Det finns olika sätt att analysera en valutgång. Den enklaste är naturligtvis att se väljarnas ställningstagande som betyg för de gångna åren.
Det är även den naturliga kopplingen, den som vi bör gå efter och den som gör att utvecklingen går framåt, inte tvärtom.
Sedan finns den betydligt mer komplicerade tolkningen, den som grundar sig på hur själva valrörelsen gått, vilka frågor som lyftes fram, och på hur partiföreträdare klarade den politiska valdebatten på lokal-, regional-, landstings- och riksdagsnivå.
Där finns det en solklar vinnare, nämligen centerpartiet.
Helknasig jämförelse kanske någon protesterar. Det är ju ändå det löpande arbetet, vardagsslitet, och vardagsbesluten, som påverkar oss mest.
Men i alla valanalyser som gjorts, och i synnerhet med den komplicerade parlamentariska situation vi fått efter valet - så kan det ändå vara bra att ha med sig i bagaget hur själva valarbetet gått för de olika partierna. Därmed kan man direkt se vilka frågor som väljarna ansåg vara viktiga, så viktiga att de bytte åsikter från maj till september.
Centern var en stor vinnare i denna jämförelse. Partiet ökade sina sympatier med nästan 50 procent under den här fyramånadersperioden - från 4,6 procent i maj till 6,6 procent i valet. Vad denna fina slutspurt beror på kan vi alla ha uppfattningar om, ingen vet säkert.
Men som bekant räcker det inte med att spurta sista hundra metrarna i ett maratonlopp, om man dessförinnan avverkat merparten av loppet i ett alltför lusigt tempo.
Hur gick det då för socialdemokraterna, valets kanske allra största förlorare. Ja, de har gjort en skral mandatperiod eftersom de bara nådde upp till knappa 34 procent i maj, och en ännu sämre valrörelse eftersom nedgången bara fortsatte. För att sluta på 30,9 procent.
De har en del att fundera över, om vi uttrycker saken diplomatiskt.
Mona Sahlin brukar påpeka att vi ska kalla saker vid dess rätt namn. Okej då; det har gått käpprätt åt helsefyr för sossarna denna gång och det känns som Rut satt bakom ratten.
Moderaterna har legat stabilt genom mandatperioden, alltså de fyra gångna åren, liksom genom valrörelsen, på en extremt hög nivå. Skillnaden mellan maj och valet är plus 0,8 procent.
Även vänstern ligger kvar på ungefär samma nivå genom hela denna tidsperiod. Två andra partier i samma storlekshärad, kristdemokraterna och folkpartiet, låg även de ganska stabilt under valperioden.
Sverigedemokraterna gjorde en bra valrörelse. Paradoxalt nog stärkta bland annat av all uppmärksamhet de fick av de rödgröna partierna.
Alf Wesik