Vi hör så gott som dagligen politiker på olika nivåer tala med lyriska röster om "samordningsvinster". Politikerna blir ofta så rörda när de talar om sina samordningsvinster att det tåras i ögonen på dem. Allt ska bli så billigt, så billigt och så effektivt, så effektivt. Allt tack vare "samordningsvinster".
Nu är det istället dags att inom svensk politik lansera ordet "samordningsförluster". Har aldrig hört det användas tidigare, men det är lika självklart ändå. Den samordningsvinsten är nämligen inte införd, inom såväl offentlig som privat förvaltning, som inte åtföljes av en samordningsförlust.
En rationalisering, en effektivisering, innebär alltid såväl vinster i rena pengar, som förluster i form av att någon person får mer att göra, ersätts av en maskin, eller en sämre slutprodukt.
Men ändå funkar alltså modellen med två parter som möts på halva vägen ganska bra. Inom politiken finns inte samma upplägg.
Där är det istället så att sakargument och fakta, blandas ihop i en salig röra med valfläsk, krav på röster i nästa val och krav på fagra ord som de tror folk vill höra. Det blir sällan eller aldrig riktigt bra.
Under vinsttabellen kan ord som "billigare", "effektivare", "mindre personal", "enklare planering", "bättre hygien" och "lägre skatt", radad upp.
Det var samordningsvinsterna, det. Men så har vi ju tyvärr det här med "samordningsförlusterna" också. Och det är inte alls lika rolig läsning.
När Kinda kommun börjar tala om att slå ihop kök och frakta ärtsoppan till höger och vänster inom kommunens gränser, när Hultsfreds kommun börjar snegla åt samma håll och när Vimmerby kommuns politiker knappt ens vet vilket kycklingben de ska stå på - då är det inte lika roligt.
Vårt liv består till stor del av mat. Kanske lite för stor del, för somliga? Men likafullt är frukosten, lunchen, middagen och kvällsfikan viktiga för trivsel och livsglädje. Kan inte politikerna förstå att tabellen med "samordningsförluster" blir skrämmande lång!? Att som i fallet Vimmerby ens knysta om att slå ihop mattillverkningen med Hultsfred vittnar om en skrämmande människosyn.
På ålderns höst, efter ett långt och slitsamt liv, där vi kan klappa oss för bröstet och se att vi hjälpt till att utveckla landet och höjt levnadsstandarden - ja, då är vi värda att få känna dofterna. Från köket där lunchen håller på att lagas till. Varför inte gå in själv och hjälpa till att reda såsen, varför inte hjälpa till och skriva matsedeln!?
Samordningsförluster, glöm inte ordet, ni supereffektiva politiker. Gå runt bland de äldre, de sjuka och skolbarnen, fråga vilka dagens höjdpunkter är. Skulle tro att maten kommer högt upp på listan. Tidningsartiklarna om kökssammanslagningar, storköksmodeller och "cook-chill-system", då? Skulle tro att de hamnar sist. Matrasterna högst upp alltså och matresterna längst ner.
För er äldre som inte förstår kan jag informera om att cook-chill är engelska och betyder, "sönderkokt kyckling", eller nåt.
Alf Wesik