Men de allra flesta har lyckats få till ett vardagsläge där det kanske blir lite pengar över. Dessa har valmöjligheten att antingen spara slantarna, investera dem på olika sätt, eller spendera dem på resor, någon hobby, eller så.
Dessa olikheter kan tyckas orättvisa. Inte nog med att vi alla ska tjäna olika mycket, oftast är det så att de som tjänar mest har mindre löpande utgifter.
Det finns inga klara gränser mellan de nämnda olika grupperna. Allt flyter - och orättvisan härjar fritt även inom de respektive grupperna. Liksom avundsjukan.
Och detta är mycket märkligt eftersom båtlivet för så oändligt många människor är en så pass viktig sysselsättning. En kvalitetsfråga.
Den svenska båtbranschen omsätter enligt uppgift cirka 15 miljarder kronor per år och sysselsätter direkt 7 000 personer. Indirekt ännu fler. Det florerar lite olika siffror, en del säger att det finns en miljon båtar av olika slag i Sverige, andra säger att det finns 1,3 miljoner.
Alldeles oavsett vilken siffra som är mest rätt, så är den hög. Otroligt hög. Den kan adderas ytterligare genom att helt ovetenskapligt konstatera att många av dessa båtar nyttjas av fler än en person, ofta av hela hushåll.
Ändå buntas alla dessa människor ihop, av många i den politiska debatten, och runt köksborden, som "lyxkonsumenter", som "skattesmitare".
För på något annat sätt har de väl inte lyckats skrapa ihop pengar till alla dessa lyxbåtar..?
Jamen, är det inte helt otroligt att denna debatt ska behöva fortsätta år efter år. Med så många andra frågor i samhället som bättre förtjänar uppmärksamhet och förbättringar.
Väl medvetna om att ordet skatt redan är kört, åtminstone i samma andetag som det talas om båtar, så kallas det visserligen register. Men en form av skatt är det lika fullt eftersom "registret" ska kopplas ihop med en årlig avgift.
Årsavgiften föreslås uppgå till en eller två procent av investeringsvärdet. Det heltokiga förslaget smusslas visserligen in i ett noga inslaget paket av politiska korrekta argument, som "förhindrande av båtdumpning i naturen" och "återvinning av båtar".
Sanning är den att båtbranschen redan i början av 1990-talet tvingades in i ett skatteexperiment. 1993 avslutades experimentet snabbt och effektivt eftersom de byråkratiska kostnader verksamheten krävde, vida översteg intäkterna.
Denna fråga handlar inte om båtskatten som sådan. Jag tror de flesta sätter sådant värde på denna marina sysselsättning att de skulle betala även denna avgift, om de tvingas. Nej, det handlar istället om inställningen till en fritidssyssla av så många.
Det är bra för hela samhället att människor investerar och på så sätt underhåller servicenäringar och med sin verksamhet håller såväl landsbygden i inlandet, som skärgården, levande. Det är bra att båtbranschen med sin verksamhet verkar som en helande medicin för hårt stressade och hårt arbetande människor, i form av ren nöjesåkning, segling, avkoppling, fiske och dessutom nytta.
Dessutom är debatten snedvriden redan från början eftersom det hela tiden talas om "lyxbåtar". Det är i själva verket på det viset att endast en procent av båtarna är över tio 35 fot, eller tio meter. Endast en bråkdel kostar, som heter "miljontals kronor".
En sak är att inkomster av tjänst beskattas, sedan kan vi alltid diskutera nivåer och skalor. Men att beskatta verksamheter och varor som redan är inköpta med beskattade medel känns betydligt mer tveksamt.
Avskaffa därför alla planer på båtskatter. Stimulera istället människor som vill satsa på en meningsfull fritid, på att satsa sina pengar på samhället. Om det sedan handlar om semestrar, krogbesök, tennis, utförsåkning, motocross, husvagn eller en brutalt lyxig gasolgrill med kokplatta.
Eftersom båtfolket enligt någon utredning, som vi ska ta med en skopa saltvatten, betalar in 1 300 miljoner mer i skatt till samhället än vad det utnyttjar - så borde även frågor som återvinning och naturhänsyn kunna finansieras inom samma ekonomiska ram.
En båtskatt skulle för samhället vara kontraproduktiv, som att plötsligt höja låneräntan med ett par procentenheter, och därmed bli ett hinder för nya investeringar. Och när det gäller eventuellt skattefiffel och svarta pengar så är väl det snarare ett samhällsproblem, än ett båtbransch-problem.
Alf Wesik