Motståndarna säger istället att Storkommunerna istället för ökad demokrati och inflytande kommer att medföra ökad byråkrati.
De samordningsfördelar som central administration för med sig kommer att överskuggas av ett stort antal samordningsnackdelar.
Redan på tisdagen, i Kisarånets kölvatten, uttryckte kommunalrådet i Kinda, Anders Ljung, stora tvivel på den polisorganisation som mindre kommuner tvingas leva med. Han kräver, med just Kisaperspektivets fulla kraft - ökade resurser sig tilldelade. Liksom han menar att Ydre kommun måste få mer polisiära resurser. Det är, säger Ljung, en endast sju-åtta poliser stark organisation som ska klara av de två kommunerna.
Och Anders Ljung har helt rätt. Nu måste hans engagemang i frågan stödjas från alla politiska partier. Säkerhets- och trygghetsaspekten måste klyva alla gängse partigränser.
Vi har sedan tidigare tvingats se Försäkringskassan stegvis försvinna från allt fler orter - och nu verkar Skatteverket helt enkelt ha stulit Försäkringskassans rationaliseringsidéer. Så pass stora orter som Vimmerby och Oskarshamn drabbas av kraftiga nedskärningar.
Eftersom detta handlar om samhällsfunktioner som är helt nödvändiga så är det ytterst olyckligt att centraliseringen fortsätter. Många kanske tycker att det är bra att staten rationaliserar och att statligt belönad personal friställes - men tyvärr handlar det i detta fall näppeligen om några samhällsvinster.
Detta eftersom arbetstillfällena helt enkelt flyttas från vissa orter till andra. Det drabbar bland annat samhällen och städer som är i stort behov av dels kvinnoarbeten, dels akademikerjobb.
Något av Ebberöds bank, alltså. Intentionerna är riktiga - men resultatet undermåligt.
Det satsas mängder av resurser för att Hela landet ska leva, på glesbygdsprojekt, på olika EU-finansierade landsbygdsäventyr. Otroliga mängder av skattepengar att hämta för den som är driftig - inte i att förverkliga idéer och driva företag - utan för den som är duktig på att söka pengar och bidrag med rätt ord och rätta betoningar.
Men på tillfälliga bidrag överlever naturligtvis inte Sveriges mindre befolkade landsändar långsiktigt. Det är först med självklar samhällsservice som dessa medborgare känner trygghet och framtidstro.
Det ska dock tilläggas att just det senaste rånet i Kisa rent polisiärt knappast kunde ha skötts på något annorlunda sätt. Rånet inträffade vid klockan 11.14 och vid klockan 11.25 inleddes de första förhören med personalen på banken. Då hade polisen dessförinnan såväl tagit sig till platsen och rent strategiskt kunnat konstatera att den kunde bryta in i banklokalerna utan fara för vare sig någon gisslansituation, som någon fara för allmänheten.
Men polisen i Kisa är mycket väl medveten om, och håller med om, att resurserna måste stärkas ur ett preventivt syfte. Annars kan det mycket väl bli så att även andra företag och inrättningar som hanterar pengar - kommer att tvingas lägga ner på de mindre orterna.
Vi lever i att av världens bästa länder. Rikast, socialt mest utvecklat och för medborgarna det kanske allra tryggaste. Men på ett sätt slåss vi i bottenträsket - och det är om vi ser till det regionala hänseendet.
Detta kan vara en av de viktigaste frågorna inför en framtida samhällsutveckling.
Alf Wesik