För att nå framgång måste Vimmerby kommun förknippas med kvalitet. Allt måste ske med en tydlig känsla av långsiktighet, med en tydlig känsla av att det finns en sund tanke bakom.
Andra kommuner får ägna sig åt kortsiktiga raggarrundor för att locka, turister, nya företag och invånare.
Med en genomarbetad och jordnära inställning har Vimmerby alla chanser att vinna i längden.
Eller ekonomiska abrovinkler i laglighetens grå träskvatten.
Om det kom kritik mot kommunen så var det snarare av det rakt motsatta hållet. Att den politiska ledningen, chefstjänstemännen och förvaltningsordförandena, var alldeles för snåla. Alldeles för försiktiga. Alldeles för misstänksamma.
Det råder dock ingen tvekan om att sådana brister har man som skattebetalare mycket lätt att acceptera. Så länge den kommunala ekonomin visade siffror med rätt färgnyans, så länge den kommunala servicen kunde upprätthållas inom de omsättningsramar som kommunen har att förfoga över.
Det var dessutom trevlig läsning, att varje år kunna se att låneskulderna inte ökade, utan istället minskade, och att motsvarande likvida nivåer förstärktes.
Med ett nytt tänkande, och mer av slit och släng. Så kan i alla fall situationen och utvecklingen uppfattas från en utomstående position.
En annan personlig iakttagelse är att den försiktiga politikens språk, som att alla offentliga tilldelade medel, är allas egendom - och därför är det verkligen illa att slösa med dem, att använda dem på ett mindre bra sätt.
Denna så kloka och sunda inställning, ersattes istället med en snabbare klipparementalitet; nämligen att kommunala pengar ska investeras och snurra och användas. Så snabbt det bara går.
Liksom att statliga bidrag är någon form av skänk från ovan. För att inte tala om EU-bidrag - närmast som att vinna på Lotto.
Sådana fasoner hör hemma i riskkapitalbolag, där det finns med i beräkningen att det kan gå mycket, mycket bra, eller också helt åt skogen.
Vi har påpekat att dessa missförhållanden förr eller senare flyter upp till ytan. Allt tyder på att så sker nu.
Det är nämligen så att vi kan se en sund vändning igen. Att alla rapporter om brister inom kärnverksamheter som vård, skola och omsorg äntligen bryter igenom och vinner såväl röster som politiska majoriteter.
Vi kan exempelvis se att nya kommunalrådet Micael Glennfalk vidtar kraftfulla åtgärder mot den penningkarusell som pågått under en längre tid. De frågetecken som finns kommer inte längre att kollektivt tystas ner, under någon form av politisk enhällighet.
I stället kommer vi nu under en ganska lång tid framöver att få nya avslöjanden slag i slag, en del så otroliga att de knappast kan ha skett i lilla idylliska Vmmerby. Fast ändå.
I ett kommunalt projekt har inhandlats kontorsmöbler för 114 000 kronor, flugits för 28 529 kronor, bl a till Japan och under förevändning "att besöka internationellt näringsliv", samt köpts kläder och fritidsutrustning till personalen för 73 942 kronor.
Bara personalkostnaderna uppgår till 6 271 900 kronor.
Att många av dessa grumliga ekonomiska transaktioner till stor del tillkommit under aktiebolagslagens tjocka täcken, verkar inte hindra den nya politiska ledningen att rikta ljuset mot dem.
Det är sannerligen på tiden att attityden förändras. Det kan inte fortsätta vara så att skattemyndigheterna jagar privatpersoner med blåslampa för att det råkar bli någon hundring fel i deklarationen, samtidigt som offentliganställda kan använda skattekronor som vore de monopolpengar.
I potten finns konsultarvoden av fantasistorlekar, det finns dyra Mercedes, tavlor, det finns lyxresor och representationer.
Det som saknas är syn- och mätbara resultat och framför allt vett och etikett.
Alf Wesik