LEDARE: Dags att addera grundstenarna i samhället

De som behöver just vård, skola eller omsorg ska inte behöva bekymra sig över hur samhället ska fixa just deras situation - det ska bara hända. Simsalabim. De inblandade har ofta bekymmer nog ändå.
Alla är vi väl något av byggare. Helt öppet eller i hemlighet, vi människor älskar att bygga saker och vi älskar att kolla in vad vi åstadkommit och gärna skryta lite över det. Jämför med legobyggandet, eller det eviga staplandet av klossar på dagis, jämför meccanobyggandet och sy-trenden i ungdomsåren, jämför familjebyggandet, husbyggandet, carport och litet löjligt hus över soptunnan, i vuxen ålder, och jämför med byggandet av trygghet för nästa generation, bland de äldre i vårt samhälle. Alla älskar vi att bygga. Alla vet vi att just grundstenarna är livsviktiga element vid alla former av skapande och byggande.
Nu håller grundstenarna på att vittra sönder. Bärigheten försvinner sakta men säkert och husen sjunker ihop, liksom stadshuset i Vimmerby. Det knakar och knekar i fogarna. Fasaden spricker.

Livet tar inte time-out

Men grunden i vårt samhällsbyggande består faktiskt av ännu en grundsten. Det handlar alltså om arbetslösheten. Detta gissel som håller på att bli västeuropas verkliga fotboja. Politikerna ägnar för närvarande mycket tid åt olika patentlösningar på problemet, och dessutom en hel massa energi och tid åt att käbbla om statistiken. Hur många är de arbetslösa egentligen? Det regeringsbärande partiet säger si och det regeringstraktande partiet säger så.
Det ena partiet gynnas av att siffran är låg, och gärna himla låg just innan valet nästa år, det andra partiet gynnas av att siffran är hög, och att siffran kan användas som slagträ just innan valet nästa år. Som politiskt slagträ.
Om vi struntar i vilken arbetslöshetssiffra som är rätt eller fel, kan konstateras att det är en miljon människor i arbetsför ålder som varje dag inte har något jobb att gå till.
Det är fruktansvärt. Omöjligt att förstå för oss andra som varje morgon kan käka frukost i förvissning om att vi snart ska knalla iväg till arbetet, till den ekonomiska tryggheten, till den sociala tryggheten och till livet.
Att arbeta är inte allt, det finns andra värden i livet också. Ja, kanske, men arbetet är faktiskt en förutsättning för att kunna uppleva de andra värdena. I alla fall på ett fullgott sätt. Dessutom tickar ju den biologiska klockan på, alldeles oavsett om man har arbete eller inte.
Jag har tidigare skrivit att livet inte tar time-out för att man går utan jobb. Så är det.

Inga jobb att gå till

I ett anspråkslöst försök att analysera de politiska lösningarna på arbetslöshetsproblemet kan sägas att regeringssidan sätter in olika stödåtgärder i ett försök att lindra besvären av arbetslösheten intill dess att tiderna blir bättre och jobben kommer åter. Den borgerliga svarar med att plädera för större ekonomiska skillnader mellan de som har jobb, och de som inte har. Samt att agera för bättre förutsättningar för företagande och expansion.
Båda sidor har poänger i det de säger.
1. Att först bli sparkad från ett jobb och sedan som arbetslös tvingas ut på en ofrivillig balansgång på slak lina, som de borgerliga vill, förefaller knasigt. Det bidrar ju inte till att stärka människor och bidrar ju inte till att ge dem hyggliga chanser att komma tillbaka.
Knasigt just därför att det inte finns några alternativ, det finns inga jobb att varken gå till, eller ens söka till.
2. Att som socialdemokraterna plädera för en massa åtgärdsprogram, ekonomiskt bistånd och eviga erbjudande om omskolning, förefaller knasigt. Det bidrar ju inte till att stärka människor och bidrar ju inte till att ge dem hyggliga chanser att komma tillbaka.
Knasigt just därför att det inte finns några alternativ, det finns inga jobb att varken gå till, eller ens söka till.

Mix av båda sidors argument

Båda sidor har rätt och båda har fel. Det som måste till i samhället är fler jobb, offentliga jobb men ännu hellre privata jobb. Båda typerna av arbeten är lika viktiga för vårt samhälle, men skillnaden är att de sistnämnda, de privata, ska finansiera både den egna verksamheten och den offentliga.
Moderaternas förslag att sänka kostnadsersättningen för de som inte har jobb är riktigt, men endast om det finns jobb att gå till. Endast om alternativ finnes.
Socialdemokraternas förslag att bibehålla ersättningsnivåer och med hjälp av en flora av åtgärdspaket bida stormen i en trygg hamn, tills det blåst färdigt, är riktigt, men tyvärr handlar det om en ytterst defensiv politik som icke hjälper företagare att skapa jobb. Som framför allt är allt för långsam för den miljon människor som idag inte något kneg att knalla iväg till. Det bästa vore att mixa de båda sidornas argument och förslag, likt ingredienser i en god sockerkaka. Visst är ingredienserna himla goda var för sig, visst är degen ännu godare, men allra godast är den färdiga sockerkakan.

Förenklat företagande

En bra mix vore att fortsätta med sossarnas ekonomiska fallskärmar, fast bara till dess att jobben är tillbaka. Strama sedan åt tyglarna. Och bästa sättet att få jobben tillbaka, att få fler jobb totalt sett i samhället, är att anamma de borgerligas förslag om sänkta arbetsgivaravgifter, bättre entreprenörförutsättningar, enklare byråkrati gentemot företagande, flexiblare arbetsrättsliga lagar. Helt enkelt friare, billigare och enklare företagande.
Skrota stoltheten, skrota prestigen och skapa en lösning där det bästa från båda sidor ingår. Gör allt för att snabbast möjligt öka sysselsättning och fram tills det är verklighet, fortsätt tillämpa den ekonomiska trygghet som idag finns.
Om samhällsbyggandet ska fortsätta på bästa sätt, är det dags att addera de tre grundstenarna "vård, skola och omsorg", med en fjärde grundsten, som då blir en hörnsten, nämligen "sysselsättning". Sysselsättning för alla som vill och alla som kräver. Genom att förstärka skillnaderna mellan de som inte har jobb och de som har, minskar gruppen som hellre lever på bidrag än arbetar. Per automatik.
Men endast om alternativ finns, om jobben finns, om livet finns.

Alf WesikPS. Det där om att sockerkakan är godare än degen, vete 17, när jag tänker efter. Hur kan det vara så, förresten?

Ledare: Dags att addera grundstenarna i samhället - med sysselsättning

Jag har på denna plats ett otal gånger upprepat mantrat "vård, skola och omsorg". Det som mycket enkelt kan tolkas som politiska floskler är så mycket mer. Det är faktiskt grundstenar i vårt samhällsbyggande - och de styrande i Sverige har en förbaskad skyldighet att se till att det funkar.