultramoderna ljusblixtar som borrar sig djupt in i hjärnan.
En framgångsrik arkitektur är den som är både vacker och funktionell. Och det är just så planlösningarna i en stad ska vara.
Om det är så att förmågan saknas, rent kunskapsmässigt, eller praktiskt i form av ekonomiska medel - så är det bättre att helt avstå. Bara för att det har varit betongplattor i 40 år och de börjar spricka i kanterna - är inte det någon form av inteckning, något förbud, för att åstadkomma något nytt, något som alla gillar och alla kan acceptera.
Som ett Fisketorg alla kan ta sig fram på, oavsett om de är gående, cyklande, rullstolsbundna eller kanske förlitar sig på rullatorns stöd i livet.
Vi är trötta på detta kontinentkomplex - att vi ska försöka skapa något sorts europeiskt paradis för några korta sommarmånader.
Istället vill vi att Vimmerby bevaras, javisst, men med sunt förnuft, med omtanke och stilsinne.
Vi har en helt fantastisk stad, som vi ska vara stolta över. Turisterna väller in varje sommar och de stormtrivs - de älskar Vimmerby.
För att Vimmerby är Vimmerby och ingen dålig kontinental kopia. Som något låtsas-Rom, eller något låtsas-Paris.
Istället vill vi att Vimmerby utvecklas, som staden gjort sedan perioden Gustaf Vasa tog stadsrättigheterna ifrån oss 1534 och sonen Karl IV gav dem oss tillbaka 1604.
Sedan kan jag hålla med båda sidor om att många förändringar i Vimmerby tycks ha kommit till efter planering i form av åsiktsregistrering vid förmiddagsfikat på gatuavdelningen.
Nej, gör gärna förändringar, men gör dem rejält och bra. Som detta eviga torg, och körriktningar, och parkeringar och öl.
Typiskt exempel på när någon byråkrat försöker påtvinga medborgarna vad som är vackert och vad som är kul.
Om vi skulle rita alla Sommartorgsexperiment de senaste 20 åren över varandra på ett vitt papper, skulle det vara svårt att skönja papperet under allt bläck.
Gör något rejält istället - låt Vimmerbyborna och turisterna få äta en bit mat på torget, låt dem ta sig en öl, låt dem parkera sina bilar där, låt butikerna få leva.
Låt för Guds skull Vimmerby vara i fred - ända tills förbättringar krävs, inte ombyggnationer till en oförändrad eller sämre nivå - bara för ombyggnationens skull. Och de genomförs enligt en genomarbetad och vattentät plan.
Detta åstadkommes genom att alla får komma till tals och arkitekterna får strikta order att tänka vi.
Inte jag och du.
Alf Wesik